Det skall vi fira kanske. Del Ett

 Det är inte så ofta som jag hör av mig numera, mitt bloggande har mer eller mindre upphört, och det beror nog mer på  oförmåga än lust. För det saknas ju inte händelser i vardagen, det händer saker varje dag, även här i Lindesberg. Men jag kommer aldrig till skott med att skriva, fast jag kommer ändå att hålla kontakten med FS även om det inte blir så ofta.

Sedan så har jag väl inte varit så flitig med kameran på sista tiden heller.  I början så hängde kameran runt halsen varje dag som Doglas och jag gick på våra promenader. Men senare så "glömde" jag att ta med den mer eller mindre avsiktligt. Fast det har nog tagits en del bilder ändå under året och dem skall jag försöka att visa här.

Gubbarna med vindrufs

 Nu i november så har Doglas och jag bott här i ett år. Är det något som är värt att fira? Ja kanske det. Det har väl varit ett ganska händelserikt år med nytt hus, nya miljöer, nya intryck och nya grannar.

Men jag längtar trots allt tillbaka till Täby, fortfarande. Att flytta tillbaka är förståss inte möjligt att genomföra, så vi får nog vackert stanna här till dödagar. Hur lång tid tar det innan man acklimatiserar sig? Det kanske tar ett år till, men vi har det väl ganska bra här ändå, vi bor bra och pensionen kommer regelbundet. Så vad klagar jag för?

Under det gångna året så har vi sett en smått fantastsk trädgård växa upp, och det har väl kanske inte alltid varit av godo, för är man som jag inte särskildt trädgårdsintresserad så växer den bokstavligt talat över huvudet på mig.

Men Doglas trivs för här finns det utrymme för spring och lek.

Men innan våren som synns på bilderna ovan så genomled vi en låååång vinter med massor av snö. Det blev massor av snöskottning och min rygg värkte i flera dagar efteråt.

Men visst var det vackert att se på genom vardagsrumsfönstret.

Doglas och jag trotsade vinterkylan  och gick på kortare och längre promenader beroende på hur kallt det var, och ibland så dök det upp något trevligt fotomotiv, för i början så tog jag faktiskt med kameran varje dag.

Vinterpromenad efter Lindesjön 

Om man fortsätter promenaden så hamnar man vi den lilla ån som rinner genom Lindesberg och den erbjuder ocksä några fina motiv.

Baksidan av Lindesbergs kyrka

 Men efter den långa snörika vintern så kom äntligen våren. Då tog Doglas och jag en promenad för att besiktiga tomten och det började knoppas lite över allt med Snödroppar och Scilla och andra vårblommor.

Snödroppar  

Sedan började fruktträden att blomma och det var mycket vackert.

Plomonblommor

Ett annat vårtecken var att det kom en cirkus till stan.

Cirkus Viktoria på besök i Lindesberg.

Bakluckeloppis i Lindesberg blev ett trevligt lördagsnöje där man säkert kan göra fina fynd.

Rådhuset i Lindesberg.

Bron till Lopphomen i försommargrönska

En lördag morgon upptäckte vi på vår promenad att det kom mycket gamla "jänkare" till stan och det visades att det skulle bli en bilutställning och senare s.k. "crusing" genom stan.

 En Impala kanske.

Här en mycket välvårdad Cadilac från Californien.

En av de snyggaste bilarna, kanske en Ford 34:a tror jag, och många passerade förbi hemma hos mig så vi hade "parkettplats" kan man säga.

Sommaren kom och när min dotter Susanne hade semester så tog hon med mig på ett par utflykter bland annat till Nora som inte ligger så långt härifrån.

Där besökte vi en antikmarknad som tydligen turnerar runt i Sverige på somrarna.

Antikmarknaden i Nora

Sablar va mycke gammalt det finns.

Vårt-hus-i-Lindesberg i juni-2011

Det blev mer att berätta än vad jag trodde, så det får bli ett avsnitt till för det var fler händelser som inträffade under sommaren och hösten så jag återkommer med del två av"Det skall vi fira kanske" så småningom.

Ha det gott

Stig

2011-11-04 01:47   alf109

Fina bilder och kul att höra av dig igen, det var ganska länge sedan. :)
Det tar säkert några år att komma tillrätta med en stor förändring i sitt liv som du varit med om, men rätt var det är kommer det att kännas både hemma och vant. :)
-affe

Besvara

Svar från Stican 2011-11-04 10:02

Hej Alf och tack för dina vänliga ord. Visst är det kul att vara tillbaka och få skriva litet om livet i Lindesberg och om livet i allmänhet. Det skall ju bli en fortsättning så det blir lite mer av vad som hänt här.
Stig

Svara

2011-11-04 02:52   Agneta Viklund

Kul att höra av dig igen och skoj att se dina och Douglas bildäventyr genom året. Baklucke loppis....har aldrig tidigare hört talas om det men vilken fantastisk ide!
Förstår att du längtar tillbaka, du har ju större del av dina rötter där men snart får du fler rötter där ni bor nu:)
Ser fram emot del 2.
Hälsar Agneta.

Besvara

Svar från Stican 2011-11-04 10:10

Hej Agneta och tack för dina positiva ord om mina bilder. Det är alltid kul att läsa om att det finns något som tilltalar betraktaren av mina bilder. Men i och med att jag ofta glömmer att ta med kameran så missar jag också många fototillfällen.
Nu skall jag ta i tu med nästa avsnitt.
Stig

Svara

2011-11-04 18:20   EGW

Roligt att se dig här igen, jag har faktiskt undrat (måste bekänna att jag oroat mig en smula för dig).

Du borde fira ditt första år i Lindesberg med familjen!

Själv har jag nu bott i mitt nya hemland i snart åtta år. Jag kan inte säga att jag plågats av någon längtan tillbaka, även om förstås tankarna ibland går till favoritplatser och till människor jag tycker om. Men min flyttning hit var ju inte framtvingad av ledsamma livsomständigheter utan tvärt om av äventyrslust. Och det gör förstås skillnad.

Vad jag kan säga i dag är att den viktigaste grunden för min trivsel här är alla vänner jag fått. Fler än jag vågade drömma om när vi flyttade hit. Men miljön och naturen är förstås också stödjande faktorer.

Du måste vara rädd om ryggen. Kan du skaffa en liten elektrisk snöslunga? Allvar!

Som vanligt visar dina bilder att du har foto i blodet. Finns det ingen lokal fotoklubb på stan? Den fotoklubb vi har här har givit mig många nya vänner, och en gång i veckan har vi fotofika tillsammans. Sådant betyder mycket för att man ska må bra.

Ditt andra år i ditt nya hem kommer säkert att kännas mer hemtamt. Det är inte lite du har fått lov att vänja dig vid under den här tiden, och sådant måste få ta sin tid. Välkommen med fortsättningen, du bevisar med dessa bilder för både dig själv och oss andra att du faktiskt har ett innehållsrikt liv! Och det är otroligt viktigt för hälsan att odla något intresse, när man inte längre har ett jobb som kräver aktivitet.

Jag har funnit att fotointresset är idealiskt. Det är roligt att hålla på med, det utvecklar och stimulerar, det ger tillfällen till kontakter med andra. Och känslan att som pensionär faktiskt ha all tid man vill för det är fantastisk. Men även jag kan ibland känna kameralättja. Då åker tagelskjortan på, bildligt talat. Jag har ålagt mig själv att publicera en nytagen bild varje dag. För det ändamålet har jag gått med på en väldigt trevlig internationell fotosajt som heter Blipfoto:

http://www.blipfoto.com/Ernie

Liksom på fotosidan får man snart vänner där att byta tankar med. En nackdel är förstås att all kommunikation ska ske på engelska, det är något de kräver. Men för just mig är det inget problem i dag, även om jag föredrar svenska.

Besvara

Svar från Stican 2011-11-04 22:56

Hej igen Ernst-Göran och tack för din omtanke. Ja det var ett bra tag sedan vi samtalade om mitt nya liv här i Lindesberg. Dagarna har blivit lite enformiga tyvärr, det är nästan samma rutiner varje dag, och hade jag inte Doglas så skulle livet vara ännu tristare. Han får mig iallafall ut oavsett väder. Apropå snöslunga, det har jag nog funderat på, men jag tog kontakt med komunen och de ställer upp med snöskottning vid behov, detta för att jag är ålderspensionär ( jag fylde 75 år i september).
För övrigt så har jag fått lite sämre syn så jag skall träffa en ögonspecialist om någon månad hoppas jag. År 2009 var jag hos en ögonläkare i Täby och han såg att jag har en gråstarr som sakta utveklas. Så jag misstänker att det är den har fortsatt att grumla till synförmågan. Detta påverkar ju också i viss mån när jag fotograferar, det blir svårare att se igenom sökaren, så jag använder mig av skärmen i stället.
Om det finns någon fotoklubb här känner jag inte till men det kan väl vara värt att undersöka.
Fortsättningen på min bildberättelse om livet i Lindesberg och annorstädes kommer om några dagar.
Hälsn./Stig

Svara

EGW 2011-11-05 05:25

Pratade häromdagen med en vän i din ålder. Han har nyligen fått båda sina ögonlinser ersatta på grund av grå starr, eller katarakt som man kallar det här.

Han påpekade något intressant som inte alla ögonläkare påminner om. När du får ögonlinserna bytta kan du välja fokusavstånd. Du kan alltså bestämma om du ska använda glasögon för avståndsseende eller närseende. En annan person vid bordet hade sett till att få olika korrigering för höger och vänster öga. Så att oavsett synavstånd stämde det för ett av ögonen.

Du nämner tristess. Låt för guds skull inte tristessen få slå klorna i dig! Säkert kommer du på saker som du tycker är roliga, om du bara unnar dig.

Svara