The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 1734 / Det är något oroande med det analoga....
Har framkallat några rullar Tri-X, och skannat in en del av bilderna. Inget nytt med det precis, så gör jag ju till och från. Men det va ett tag se'n sist jag fotade analogt, det känns så i alla fall, för Fuji X100 har tagit min uppmärksamhet under några månader. Och det är inte så konstigt, det är en spännande och mycket kompetent kamera! En M Leica-liknande kamera där skarpa bilder kommer fram snabbt! Så vad kan jag mer begära?
Bra fråga...
Men efter att nyss ha fotat några rullar Tri-X i Berlin med en analog M Leica med ett äldre objektiv, så har jag fått en underlig och säregen känsla som jag har svårt att släppa. Det kändes speciellt att gå med M Leican och en vidvinkel och fota i Berlin och den känslan har jag kvar. Allt kändes på något sätt enklare, trots avsaknaden av exponeringsmätare och att jag inte kunde ta så många bilder.
Men jag är fullt medveten om fördelarna med tex Fuji X100, och jag vet det analogas nackdelar, men det här handlar om annat än bättre skärpa, och att kunna ta många bilder. Det här är något annat, något "bortom bergen", som nå'n skriver i visan, och jag hittar ingen bra förklaring till det just nu.
Nu behöver ni som aldrig fotat analogt inte bekymra er, och kan sluta läsa här och fortsätta att uptäcka världen med digitalkameran, för det kommer inte att vara några problem. Digitalkameran är en fantastisk uppfinning! Och en fantastisk kamera!
Men jag som lever i båda världarna på nå't sätt, har fått en känsla, eller bekymmer ;) eller vad man skall kalla det, i alla fall något som jag har svårt att sätta ord på just nu!
De e klart att jag kunde sjunga det analogas lov här i bloggen, men det är inte det som det här handlar om heller, utan det handlar om en känsla som jag kommit in i och har svårt att släppa taget om. Och det är ingen negativ känsla!
Nu kanske min bakgrund spelar in, jag har ju fotat med en M Leica ett antal år, jag kan ju de här grejerna! Jag vet hur dom funkar och att dom funkar! Gammal vana liksom! ;)
Men känner att det nog ändå inte är hela sanningen, det finns något annat litet mer oförklarligt! Kanske är det något "otidsenligt" fotande inblandat i det hela också, ett långsammare och mer eftertänksamt sätt att fotografera? Som trots de eventuella nackdelarna, ger en speciell känsla? Och där känslan kanske tar över de tekniska fördelarna med det digitala? Så kan det kanske vara!
/Bengan
Efter många år med analoga Nikonkameror var min övergång inte helt problemfri, jag söker fortfarande efter "känslan", den kommer kanske med tiden och fram till dess så försöker jag tänka digitalt. Hanteringen i kameran är inte så olik, möjligen att man med normala autofocusobjektiv får hålla fingrarna borta, det gillar jag inte så därför har jag investerat i en del manuella objektiv, det ger i alla fall en viss analog känsla.
Annorlunda betenden oroar! ;)
Och se'n kommer jag att få svara på frågan igen på Konstrundan!
"Du fotar väl inte digitalt va?"
Att inte folk kan lära sig att det digitala e lika mycket värt som det analoga så jag slipper få den här frågan varje gång!! ;)
/B
Och som har facit i hand också! Men så har det alltid varit!
Jag har alltid varit en avikare på nå't sätt, kan väl bero på en taskig uppväxt! ;)
Men tycker det funkar bra och ger ett spännade liv!
Men får "rättelser" även vad gäller andra ämnen i livet, tex Thomasevangeliet!
Olämplig läsning liksom!
Men Ockie50, du har din tro och jag har min! Och du får gärna fota digitalt!
Hoppas det går bra för dig också!
Och du får gärna visa några av dina bilder vid tillfälle!
För du har ju fått sett mina! :)
/Bengan
http://gelatin-silver.blogspot.com
http://fotogalleriet-i-skruv.blogspot.com
jag har glömt hur man gjorde i PS vad gäller att lägga en bild över ett "vitt ark!"
Och så va jag aldrig bra i mörkrummet, därför bockar jag och tackar att Crimson finns!
Och att man kan använda den moderna tekniken för att få över bildfiler till labbet.
Den där monokroma M Leican känns inte intressant att flera skäl, liknande andra värdeföremål.
Men visst vore en Ferrari Dino också kul, men livet blir ofta litet mer begränsat då.
Tex vad gäller att åka och handla eller åka till fjällen, och att ha bilen väl inlåst.
Dåligt lastutrymme för en hundbur e det också! ;)
Då känns min Skoda Fabia och Leica M4-2 mer praktiskt användbara! :)
/B
Själv bryr jag mig mycket lite om känslan i prylar. Jag bryr mig om vad som är mest praktiskt och mest effektivt. Den kameran jag har med bäst känsla tycker jag är jobbigt tung och klumpig.
Varför tror du förresten att jag sålde min X100? ;-)
Jag bryr mig själv inte så mycket om känslan i kameror. De ska vara praktiska (smidiga) och effektiva (ändamålsenliga). Den kamera jag har med bäst känsla tycker jag är för stor, tung och ljudlig när det kommer till gatufoto.
Gillar verkligen bild nummer 2.
PS: Råkade klistra in fel text tidigare :)
För har man köpt en Leica M9 så tycker man nog det! ;)
Jag har ett antal gånger tummat på både Leica M9 och Leica M8, men inte blivit övertygad!
Visst är det fantastika digitalmaskiner, men jag saknar ändå M-Leicakänslan från de analoga husen.
De digitala M Leicorna känns också större på nå't sätt, och då litet klumpigare.
De flesta nya objektiv är också större än de äldra "analoga"
Så jag vet inte hur billig en Leica M9 skall bli för att jag skulle köpa en?
Men visst vore det kul att köra några av mina äldre Canon, Jupiter, och Contaxobjektiv på en digital Leica,
men då talar vi nog om max 10.000...
Fast vid närmare etertanke, så står jag nog över även det priset, är det roligare att köra dom objektiven analogt! :)
Vad gäller det digitala, så funkar min X100 utmärkt!
Och det är nog där en del av min negativa inställning till M8/M9 sitter, husen känns för stora, speciellt när jag fått känna på först Canon G10 och nu Fuji X100! Digitala M-kameror borde gå att göra litet mindre, i alla fall i storlek som X100!
Men missförstå mig inte nu, jag tror säkert att M8/M9 ger fantastiska bildfiler!
Men det är inte det som det här handlar om! ;)
/B
Ps. Vad gäller feltexten, inga problem! Den som inget gör, gör heller inga fel! Du får se det positivt! :)
Det finns inget tvång att bli digital. Se på Joakim. Dina möjligheter att ta bilder med en analog kamera har inte försämrats med tiden. Det finns bättre objektiv idag och filmerna är inte heller sämre. Men då får du ta dig lite i kragen och träna upp din arbetsgång så att det är lätt att gå hem för att snabbt soppa och skanna. (Se på Micke Borg och Affe som lätt får ut fina bilder från dagens/gårdagens/veckans fotografering) Tiden har du väl?
Någon slutgiltig lösning lär inte inträffa för någon av oss. Gillar det digitala för snabbheten och smidigheten. Den äldre filmbaserade fotografin stannar dock kvar. En nischprodukt för oss som gillar att vandra smalare vägar.
Å visst är det skönt med den speciella återgivningen som bara film kan ge.
Men jag använder både digitalt och analogt. Måste jag välja en teknik så åker digitalfotot och tillhörande apparater ut. Precis. Eller genau som tysken säger.
/Hans
PS. Imorgon får jag hem min Leica MP med ett alldeles onödigt skarpt objektiv för att förstärka den analoga känslan och för att fortsätta njuta av överlägsen tysk teknik DS.
/B
Förmodligen kommer det inte att märkas på bilderna men känslan kommer att förstärkas. Lite som att byta tävlingscykel. Flåset är detsamma men känslan är annorlunda.
Det viktigaste bildsensorn sitter ändå i huvudet ;)
/H
En av dom hade mörkröd Columbus-ram, med röda fälgar på handbyggda hjul och svarteloxerade Campagnolo- delar runt om! Mycket jobb innan den cykeln va klar!
Men den cykeln gick fort se'n! :)
/B
Jovisst har jag tid...
men jag hittar ofta på nå't roligare och "viktigare" när jag skall framkalla filmen...
Nu är jag fullt upptagen med Konstrundan, både vad gäller Planeringsgruppen, möte med press bla! :)
Och vad gäller mitt eget deltagande!
Men håller med dig...
det går nog att jobba annorlunda och litet mer konsekvent! :)