The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 1254 / Testsammanfattning av en KMZ Jupiter-3 från 1956 på M Leica.
Jag har nu tagit fem rullar med det ryska objektivet Jupiter-3 från KMZ. Optiken är en Sonnar-replika tillverkad i Sovjet år 1956. Jag är mycket nöjd med det resultat som det här objektivet ger. Den här optiken räcker mycket väl för mitt fotograferande även på 2000-talet!
Här är bilder, några bilder har jag visat tidigare.
Krister Kleréus fotograferad på Ellens för nå'n vecka sedan. Bländare 1,5 och en 1/125 del. (Tri-X såklart)
Herr fotografen Borg fotograferad på fiket vid Ryssgården i Stockholm.
Maud Probst, konstnär, fotograferad inne i fd. bryggeriet i Gnesta.
Lätt motljus.
Lars berg, konstnär. (På ovanvåningen i bryggeriet) Samma här, lätt motljus
och här var jag tvungen att ha full öppning, 1,5.
Ulrika Anderssons bevingade skulptur inne i utställningslokalen i gamla bryggeriet.
Motljus på Hornsgatan. Optiken funkar även här ganska bra tycker jag, för man skall tänka på att optiken är från 1950-talet och har en ganska enkel antireflexbehandling.
Delförstoring av bilden på Krister. Visst tappar bilden i skärpa när man använder full öppning, och Tri-X är väl inte den bästa filmen till det här testfotograferandet. (Förstora bilden så syns det bättre)
Här sitter KMZ-optiken från 1956 på M Leican från 1960-talet. Och det går bra att fota utan exponeringmätare också, allt är en träningsak! ;)
Som sagt, jag tycker att den här ryska 1950-talsoptiken är bra! Den ger i alla fall mig tillräcklig skärpa på mina bilder, och så är det även litet utmanande att fota med en så'n här äldre optik. :)
/Bengan
Bilden från Hornsgatan är intressant. Dels visar den 50mm objektivets väl avvägda och "ögonnära" perspektiv, och att det går utmärkt att ha en dominerande förgrundsgestalt som ger djup åt bilden, även med ett 50mm - dels är den mycket lätta slöjningen i fonden av gatan synnerligen verklighetsanknuten. Så uppfattar ögat gärna saken när man tittar på en sådan gatuvy. Det leder över till den intressanta frågeställningen: Skall vi använda objektiv som återger motivet formellt kliniskt på bästa tekniska sätt, eller skall vi ha objektiv som återger motivet så som ögat ser saken? Själv har jag olika objektiv för olika slags fotografering. Det håller inte alla gånger med den minimalistiska utrustningsprincipen.
och att det även blir som en tidsresa på nå't sätt,
och hade jag inte berättat om optiken, så undrar jag om nå'n skulle ha märkt att jag fotar med en så'n här väldigt, väldigt gammal optik!?
Ps. Nu kom jag att tänka på en sak, så väldig gammal e ju förstås inte optiken... ;)
moderna objektiv e litet mer lättjobbade,
har stora siffror, klickbländare i jämna steg osv.
/B
Jag hade för ett par år sedan en intressant korrespondens med Dr Hubert Nasse, seniorforskare vid Zeiss avdelning för fotografisk optik. Han tog som exempel, att för att en bild skall se angenäm ut för ögat, bör man ha en viss divergens mellan sagital och tangential kurva inom vissa områden - men att det är lögn att få gehör för sådant, då fototidningarna har förstört saken.
Förvisso är det bra att ha ett standardiserat sätt att jämföra objektiv på. Det blir ju mer objektivt då =) Och det blir svårare att försköna ett objektivs prestanda. Jag håller med dig om att diagrammen har ett större värde för ingenjörerna än för gemene man. Det fordras nog ett osedvanligt stort intresse för att studera dem med behålllning. I slutänden är det dock bilden och dess subjektiva betraktare som avgör om ett objektiv är bra eller inte, enligt min mening. En bild kan vara fantastisk utan att vara tekniskt perfekt. Detta är min mening.
Du vet Bengt ett steg fram är tele och ett steg bakåt är vidvinkel och där emellan så är det 50an som gäller.
Schyssta bilder med skärpa.
Göran
/B