Hammarbyhöjden en sommardag 2009

Nu kommer en fortsättning på den förra bloggen "En liten promenadkamera" och det handlar fortfarande om bilder från min promenadkamera Lumix LX3. Det blir lite blandat svartvita och färgbilder, men det blev inga Dogmabilder av de svartvita.

Hammarbyhöjdens tunnelbanestation

Tidaholmsplan är ett litet affärscentrum med speceriaffär och mjölkbutik, affärshuset skymtar till vänster, och för drygt 70 år sedan så var det ändhållplatsen för buss 79, som gick till Brunkebergstorg, så man kan säga det var ganska goda förbindelser med Stockholm. Husgaveln till höger i bild är där vi bodde.

Här stod "Lunkans kiosk" som jag skrivit om i en tidigare blogg "Återblick nionde delen"

Efter min utflykt till Stockholm så bestämde jag mig för att åka till Hammarbyhöjden, och söndag den 5 juli åkte jag till Hammarbyhöjden, där jag växte upp från 1940 till 1961. Mina föräldrar bodde kvar där till 1994,  båda gick bort då med en och en halv månads mellanrum. Senast jag besökte Hammarbyhöjden var nog när jag och min bror utrymde deras lägenhet.

Här på Tidaholmsvägen 30 var det där vi först bodde i 2 rum och kök, men efter 19 år fick mina föräldrar byta till en större lägenhet 3 rum och kök.....

.....det var här på Tidaholmsvägen 26 på andra våningen.

På gården bakom huset vi bodde i där fanns även en sandlåda för barn.

Här i Hamarbyhöjdens Folkskola började jag 1943, och den invigdes samma år.

På baksidan var entrén till skolans aula och i byggnaden till vänster låg tandläkarmottagningen och skolläkarmottagningen som kanske inte alltid var så populärt att besöka.

 Finn Malmgrens Plan var och är fortfarande ett centrum med många butiker, här fanns på 40 och 50-talet: Konsum med separat mjölkbutik, Speceriavdelning, Kronlaxen som sålde fisk, Tobaksaffär,  Konditori, Fotograf, Radioaffär, Kemtvätt och Skrädderi, Järnhandel, Blomsteraffär och Tandläkare. Det som inte fanns här var Systembolaget.

Om jag sedan gick Finn Malmgrensväg till vänster så kom jag fram till Hammarbyhöjdens Idrottsplats.

Entrén till Hammarbyhöjdens idrottsplats, då för 70 år sedan var det platsen där vi spelade fotboll och på vintrarna åkte skridskor. Kullen ovanför tegelbyggnaden är toppen på Hammarbybacken, Där fanns då en hoppbacke som vi ibland besökte och tittade på backhoppningstävlingar. 

Nu fick jag lust att gå upp dit, så det var bara att följa vägen till höger. det var en liten bit att gå och efter ett tag så började det bli allt brantare och jag började igen känna av en smärta i bröstet. Men jag skyllde på dålig kondition och fortsatte, och mina tankar gick till när vi vandrade uppför Kebnekaises sluttningar, så det här kan ju inte vara så svårt.

Vägen från Idrottsplatsen till Hammarbybacken P1020302

Nu var jag nästan uppe på toppen och jag kan se en del av liftanläggningen.

 Utsikt mot Globen från Hammarbybacken

Utsikt mot Kaknästornet

Panoramavyn från Hammarbybacken mot Hammarby Sjöstad och Södermalm är sammanfogat av 3 bilder i Photoshop.

Utsikten var ju fantastisk och om vädret hade varit lite klarare så kunde jag se till Täbys slalombacke Ullnatippen. Nedfärden gick betydligt lättare, jag satte mig i bilen och åkte hem relativ nöjd med dagen. Det var allt för den här gången.

Ha det gott

Stig

2017-01-30 02:38   Vibybo

När jag ser de platser du bott och gått i skola slår det mig: det ser så idylliskt ut. Jag menar, med tanke på storstaden. Själv är jag uppväxt i skogarna.

Besvara

2017-01-30 11:02   ehrsa

Fina bilder, och jag håller med Stefan, det ser så idylliskt ut! Men jag vet varför jag tycker att Stockholms 'närförorter' är så väldigt fina. För 50 år sen eller mer så byggde man sällan högre fastigheter än 3 våningar, vilket gör att de träd som finns nästan alltid är lite högre.. fastigheterna smälter helt enkelt in i naturen.. och dessutom verkar dom även ha anpassats efter terrängen på ett sätt som inte görs idag! Idag byggs väl aldrig fastigheter som är lägre än 6 våningar, vilket gör att dom syns och sticker ut så mycket mer, det är trist!
Hälsn!

Besvara

Sten-Åke Sändh 2020-07-21 23:21

Sant, sen så hade man i allmänhet den goda smaken att inte skövla all skog och ängsmark när man byggde, vilket gjorde att vi kunde växa upp i en rätt naturnära miljö trots allt, fast områdena i sig var hyfsat nybyggda.

Svara

2017-02-01 04:01   EGW

Stockholms närförorter är ju fina, och det är inte så där gräsligt långt in till stan. Själv bodde jag ett antal år i Vårberg. Det var vackra omgivningar och en fin lälgenhet, men på något sätt rätt sterilt ändå. Där fanns också en hög kulle, en f d tipp för material som dumpats där efter röjning för nybyggnationen. Jag var väldigt lycklig när jag lyckades flytta in till Abrahamnsberg. Senare bodde jag några år i Nacka, nära Finntorp. Det var rätt fint.

Besvara