Lommorgon - det blir inte alltid som man tänkt sig
Ett väl tilltaget tålamod är nog en av fågel- och djurfotografens bästa egenskaper, denna egenskap blir ofta prövad, vilket var något jag blev utsatt för den gångna helgen. En del av ett projekt jag håller på med innefattar bilder på storlom och jag har redan koll på flera ställen där arten häckar och var man kan fota dom bäst på de olika lokalerna. Förutsättningarna för lomfotografering var perfekta när jag drog iväg denna mycket tidiga morgon - helt vindstilla och klart. Jag kommer fram till min tidigare rekade fotoplats och fixar ordning liggunderlaget, stativet i full spagat och monterar sedan objektiv och kamerahus. Själv placerar jag mig under ett camouflagenät - och så börjar väntan på morgonljuset och att lommarna ska komma simmande.
Låt oss nu gå ett år tillbaka i tiden. Exakt samma ställe, samma förutsättningar och samma art. Helt från ingenstans kom en vindpust och förstörde mer eller mindre hela morgonen. Pusten ökade knappt i styrka, men inte så mycket att jag skulle vilja kalla det vind. Detta var dock nog för att vattenytan skulle få ett stråk av små krusningar och helt förstöra mina chanser till de bilder jag ville ha. Tillråga på allt simmar lomparet förbi precis på det sätt jag ville ha dom i bilden.
Vid årets fotografering skedde precis samma sak. Den där lilla vindpusten gjorde ett stråk av krusningar och lommarna passade på att lite retsamt simma förbi mig och dyka lite lojt och flaxa lite, medans jag tyst förbannade vinden och det den gjorde med min tilltänkta bild.
Men tålamodet gör förstås att jag åter kommer att besöka lokalen för att få den där bilden jag vill ha till mitt projekt.
Mvh Roger