Stenbergs fotografiska blandning
Lommorgon - det blir inte alltid som man tänkt sig
Ett väl tilltaget tålamod är nog en av fågel- och djurfotografens bästa egenskaper, denna egenskap blir ofta prövad, vilket var något jag blev utsatt för den gångna helgen. En del av ett projekt jag håller på med innefattar bilder på storlom och jag har redan koll på flera ställen där arten häckar och var man kan fota dom bäst på de olika lokalerna. Förutsättningarna för lomfotografering var perfekta när jag drog iväg denna mycket tidiga morgon - helt vindstilla och klart. Jag kommer fram till min tidigare rekade fotoplats och fixar ordning liggunderlaget, stativet i full spagat och monterar sedan objektiv och kamerahus. Själv placerar jag mig under ett camouflagenät - och så börjar väntan på morgonljuset och att lommarna ska komma simmande.
Låt oss nu gå ett år tillbaka i tiden. Exakt samma ställe, samma förutsättningar och samma art. Helt från ingenstans kom en vindpust och förstörde mer eller mindre hela morgonen. Pusten ökade knappt i styrka, men inte så mycket att jag skulle vilja kalla det vind. Detta var dock nog för att vattenytan skulle få ett stråk av små krusningar och helt förstöra mina chanser till de bilder jag ville ha. Tillråga på allt simmar lomparet förbi precis på det sätt jag ville ha dom i bilden.
Vid årets fotografering skedde precis samma sak. Den där lilla vindpusten gjorde ett stråk av krusningar och lommarna passade på att lite retsamt simma förbi mig och dyka lite lojt och flaxa lite, medans jag tyst förbannade vinden och det den gjorde med min tilltänkta bild.
Men tålamodet gör förstås att jag åter kommer att besöka lokalen för att få den där bilden jag vill ha till mitt projekt.
Hornøya - fågelön i nordostligaste Norge
I mitten av april besökte jag fågelön Hornøya på Varangerhalvön tillsammans med vännerna Tomas Lundquist och Edvard Wendelin. Anledningen till att vi åkte ända upp dit var för att fotografera de klassiska fågelbergsarterna i en miljö som man inte riktigt kan få någon annanstans - nämligen i snö.
Hornøya från Vardø (varifrån båten till ön utgår).
Hornøya hyser en av de största kolonierna av havslevande fåglar i Norge och man beräknar att någonstans runt 40000 fågelpar häckar på ön. Hit anländer fåglarna redan i slutet av mars, troligtvis på grund av den rikliga tillgången på föda. På dessa breddgrader är det vid denna tid fortfarande till största delen snötäckt och rätt bistra förhållanden, men det verkar inte avskräcka fåglarna nämnvärt.
Lunnefågel är förstås stjärnan i fågelberget, men som fågelintresserad fotograf är det, förrutom miljön, möjligheten att stifta intim bekanskap med resten av innevånarna i fågelberget som lockar mest här. Eftersom möjligheten att röra sig relativt fritt (men väldigt försiktigt) på ön vid denna tid på året gör att man som fotograf genast får ett behov av hela sin objektivarsenal. Jag fotade våra bevingade vänner med brännvidder från 24mm till 850mm under de dagar vi besökte ön - vilket verkligen säger något om Hornøyas möjligheter när det gäller fågelfoto.
Toppskarv fotad med 24-70mm/2.8 @24mm.
Toppskarv fotad med 600/4 och 1.4x TC.
Förutom nämnda stjärna så finns här som jag tidigare skrev mer eller mindre alla klassiska fågelbergsarter som sillgrissla, tordmule, tobisgrissla, tretåig mås, toppskarv och spetsbergsgrissla. Vilka alla utom kanske den sistnämnda är rikligt förekommande och enkla att arbeta sig nära. Dessutom gör jaktfalk mer eller mindre dagliga räder utmed öns branter och för den trutintresserade finns det stora antal övervintranden vittrutar att fota i olika dräkter.
Edvard och Tomas in action (Vardø och Varangerhalvön i bakgrunden).
Dagarna blir lätt långa och en trött fågelfotograf är äntligen på väg till välförtjänt vila.
Att spendera några dagar på Hornøya gör att man som fotograf får möjlighet att få en bredd av bilder på arter som man sällan kommer nära inpå livet vid andra fågelberg. Kombinationen mängd, miljö och artdiversitet gör att man kan ta ut svängarna rejält rent fotografiskt och fylla sina minneskort med många olika sorters bilder. Förrutom oss tre var det endast en övernattande fotograf samtidigt på ön, vilket också gör att man inte behöver inruta sitt fotograferande efter andra.
Grottan - tretåiga måsar och toppskarvar.
Konstigt nog är det få svenska fågel- och naturfotografer som hittat hit. Finländare, tyskar, engelsmän och holländare besöker Varanger i allt större utsträckning och förrutom Hornøya så är halvön en riktigt magnet för intressanta fåglar både vinter (bland annat alförrädare och praktejder) och sommar (vadare och andra häckfåglar).