Det brukar alltid vara en liten tröskel man ska över för att ta tag i framkallningen av de där filmrullarna som legat alldeles för länge och väntat på just framkallningen. Men när man väl satt igång med är det alltid ett roligt pyssel och så går det ju mycket fortare än man tror. Och den där första tjuvtitten på negativen när man öppnar dosan efter fixen är alltid lite magisk. Hoppas det blev välexponerat och bra bilder.