Kebnekaise den 10 till 15 juli 1991

Den här bloggen liksom mina tidigare har tagit lite tid att få till med bilder men en liten skillnad är det dock, de flesta bilderna finns redan på min dators hårddisk. Men för att komplettera så fanns resten av bildmaterialet på ett rundmagasin för diabilder och några på ett vanligt diamagasin.

Efter fotokursen i Kvikkjokk så dröjde det några år innan det blev aktuellt med någon ny fjällvistelse. Mina vänner Carl-Magnus och Gunvor erbjöd mig att få följa med på en tur som skulle gå från Riksgränsen - Unna Allaka - Alesjaure - Kebnekaise, men min far blev sjuk så jag fick tacka nej till erbjudandet. 

På väg mot Tarfala 1991

Under våren 1991 frågade min hustru Lenas son Henrik om vi kunde ta en tur till Kebnekaise under sommaren. Han ville först att vi skulle tälta, men jag föreslog att vi kunde bo på Kebnekaise fjällstation, och jag ringde Sv. Turistföreningen och bokade rum åt oss, och vi fick plats mellan den 10-15 juli, i ett fyrbäddsrum som vi efter ett par dagar fick dela med ett danskt par.

 Detta är Kebnekaise från Tarfalladalen. Bilden ovan har jag lånat från Kebnekaise resan 1997, som jämförelse av bilden ovanför denna, det var mer snö kvar 1997 

Det var dags att plocka ihop utrustningen igen och se över om något behövde kompletteras, jag tror att jag köpte mig en ny ryggsäck som var lite rymligare och nya stövlar sedan handlade vi Blå Bands frystorkade rätter som jag testat tidigare, en Fjällkarta över området och ett par bra böcker.

När det gällde kamerautrustningen så hade jag köpt en ny Nikon F801 tidigare och till den tog jag med mitt 35-135 mm. zoom, en Nikon Teleconverter TC-16A samt några rullar diafilm Kodak Ektachrome.

 Sagt och gjort den 9 juli åkte vi med tåg från Stockholm till Kiruna och sedan buss till Nikkaluokta. Att åka tåg är ganska skönt och avkopplande. Vi hade sovvagn så när man kände sig trött så var det bara att krypa i säng. Men vi satt uppe ganska länge i restaurangvagnen och pratade och ju längre norr upp i landet vi kom ju ljusare blev kvällen.

Efter några timmars sömn så återvände vi till restaurangvagnen för lite frukost och det åter stod några timmar till vi var i Kiruna, jag minns inte hur lång tid tågresan tog men det var kanske 17-18 timmar.

Väl framme i Kiruna så var det ett par timmars väntan innan bussen till Nikkaluokta skulle avgå så det blev lite sightseeing på stan och samtidig äta lunch, men till slut var det dags att ta plats vid busshållplatsen och här står Henrik i busskön till Nikkaluokta. Bussfärden tog väl ett par timmar kanske och väl framme så bytte vi till stövlar för det hade jag haft tidigare under mina fjällvistelser.

Efter ankomsten till Nikkaluokta så började en lång vandring, det är c:a 19 km. till Kebnekaise fjällstation. Vädret såg lovande ut och det blev ganska varmt om fötterna i solen, men vi hade ju ingen aning om hur gångleden såg ut. Bitvis var det som att gå på en trottoar, för det var ju spångad led, inte hela vägen men långa sträckor var det, och det var ju för att minska på slitaget, för med alla tusentals fjällvandrare så slits lederna. 

 Efter några kilometer så kom vi fram till en hängbro över Tjeurajokka.

 Henrik på bron över Tjeurajokka efter bron så kom vi till båtlänningen vid sjön Ladtjojaure

Vy över Kebnekaise och Tolpagorni från Ladtjojaure båtturen tog omkring en halv timme men sparade många steg, sedan var det apostlahästarna som gällde igen.

 Kebnekaise fjällstation i sikte,  Det är svårt att minnas när vi kom fram, och eftersom det var ljust långt in på  natten så kan det varit ganska sent. Men efter att vi fått vår rumsnyckel och installerat oss så blev det dags för lite mat, och fjällstationen har en utsökt restaurang så vi intog vår middag där. 

Dagen därpå gjorde vi en rekognosceringstur runt fjällstationen, och här går vandringsleden mot Singi. i bakgrunden syns Singitjåkka och Tolpagorni.

Vy över Ladtjovagge från foten av Tolpagorni

 En av många fjällbäckar som rinner ned till Ladtjojåkka som flyter fram genom Ladtjovagge till Ladjojaure  och i bakgrunden så tornar Singitjåkka upp sig 1702 m.ö.h.

Henrik betraktar deltagarna på en klätterkurs på Kaipak, som är det så kallade husberget. Efter middagen var vi på en genomgång av olika aktiviteter man kunde deltaga i under vår vecka. Det var bland annat bestigning av sydtoppen på Kebnekaise, klätterkurs och glaciärvandring för att ta några exempel.

Vi valde att vara med på bestigningen av Kebnekaise, och det skulle bli dagen efter med samling kl. 08.00 . med oss fick vi ett matpaket och en termos med varm dryck, övrig utrustning var regnkläder bland annat.

Det blev en skakig start på bestigningen av Kebnekaise beroende på att jag försökte fota samtidigt och att hålla takten i kön, tänk om VR vore uppfunnet då.

Henrik läskar sig med en kåsa fjällvatten på första rasten på vägen mot toppen.

Ny vätskepaus på Östra leden mot Sydtoppen och det syns att svetten lackar på flertalet deltagare.

Vandringen fortsätter sakta uppför branten, lite anmärkningsvärt att notera den smutsiga snön, det  kanske beror på någon form av nedfall, lite förvånad blev jag i alla fall. 

 Ny vilopaus efter en brant klättring vi var ganska svettiga och kylan kommer med moln och dimmor som omsveper Kebnekaise. Efter hand så får vi passera en glaciär och över ett område med stora klippblock som var ganska svåra att forcera. Men till slut så kommer vi fram till den så kallade väggen och där gör vi halt medan våra guider undersöker möjligheterna att klättra upp på väggen till toppstugan. Beskedet blev tyvärr negativt de ansåg att det var alltför riskabelt att klättra på den hala vägen upp, så vi fick avbryta c:a 200 m. från målet.

 Väntan på 2000 m. höjd nedanför Sydtoppen, och nu väntar vi bara att klättra ner igen och slicka såren efter besvikelsen att inte nått toppen

 Här har sällskapet samlats på kanten av Björlings Glaciär och meningen var att åka kana nedför, efter instruktioner av guiderna att ha ryggsäckarna på magen och ha regnkläderna på så var det bara att ge sig iväg.  Det gick väldigt fort och för att bromsa skulle man vända sig och bromsa med fötter och händer.

Här får man en uppfattning om lutningen på Björlings Glaciär på Kebnekaise, och den är nog nära 45 grader

Alla kom ner välbehållna men det återstod många meter innan vi var nere och mina fötter ömmade ganska mycket, speciellt mina stortår var väldigt inflammerade med blånaglar. 

 Vy från Östra leden på Kebnekaise

Under kvällen så pratade vi om att försöka en bestigning igen nästa dag, men mina fötter var alltför inflammerade så jag avstod, men Henrik ville försöka igen och det tyckte jag var ok. Så följande dag gav sig Henrik iväg och det såg ut som det skulle bli fint väder. 

Medan Henrik besteg Kebnekaise så rörde jag mig på lite mer plan mark under dagen och här har jag fotat Tolpagorni från Östra leden. Solen grinade mig rakt i ansiktet och varför var inte den på min sida dagen innan. Nu passade jag på att fota några växter och en Bastaedsvärmare

 Utslagen vide i Kebnekaise

                                               Fjällgröna                                                     Svarthö

Bastardsvärmare

Henrik och övriga i sällskapet återvände ganska sent på kvällen och de hade haft en lyckad dag med fint väder på toppen, så han hade kunnat ta många fina bilder, men de bilderna har jag aldrig fått se .

Dagen efter så föreslog jag en tur upp till Tarfalladalen och det var också en vandring som gick mycket uppför. men det var inte fullt lika påfrestande som bestigningen av Kebnekaise.

 Vandring uppför Tarfallavagge från Kebnekaise fjällstation var det 8 km.

Smältvatten från Kebnetjåkka blir till ett litet vattenfall

                                                  Fjällglim och Isranunkel på  vägen till Tarfala

 Fjälltrav och Fjällvedel på vägen till Tarfalla

Molnen hängde ganska lågt över Vetenskapsstationen och Tarfalastugan

 Tarfalla stationen och Isfallsglaciären

Med 135 mm så kom jag ganska nära Isfallsglaciären, som var ganska mäktig att se.

 Tarfalajaure och Kebnepakteglaciären, sjön är ganska stor avståndet från vår sida  till Glaciären är det drygt 1000 m.

Solen bröt igenom ett kort ögonblick så jag fick en skaplig bild på Kebnepakteglaciären 

Här intogs dagens lunch vid Tarfalastugan som antagligen innehöll något "läckert" från Blå Band. Henrik ser inte alltför missbelåten ut, men det ser ut som det var ganska kyligt att sitta där, för solen kom bara fram korta stunder. 

 På väg nedför Tarfallavagge

 Nedför Tarfallavagge i bakgrunden Savotjåkka

Sedan var det en lätt vandring tillbaka mot fjällstationen och efter middagen så bokade jag helikopter för transport till Nikkaluokta av två själ, det ena var mina ömmande fötter och det andra, det kunde vara roligt att flyga helikopter också som avslutning på Kebnekaisevistelsen.

Helikoptern som flög oss till Nikkaluokta från Kebnekaise

Bilderna från flygturen är så dåliga att de är inte något att visa, men flygturen var kul och tog inte mer än 15 minuter, vandringen tog flera timmar. Efter en stunds väntan på bussen så kom vi tillbaka till Kiruna. Där blev det ett par timmars väntan också, och då passade vi på att besöka Kiruna kyrka som är lite unik i sin byggnadsstil.

Kiruna kyrka rödmålad och doftade tjära, kyrkan skall monteras ned och återuppföras på annan plats.

Interiör från Kiruna kyrka och Altartavlan tror jag har målats av prins Eugen

Gatufotobild från Kiruna kanske lite unik med tanke på att den delen av Kiruna inte kommer att finnas längre. Den kanske inte platsar i Gatufotogruppen men i min blogg får den plats.

Kiruna järnvägsstation 15 juli 1991, det blev sista bilden från resan till Kebnekaise, och nu började en lång resa till Stockholm, men det skall bli skönt att komma hem igen. Som tack från Henrik fick jag ett fint praktverk av Sven Hörnell, "Subarktiskt Land" en bok med fantastiskt bildmaterial från Kebnekaise bland annat.

Det har ändå varit en fin resa med många häftiga vyer från ett högalpint landskap även om jag missade toppen av Sverige. Nu blir det inte mer för denna gången men jag kanske återkommer.

Ha det gott

Stig

2016-07-28 00:46   nutte

Kul att se/läsa. Tack.

Besvara

Svar från Stican 2016-07-28 23:05

Tack Kalle roligt att du uppskattade min bildhistoria.
Ha det gott/Stig

Svara

2016-07-28 09:15   Eric

Vilket trevligt reportage! Det känns nästan som man var med. Återupplivar minnen från 1968 då en kamrat och jag gjorde något liknande dock minus helikopter.

Besvara

Svar från Stican 2016-07-28 23:09

Tack Eric , för din vänliga kommentar. Det var kul att jag väckte lite minnen.
Ha det gott/Stig

Svara

2016-07-28 09:30   Margareta Cortés

Riktigt kul att se dina bilder från den turen. Har ju bott i Kiruna några år så där känner jag igen mig, vet du att de har uppvärmda trottoarer på en del ställen i Kiruna. ;)
Även vid keb. känner jag igen mig, har varit många gånger till Nikka på olika årstider men ändå upp till Kebnekaise fjällstation har jag bara varit på vintern. Hängbron fanns inte då jag var dit första gången, men när jag var upp några år senare och gick en liten bit på leden så hade den kommit. Minns att den gungade en del.
Har så många gånger tänkt mig en tur ända upp på sommaren, så det var kul att se dina bilder.
Vill du jämföra hur det såg ut 22 år tidigare, så kan du se här http://www.fotosidan.se/blogs/magganfs/kebnekaise-anno-1969.htm
Sven Hörnells bok har jag också, han var min idol.

Besvara

Svar från Stican 2016-07-28 23:23

Tack så mycket för dina vänliga kommentarer. Tråkigt nog så har jag aldrig varit i fjällvärlden på vintern och jag misstänker att jag missat en hel del, och det ser ju lite annorlunda ut på vintern såg jag i ditt bildreportage. Det var säkert "häftigt" att tolka efter skotern för det gick nog ganska fort.
Ha det gott/Stig

Svara

2016-07-28 10:36   Johan.76

Fint reportage och trevliga bilder.
Mvh Johan

Besvara

Svar från Stican 2016-07-28 23:25

Tack Johan för din fina kommentar.
Ha det gott/Stig

Svara

2016-07-28 11:35   begust

Intressant läsning
Jag har aldrig vandrat i fjällen
Så det kanske börjar bli dags att göra det.

Besvara

Svar från Stican 2016-07-28 23:31

Tack skall du ha Bengt. Fjällvärlden sommartid är mycket trevligt om man bortser från myggen, så det kn jag rekommendera. Om man väljer att vandra i t.ex. september så är det i stort sett myggfritt.
Ha det gott/Stig

Svara

2016-07-28 12:35   Lena Holm

Mycket intressant att läsa och du visar en mängd väldigt fina bilder. Vilket vackert land vi bor i. Jag har varit i Kiruna en antal gånger men inte upp på Kebnekaise, Känner dock igen kyrkan och stationen.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Stican 2016-07-28 23:38

Tack Lena för fina kommentarer. Det är nog mycket annorlunda än dina reportage från havsmiljön att vandra i fjällvärlden, men det kan vara värt att testa någon gång kanske.
Ha det gott/Stig

Svara

2016-07-28 17:31   EGW

Tack för ett trevlig bildreportage!

Besvara

Svar från Stican 2016-07-28 23:39

Tack själv Ernst-Göran för att du uppskattade min bildberättelse.
Ha det gott/Stig

Svara

2018-04-17 22:23   Mats Erikson

Instämmer med övriga; trevligt reportage! Numera finns inte järnvägsstationen längre. Den är riven.

Besvara

Svar från Stican 2018-04-18 08:18

Tack Mats för din kommentar. Kul att du gillade mitt bildreportage och jag förstår att det blir inte mycket kvar av det ursprungliga Kiruna, men det är för mig roligt att ha varit där under en tid då det mesta var intakt.
Ha det gott/Stig

Svara

2020-07-20 13:19   niniz

Vad fin tillbaka blick å upplevelse. Blir taggad nu när man ska upp å vandra i fjällen

Besvara

Svar från Stican 2020-07-21 23:36

Tack Nini för din kommentar och jag får önska dig en fin upplevelse när du tänker åka till fjällen-
Ha det gott/Stig

Svara