The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 290 / Varför höftskott! Jag har tagit, och tar många bilder med höftskott med min M Leica, varför?
Så gott som alla kameror har en sökare, och de flesta fotografer använder sökaren när man "siktar" på motivet.
Ofta så betyder det en rörelse med händer/kamera, tex då man tar upp kameran till ansiktet, att motivet (människan) uppfattar att nu skall något hända.
Och det går bra i de flesta fall, motivet kan titta i kameran, ordna ansiktsuttrycket, le litet, eller inte bry sig, men har ändå uppfattat situationen.
Man kan också säga att motivet då agerar med fotografen, som på de flesta av våra familjebilder eller våra semesterbilder.
Men i andra fall, då man själv inte vill ingå i ett ögonblick man själv ser och upplever!
Att fånga ett ögonblicket, utan påverkan, hur gör man?
(Nu tänker jag mest på gatufotografering eller i en urban miljö där människor är en del av motivet).
Det är här som det sk. höftskottet kommer in. Den här "tekniken" har använts av alla sk gatufotografer under alla tider. (Nu är samlingsnamnet höftskott, man kan hålla kameran på olika sätt, vad man menar det är att fotografen inte tar upp kameran till ögat)
Att fotografera utan att titta genom sökaren, att även fotografera utan att titta på motivet. För fotografen har redan uppfattat "sin bild", och att den finns där några ögonblick till, för honom gäller det att fånga det speciella ögonblicket utan att störa det...
Se'n finns det tillfällen då motivet, läs människor, är så upptagna i sig själva att det går bra att ta upp kameran till ögat och fotografera, man hinner tom komponera bilden, men det händer tyvärr inte så ofta.
Höftskott 1964. M Leica, 35 mm, Tri-X. Tunnelbanan Hötorget.
Höftskott 2000-talet. M Leica, 35 mm, Tri-X. Bygge av nya järnvägsbron vid Tegelbacken.
Höftskott 1960-talet. M Leica, 35 mm, Tri-X. Konduktör spårvagn. Jag tog flera bilder med kameran hållen framför mig i höfthöjd.
Inte höftskott. Bilden tagen 2000. Jag kommer gående uppför rulltrappan, ser kvinnan som städar rulltrappan, ställer in avståndet på 1 meter, och just när jag går förbi henne vänder jag mig och tar bilden. Kvinnan är inne i sin musik och i sina tankar och ser mig inte förrän nå'n sekund senare, då hon ser upp och ler. M Leica, 35 mm, Tri-X.
Höftskott på känn... något passerar i mitt blickfält, jag hinner inte uppfatta vad det är, jag trycker bara av kameran.
M Leica, 28 mm, Tri-X. Stadsbiblioteket Sveavägen.
Här kunde jag försiktigt närma mig kvinnan för att ta flera bilder.
Alla bilderna finns i mitt album "5 minuter Dogma"
http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=215588
Kunde fortsätta att fotografera med kameran till ögat. Kvinnan är upptagen med att läsa på mobilen och uppfattar inte att jag fotograferar. M Leica, 28 mm, Tri-X. Stadsbiblioteket.
Höftskott. Här hade det varit omöjligt att fotografera på annat sätt. (Här måste man dessutom "ingå i spelet" på något sätt) M Leica, 35 mm, Tri-X. Roulettspel Gröna Lund, Stockholm. I Roulettebilderna har jag syftat avståndet, ställt in det på optiken och se'n använt höftskott.
Här är ett exempel på att det går bra att fotografera med kameran till ögat då människor är upptagna i något.
Street vid Hornstull. M Leica, 35mm, Tri-X.
Som sagt, när människor är upptagna, då är det lättare att fotografera obemärkt! ;) Fotograferat på Nalen i Stockholm 1960-tal.
M Leica, 35 mm, Tri-X.
Och tar man inte med höftskott så blir det lätt sån'a här uppställningar! ;)
Johannes Brandstation 1964. M Leica, 35 mm, Tri-X.
/Bengan
I stor menar jag med höftskott att man inte håller kameran till ögat. Man kan sitta och hålla kameran och inse att så fort jag rör på handen/kameran så förändrar jag "motivet" och då får man fundera på hur man skall göra, och det snabbt! ;)
/Bengan
/Bengan
/Bengan
Det stämmer, och den hållningen syns nog ännu mer, och man tar mer plats i tillvaron!? ;)
B)
/nic
och håller helt med dig!! :) :)
B)
När'rå inga fula grejer bakifrån!
Shyssta saker framifrån som man kan stå för! ;)
Mvh Bengan
Och jag blir återigen imponerad av din genomgående tendens i din fotografiska gärning. Dina sextiotalsbilder är riktigt bra. Är speciellt förtjust i tunnelbanebilden med den fundersamma kvinnan med den oskarpe mannen i bakgrunden. En brytningstid för oss alla.
Metaforen "höftskott" är mångtydig och kanske långt mera precis än våra "normalfokuserade" bilder.
Dina exempel inspirerar!
/H
Mvh Bengan