Straight 1445 / Egentligen e det här litet pinsamt på något sätt, men kan väl ändå berätta om det och undra!

En gång i världen, och det här va för länge sedan, så länge sedan så jag nästan glömt det. Så varför skall man egentligen tala om det igen då? Därför att det finns där som en malande tanke då och då, litet pickade på uppmärksamhet liksom, fast jag försöker förklara bort det på flera sätt....

Kom att tänka på det här igen pga de två bilderna i förra bloggen. Två bilder från 1960-talet!
Ni vet, på 1960-talet då allt var möjligt! Sverige gick som på räls, lönerna steg hela tiden, det fanns jobb överallt, och jag klarade mig utmärkt med en kamera, ett objektiv och en film!

Pinsamt va? Det sista menar jag! En kamera, ett objektiv och en typ av film! De va inte för att jag va fattig som jag bara hade en svart M Leica med ett 35 mm-objektiv, utan för att det funkade alldeles utmärkt!

Å det gick att komma nära med vidvinkel också!


Sedan hände det något, och de flesta som fotar vet att man "behöver litet mer grejer" för att kunna utvecklas inom fotografin liksom! ;)  Eller behöver "köpa litet ny inspiration", eller så har de gamla grejerna gått sönder, tack och lov!

Och för att återgå till huvudfrågan, vad är det som händer? Är man så i händerna på marknadsavdelningarna inom kameraindustrin och i fototidningarna, så man bara flyter med?
E man så osäker på sig själv?
Det som kallas för fotografi numera, är det att byta utrustning med jämna mellanrum!

Ok, blev litet "upprörd" ;) över min egen töntighet när jag såg bilderna från 1960-talet! 
Men visst e det litet underligt va?

Och bilden på löparen, den tog jag ståendes på innerplanen, ganska nära och panorerade med, för jag hade ju bara en vidvinkeloptik, och måste vara nära! 
En kamera, ett objektiv, en film liksom!  :)

/Bengan

Men visst hade det varit bra med ett tele någongång, men då fick man fota ändå!

2012-02-25 22:01   Rei Trulsson

Utvecklingen och konsumtionen var mindre/långsammare förr, liksom. Idag kan man leva kvar eller leva med, liksom. :-)

Besvara

Svar från Benganbus 2012-02-25 22:18

Valmöjlighet liksom! ;)
B)

Svara

2012-02-25 22:47   Makten

Minimalism är väldigt trevligt! Men det kräver nästan att man "passar ihop" med utrustningen. Den måste vara rätt, liksom:-) Och på den fronten betvivlar jag inte att du och Leican var goda vänner, eller är det fortfarande för den delen.

Själv har jag rätt svårt att bli vän med mina prylar. Kanske för att jag har för många? De verkar nästan bråka med varandra, där de ligger i hyllan och tävlar om vem som ska bli använd just idag.

Besvara

2012-02-26 07:38   N Thomas Meldert

Det pinsammaste var väl att du gjorde dig av med den där kamouflagemålade M-Leican. Och jag har alltid undrat vad du köpte istället? En 35:a har du ju kvar och filmen är densamma idag som då.

Besvara

2012-02-26 08:17   northdog

Jag är väldigt glad över att du delade mad dig av dessa tankar och bilder. Själv tycker jag att det är kul med några olika objektiv. Men det vore nog faktiskt ännu roligare med bara ett enda objektiv som man verkligen brann för.

Vad tror ni kommer hända med dagens utrustning? Kommer något barnbarn till mig en gång i tiden kunna hitta en spännande kamera i någon låda och använda den. Det känns som att dagens saker bara finns några år.

//Robert

Besvara

Hembygdsfotografen 2012-02-27 19:14

Det kommer att stupa på att dom inte kan få några batterier...;.-)

/krister

Svara

2012-02-26 10:15   syntax

Enkelheten från förr? Fanns den i verkligheten, eller är den bara rosenmoln i våra minnen? Tjusningen i efterhand av en enkelhet som var påtvingad. Hade vi haft pengar hade vi väl köpt rubbet även då?

Besvara

Instantclassic 2012-02-26 11:54

Peter kommer med en irriterande enkel förklaring som biter sig fast och den talar om människan bland hennes villkor.
Kanske har begäret ingen vila i det välsignade överflödets förbannelse.
/H

Svara

syntax 2012-02-26 13:47

Jag misstänker att begäret inte har någon vila i det välsignade överflödets förbannelse. Vi är triggade av evolutionen. Tänk på begreppet: "De sju goda åren, och de sju dåliga åren". Redan tusentals år före kristus gällde det att samla i ladorna under de goda åren, för att ha under de dåliga åren - som man med största bestämdhet visste skulle komma. Vi har hållit på med det köret så länge att det har satt sig i våra gener. Så fort det finns ett överflöd så kapar vi åt oss mer än vi behöver. Att det numera är fler än sju goda år - det har våra gener inte märkt.

Svara