The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 1256 / "Varför fotar du här?"
En fråga som kanske en del sk Gatufotografer fått någon gång, och jag skall försöka bena upp anledningen till att den frågan ställs!
Bra att ha i bakhuvudet alltså! Varför man ställer frågan alltså!
Satt och kollade på Google och Eniro i går och hur man kan "åka" och titta på hus och gator både uppifrån och från gatunivå.
Man kan lätt kolla lämplig parkering vid Rosenbad, och se vilka snygga fönster det är nere vid gatan i Rosenbad, eller i Riksdagshuset....
Brukar tänka på det här när jag kan komma i en (liten) diskussion om varför man fotar vissa saker. Nu är det inga allvarliga diskussioner jag råkat ut för ännu, men ibland kan någon privatperson undra varför man fotograferar vissa saker, "Varför fotograferar du polishuset, e du polis eller?" ;)
Ni skall se vilka fina bilder de finns på Polishuset i Stockholm på Eniro! Å man kan åka runt hela kvarteret i Google-bilden, och titta upp på huset, och vilka fina satellitbilder det finns på huset också!
Här har en amatörfotograf inte en chans!
Samma gäller runt Rosenbad och liknande fastigheter! Jättefina färgbilder!
Både runt om huset och uppifrån!
Så framtidens gatufotodukumentär, eller även gatufoto kanske kommer att skötas bäst via företagens bevakningkameror, och via Google, Eniro och liknande!?
Men visst e det en litet underlig tid vi lever i, många verkar inte fundera på det här? All den kommersiella eller även statliga "bildregistrering" av personer, bostäder, uppgifter och liknade som man kan hitta på internet, men kanske ännu värre är de bilder som man vet ta's, men som man aldrig får se eller veta vart dom bilderna tar vägen!?
Men det blir man inte upprörd över, utan det man ofta blir uppprörd över är en ensam amatörfotograf på sta'n!? ;)
Nu skall jag inte dra några ytterligare växlar på det här,
det finns säkert andra och viktigare saker att fundera på! ;)
Men förresten, det kan vara så här också. Man kanske känner till det här med bevakningskameror som finnas runt om i städer, och känner även till Google Eart, vet att ens hus finns på satellitfoton och liknande grejer, och man vet att man "syns" vart man än går via dagens mobiltelefoner, och att man syns och registreras av företagens marknadsavdelningar varje gång man handlar med sitt kort, och att företagen byter de här uppgifterna med varandra, och man "syns" då man tar ut pengar, eller använder datorn, och var man surfar, det kan såklart med tiden bli ganska frustrerande att man känner sig ständigt övervakad liksom, kanske även litet instängd, men har ingen att tala med eller klaga hos......!?
Och då när man äntligen ser en människa bakom en kamera på sta'n,
då tar man chansen att fråga vad som egentligen är Pg! ;)
/Bengan
Ps. Ett tips i sammanhanget! :) Använd mobilen när du fotar, så syns det inte så mycket att du fotar i alla fall, och så en man inte ovanlig liksom.
Det är då man blir litet ovanlig, det är då problem brukar komma! ;)
Men det är väl egentligen helt naturligt. Fotografen sticker ut på ett annat sätt och du känner dig kanske mer utsatt när en levande person tar en bild på dig. Vad fan ska han med den till, liksom! :-)
Om någon frågade mig varför jag fotograferar polishuset, skulle jag svara att; "jag gillar att fotografera polishuset. Denna ordningsmaktens högborg ligger mig varmt om hjärtat"
För ett antal år sedan plåtade jag barn som under livligt hojtande åkte pulka i en backe. Dom visade sig komma från en skola - och strax stegade en myndig tant fram och frågade varför jag fotograferade barnen, om jag var förälder till något av dem? Jag svarade att jag gillar att fotografera barn, dom är så sprudlande livsbejakande. "Det får du sluta med, skolan har som policy att främmande personer inte får fotografera barnen" Jag framhöll då att skolans policy gäller på skolan. Här är vi på allmän plats och här gäller allmän lag, vilket jag förutsätter att vi håller oss till. Därmed fortsatte jag att fotografera barnen - det blev fina bilder.
Vad jag menar är att vi som enskilda fotografer får stå upp lite för den fria fotograferingsrätten, och inte genast vika oss för det alltmer utbredda bigotteriet i samhället.
Rätt eller fel? Jag vet inte. Men jag tycker det är intressant att WPP tar in konceptuella grejer. Samtidigt - är det journalistik? Tveksamt. Men bilderna har ju sin poäng ändå.
Fortsätt du lugnt Google-fotografera, alltså.
men den är borta numera, numera är man bara misstänksam.
http://www.economist.com/blogs/democracyinamerica/2011/09/labour-markets-contd
Eller varför inte uppföljaren till ovanstående artikel om USAs demokrati som avslutas med "So let's start a Pirate Party.":
http://www.economist.com/blogs/democracyinamerica/2011/09/bipartisan-corporatism-2?fsrc=scn/tw/te/bl/classwar
Förtod du mig nu? (hur skruvat det nu är att medborgarättskämpar gömmer sig bakom en piratflagga)
> det finns säkert andra och viktigare saker att fundera på! ;)
Frågan är om det verkligen finns viktigare saker att fundera på för fotografer nu. Vem som får fotografera, var och hur är nära knutet till yttrandefrihet och demokrati. Rätten att dokumentera sin omgivning som privatperson kan mycket väl komma att begränsas samtidigt som igen ifrågasätter kontinuerlig övervakning via kameror.
De frågor du tar upp är högintressanta.
> Använd mobilen när du fotar, så syns det inte så mycket att du fotar i alla fall,
> och så en man inte ovanlig liksom. Det är då man blir litet ovanlig, det är då
> problem brukar komma! ;)
Jag tycker det känns ärligare att fota någon på 2 meters avstånd helt öppet med en systemkamera än att "smyga" med en mobil. Fast då måste man vara beredd att ta ev. frågor. Detta bör inte vara några problem då du inte bryter mot några regler eller lagar. Att det i verkligheten är annorlunda är ju en annan sak...
Vad Peter Hennig skriver om att man nog bör försöka stå upp för den fria fotorätten lite oftare är viktigt tycker jag. När jag var barn och fick jag lära mig om allemansrätten sade mina föräldrar att detta var något väldigt fint och värdefullt, och just därför skulle man vårda denna "rätt". Inte missbruka den, men slå vakt om någon ville inskränka på den. Jag känner att detsamma gäller friheten vi har (än så länge!) att fota och filma.
Litet provocerande skrivet kanske! ;)
Men vad jag inte förstår, det är att så få ser kopplingar till olika förteelser i samhället, det är som de flesta e "detaljister" på nå't sätt,
man ser ofta bara detaljer, men uppfattar inte helheten, och man förmår inte läsa mellan raderna när en politiker berättar......
/B
men ibland känns det svårt liksom... ;)
Angående karttjänster på nätet så har de ett enda syfte, att visa gator, hus och andra relaterade objekt. Ej människor. Inte avsiktligen i alla fall. Man kan se människor när man tittar med kartfunktionen "gatuvy", men det är inte ämnat att visa människor.
Övervakningskameror har också sitt syfte, att dokumentera eventuellt brott som kan ha fångats på inspelad film. Inget material som spelas upp och visas förrän eventuella misstankar om brott.
Jag tycker inte argumenten med karttjänst och övervakningskameror håller för diskussion kontra hur, var och när man få fotografera som fotograf på allmänna platser. Samt om man bli ifrågasatt som fotograf på allmän plats.
Men för all del, övervakningsfoto och enskild fotografi är delvis lite olika saker - men det sticker ändå i ögonen när myndigheternas och företagens fotoövervakning ökar, medan starka krafter är i görningen för att minska medborgarnas fotograferingsrätt på allmän plats.
Om man vänder på steken, hur många fotografier av människor i olika situationer blir inte exponerade för omvärlden via internet varje dag? T ex alla vardags- och ögonblicksfotografier, även kallat för gatufoto.
Kan en politiker ha fel? Givetvis, de är bara människor som du och jag. Men om det då definitionsmässigt är rätt att lyda lagen, då blir det ju rätt att göra fel när politikern haft fel. Så kan vi ju inte ha det, att det är rätt att göra fel, eller hur?
Lösningen på detta problem är faktiskt redan prövad i den högsta rättsliga instans som någonsin existerat på denna jord, Nurnberg-rättegångarna. Där kom man fram till att det inte ens under krig duger att försöka smita undan sitt personliga ansvar genom att bara lyda order. Alltså, att lyda blint trots att man vet bättre, oavsett om det handlar om lagen, befälet eller chefen, det _är_ både oansvarigt och fel.
Ja, en politiker kan ha fel. Men "felet" prövas i olika instanser. Om "felet" tar sig igenom processen och blir till en lag för folket. Ja, då står den sig tills gällande regering gör en ändring eller när regeringen blir utbytt. Men när en lag är stiftad, då ska den följas. Vad är meningen med lagar annars?
Den som bara lyder utan att tänka själv, är en oansvarig person. Som exempel, det är förbjudet i lag att beträda spåren, men nu sitter en person i rullstol fast mellan spåren.. Hävdar du lagen och bara står där och ser på, eller gör du något åt situationen?
Eller varför inte konduktören som slänger ett barn av tåget eftersom barnet inte hade legitimation. Konduktören lydde visserligen regelverket, men maken till oansvar får man faktiskt leta efter.
Sådana här frågor har all relevans med Bengts saknad av den forna tilliten i samhället, det här baksidan av tillitens mynt. I ett samhälle av tillit så fungerar oskuldspresumtionen och ansvarstagande främjas. Men när tilliten brister falerar ansvarstagandet och därmed oskuldspresumtionen, då övervakas människor utan någon som helst skälig brottsmisstanke, samtidigt som fotografer ses som suspekta element. Kort sagt ett samhälle byggt på paranoia. Som någon skrev (sök): i en allt för kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar.
Givetvis bryter jag lagen och hjälper jag den rullstolsbundna personen som sitter fast mellan spåret. Jag får då också ta efterföljden för att ha brutit mot lagen om att man ej får beträda spåren.
Jag håller med om att konduktören gjorde rätt enligt lag och att det är oansvarligt av denne person. Precis som det är oansvarligt av barnets föräldrar om denne är omyndig, att låta barnet resa själv och att inte förse barnet med legitimation.
Det kommer alltid att finnas avsaknad av tilit till lagar så länge det finns de som bryter mot lagen. Ansvaret ligger på varje individ. Motsägelser kommer alltid att finnas så länge människan är självtänkande.
Hur du än vrider och vänder på olika exempel, så finns lagen till för att upprätthålla ordning och rätt. Dvs något som är bestämt, som ska följas och straffas på något vis om det inte efterföljs.
Det material som fångas i övervakningskameror är en droppe i havet jämfört med den mängd fotografier av människor, som läggs ut offentligt på internet varje dag, oavbrutet. Man kan säga att en fotograf är en slags mobil övervakningskamera.
Eh,va? Övervakningskameror är alltid satta att ha en mycket bra vinkel, de rullar 24/7 och nuförtiden är de även ganska högupplösta. Om du använder dem "live" så har jag inga illusioner om vad du kan göra. Jag är fullständigt övertygad om att systemet själv kan följa en bil eller t.o.m en individ genom London tex. Det kanske fungerar på gammalt material också, vad vet jag.
Om man ser till mängd insamlat material och möjlighet att analysera detta så är det väl fotografer som är en droppe i havet?
Jag tror inte att vi har ett storebrorsamhälle i Sverige i dag, men man sjösätter de tekniska möjligheterna till ett sådant snabbt och fortlöpande. Om en politisk förändring skulle ske - då finns redskapen klara. Det finner jag illavarslande, och den känslan minskas inte av troskyldiga funderingar om lagar och deras efterlevnad.