Förlåt, men jag fattar inte någonting av det här inlägget. Skriver inte detta för att kritisera, utan för att jag är nyfiken på vad du egentligen ville säga. =)

Du läste tidningen och sen tittade du på bilder, och då insåg du att någon hade kommenterat om en viss riktning på en bild, och det var andra som hade samma tanke som du om den bilden...

Vilken bild handlar det om? Vad är det för tanke?

Sen konstaterar du att du inte längre blir orolig när en bild ligger länge utan att få kommentarer.

Högintressant! Men... varför känner du inte oro längre? Jag kan ibland känna det lite hopplöst när man inte får kommentarer. Och kommentarer som kommer långt efter att jag lagt upp den här, tenderar jag att inte bry mig så mycket om. Tyvärr. Så jag undrar hur du resonerar om detta.

Detta var ett intressant inlägg i den bemärkelsen att det inte var lika sammanhängade och meningsfullt som du brukar skriva. =) ;-)

/ Alex

Jag skriver denna kommentar efter att ha läst -- inte bara bloggposten, utan också de två tidigare kommentarerna, och ditt eget svar till en av dem.

Efter din kommentar rörande sambandet mellan tidningsläsning och kaffe och macka känns det kanske lite frestande att tro att du inte bara försökte tidningen utan också bloggposten före kaffet och mackan! :-D För jag får instämma i föregående kommentarer att det inte var lätt att få ut något av din text. Så din förklaring var välbehövlig. Men det gör inget, fortsätt du att skriva som det kommer för dig, med eller utan kaffe och macka!

Jag som själv känt mig vilsen inför detta med fotosidan och hur man ska ställa sig till bildkritik -- eller total frånvaro av bildkommentarer -- blir lite uppmuntrad av att jag inte är ensam i båten. Jag upplever ju dig som en mycket mer rutinerad fotograf än jag själv. Jag minns en bild jag hade i en bloggpost, av en gammal rostig lastbil på en åker. David Elmfeldt själv bevärdiga den med en kritisk kommentar. Jag tycket själv om bilden, annars hade jag inte publicerat den. Men han sågade den med den sammanfattande kommentaren att den hade passat bättre i ett familjealbum. Jag säger inte att han hade fel, jag har funderat mycket sedan dess över vad det är för bilder jag väljer ut och hur jag komponerar dem, och säkert kan jag bli bättre. Men jag känner mig verkligen just som en som plåtar för familjealbumet. Åtminstone när det kommer till rutin och talang. Men jag tycker ändå att jag de senaste åren blivit lite säkrare och mer rutinerad, både när det gäller att bedöma bilder och när det gäller att själv ta bilder. Det enda jag kan komma på är att jobba på.

Lite tröstad blir jag också när jag någon gång tittar i Galleri FS. Massor av snygga bilder, men ofta utan någon spirit som lyfter dem. Om en sådan slätstrukenhet är kriteriet för att vara talangfull, då har jag inget behov av att vara det :-)