Fågelfotografen som tröttnade

När jag var i tidiga tonåren hade jag tecknandet och målandet som huvudsakliga sätt att bildligt uttrycka mig. När jag idag tänker tillbaka på mina försök med blyertspennan och akvarellfärgerna får jag alltid ett leende på läpparna då jag ofta tränade på att teckna av bilder ur böcker från Gunnar Brusewitz eller Lars Jonsson, som då och likväl än idag är stora inspirationskällor och favoriter. 

Morgonskuggor. Death Valley NP, Kalifornien, USA 2012 

Camouflage. Utklippan, Blekinge, Sverige 2015.

Resultatet blev nästan alltid långt ifrån vad jag hade tänkt mig. Så det är inte konstigt att jag inte kom längre än så i mitt tecknande förrän systemkameran kom in i mitt liv och helt och hållet ändrade mitt sätt att se på bildskapande. Jag var då en fotografisk novis helt utan kunskaper och egentliga inspirationskällor, mer än de bilder jag såg i tidskrifterna Vår Fågelvärld och Sveriges Natur, med bilder från fotografer som jag aldrig tidigare hört talas om. 

När jag tänker tillbaka var det nog också där, i brytpunkten mellan tecknad och fotografisk bild, som fröet såddes till mitt intresse för olika mönster, kontraster, linjer och former. Det har dock varit ett frö som har haft en långsam grotid och det var faktiskt inte förrän en viss fågelfotografisk trötthet och fotografisk vilsenhet visat sig under de senaste åren som jag åter hittat detta sätt att uttrycka mig bildligt.

Silvertärna. Utklippan, Blekinge, Sverige 2015.

Erosion. Adventsdalen, Svalbard, Arktis 2010.

Vad då fågelfotografisk trötthet? Vad menar han? Jo, faktiskt lite som det låter - för låt oss säga runt fyra år sedan blev det "klassiska" sättet att fotografera fåglar inte tillräckligt kreativt utmanande och jag kände att några års fotografisk utveckling någonstans stagnerade i en soppa av liknande bilder som alla andra fågelfotografer där ute.

Missförstå mig inte, det finns en massa läckra fågelbilder och ett gäng duktiga fågelfotografer - och jag uppskattar bra och intressant fågelfoto, men tycker samtidigt att likriktningen i bildmaterial, fotografisk stil och olika fotoplatser är för stor. Med det sagt så är det faktiskt så att jag långt ifrån helt har gett upp den "klassiska" fågelfotograferingen - jag älskar fortfarande att planera besök vid storlomsjön, hitta de där låga perspektiven hos svarthakedoppingarna eller sitta i gömsle vid fågelmatningen - det blir dock inte lika frekvent som tidigare.
 

Oskarp. Värmdö, Sverige 2013

Ormbunke. Värmdö, Sverige 2014
 
För mig som håller på med fotografering på hobbynivå är form- och kreativitetssvackor som dessa inte något som varken är konstigt eller hotande, jag har den ekonomiska tryggheten att överhuvudtaget inte ens lyfta kameran på flera månader. Exakt så har det då och då blivit under denna process, det har dock aldrig varit aktuellt att lägga ner fotograferandet helt och hållet - mitt fågel-, natur- och fågelintresse brinner fortfarande, men det har idag tagit en liten annan väg än tidigare.  

Någonstans började jag tillslut rota efter ny inspiration och andra sätt att se på fågelfotografi - genom stilbildande fotografer som till exempel Vincent Munier och Stefano Unterthiner hittade jag alternativa vägar med starka kompositioner och exponeringar som huvudingredienser. Sedan har jag letat mig vidare och funnit många fotografer som gett mig idéer och bildlösningar.

Det är dock långt ifrån något fotografiskt nyskapande i det jag håller på med, men för mig har det varit en behövlig vitamininjektion och lite av en nystart i att tänka på former, kontraster, linjer och mönster än att mer eller mindre rakt avbilda "a bird on a stick" som de säger i USA. 

Fiskmås. Lilla Essingen, Stockholm, Sverige 2015.

Innan lövsprickning. Värmdö, Uppland, Sverige 2014.

Bilderna i denna post är inte manipulerade eller på något annat sätt ändrade utöver gängse normer i efterbehandlingen.