The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 4952 / Svartvitt eller färg! Mitt arbetssätt!

Den här diskussionen svartvitt eller färg kommer ju upp då och då! De e väl inte så viktigt egentligen, utan var och en gör såklart som den själv vill! Så det här e bara min egen fundering, om varför jag fotar i svarvitt! Men jag startade i färg med en Leica och en rulle Ferrania diafärgfilm 1959! Med exponeringsstickan Tekno från Katrineholm!  Å så gick åren mest i färg fram till 1962, då köpte jag en M Leica, och så blev det svartvitt för nästan hela slanten fram till 1980-talet! Tror anledningen till det här envetna svartvita fotandet var att jag hade läst om och sett bilder av Strömholm mfl och även gått fotoskola! Och såklart läst några artiklar av Kurt Bergengren!
Kurt Bergengren e viktig att läsa!

.



En sammanfattning är att jag använder färg vid resor och då jag ville visa folk vad jag gjort och vad jag varit! :)
Det svartvita, det e litet mer hemmakonstnärligt liksom, och jag använder det för att få mer dramatik i bilderna! ;)

.


Typisk semesterfärgbild för att visa att vi varit på Lofoten! ;)


Så vare om det!
/Bengan

Inlagt 2020-02-27 12:42 | Läst 4049 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
En gång för längesen visade jag en svartvit bild på Midsommargårdens Fotoklubb. En annan medlem undrade varför jag inte visade den i färg? Motivet var några indianska musiker i färggranna dräkter på Klabergsgatan. Jag svarade att jag bara hade svartvitt i kameran. Man tager vad man haver. Hellre ta en bild än ingen alls resonerade jag.
Hej Bengt.
Ja, det finns några frågor som verkligen kan leda till debatten - svartvitt ctr. färger - jpg ctr. RAW och direkt ut ur kameran ctr. efterbehandling vid datorn. Min första kamera (1963) var en billig Ilford och den var laddad med färgpapperfilmer. Jag bytte snabbt till Kodachrome dias. Der var en Ferrania "fremkalderanstalt" här i Roskilde, men jag har aldrig provat deras film!
Svartvitt fotografi blev först relevant för mig efter att jag gick med här på FS och jag flirtar med det däremellan.
Min åsikt om dina två bilder av flickan - på det svartavita fokuserar jag på tjejens armrörelse, det fina leendet och de två motstridiga fotona i bakgrunden. På färgbilden fångar det vackra röda håret och flickans klänning och väskan.
Med många vänliga hälsningar från Erik / DK.
Vi är alldeles överens såklart. Undrar egentligen om det finns nå´n diskussion annat än när vi av någon anledning vill dra i gång en diskussion, mest för nöjes skull så att säga? Precis som du säger, alla håller väl med om att det ena varken utesluter eller är a` priori bättre än det andra? Riktigt mysiga bilder, här gillar jag färgbilderna bäst såklart, annars ser jag ju tex inte hennes vackra hårfärg och härligt ljusblårandiga klänning.
Hälsningar/ Björn
vill man sätta press på sig själv kan man ta en fin höstbild i svartvitt ;)
Bilden på flickan var ju ett alldeles utmärkt exempel på när svartvitt kan förstöra en bild!

Tänk om färgfilmen/färgglasplåten uppfunnits direkt i fotografins barndom och kunnat hanteras lika enkelt som svartvitt, undrar hur många som skulle komma på idéen att avbilda verkligheten i svartvitt då?
Ett MYCKET kort svar på din fråga som är vad jag tycker lite förenklat:

Porträtt på människor gör sig ofta bäst i svartvitt - färgen tillför inte så mycket om det inte är en speciellt "färgstark" person - clown eller en person med våldsam makeup.

Blommor däremot gör sig oftast bäst i färg.

Däremellan finns ju alla möjliga motiv - det beror på liksom...

Tycker nog bäst om bilden på tjejen i svartvitt..

/T
Hej Bengt.
Båda bilderna är jättefina.
Den svartvita frilägger personen lite mer samt att vinklarna på fingrar, armbåge och kropp framhävs, tycker jag. Färgen ger liv åt bilden.
Landskapet är fint i färg. Det skulle varit kul att se den i svvitt :)
Ha de bra och gott.
Jerry