Naturfototävlingar - varför deltar så få svenskar?

Jag har i dagarna laddat upp mina bilder till Nordic Nature Photo Contest (Norge) och Asferico International Nature Photography Competition (Italien). Det blev 25 bilder till vardera tävling, några bilder blev inskickade till båda, men det stora flertalet blev olika i de två tävlingarna. 

Letar man igenom tidigare års vinnare och premierade bilder i olika tävlingar hittar man inte många bilder som är tagna av svenskar och just svenskar lyser faktiskt med sin frånvaro i de allra flesta tävlingar som arrangeras inom denna genre. Norge, Finland, Storbritannien, Spanien, Frankrike, Tyskland osv osv - listan kan göras lång av nära liggande länder vars fotografer syns mer än oss svenskar i dessa sammanhang. 

För mig har det blivit självklart att delta i alla fall en eller två tävlingar per år, har dock ännu inte fått någon premierad bild, men med den konkurrensen som finns idag är det ju förstås svårt att få igenom sina bilder. Men det är likväl en riktigt sporrande process att tänka till och välja ut ett antal bilder som man tror kommer gå det där extra steget upp till finalrundan. Det är både utvecklande rent bildtankemässigt att försöka hitta bilderna som man själv tror på, men även göra sig beredd att "döda sina älsklingar" (alltså de egna favoritbilderna). Att det även finns skarpa tävlingsregler kring vad man får göra med sina bilder i efterbehandlingen, gör dessa tävlingar mycket trovärdiga, även fast det då och då förekommit att bilder som överskridit gränserna och i efterhand blivit diskade.

Genom åren har jag också funnit många inspirerande fotografer vars bilder jag aldrig skulle ha upptäckt om de inte fått med någon bild till slutrundan i någon tävling. Så varför är det så att det är så få svenskar som inte deltar i naturfototävlingar? Kvalitén och bredden finns ju. För mig är det förvånande, då grannländerna (och då speciellt Norge och Finland) är väldigt flitiga deltagare (och vinnare).

Det finns faktiskt en ljusning, så jag ska kanske därför inte misströsta för mycket. De senaste åren har flera unga (under 20 år) svenskar fått vinnar- och premierade bilder i flera tävlingar de senaste åren. Det är en fröjd att se dessa unga personers bilder med den tanke, ungdomliga vitalitet och engagemang de lägger bakom det de gör. De är Sveriges naturfotoframtid (men levererar redan bilder som knäcker) och det är härligt att se att de redan tar för sig av kakan.

Avslutar med några länktips där kanske just du hittar inspiration att delta i en tävling:

Por el Planeta  (USA/Mexico)

Wildlife Photographer of the Year (Storbritannien)

GDT European Wildlife Photographer of the Year (Tyskland)

MontPhoto (Spanien)

Natures Best (USA)

Outdoor Photographer of the Year (Storbritannien)

/ Daniel

PS. Bilden här ovan  - en fönsterreflektion på en hussvala som flyger mot sitt bo sorterade jag bort rätt snabbt i bildurvalet och är alltså inte med i någon tävling. DS.

2 år med Images of Nordic Nature

Idag har naturfotobloggen Images of Nordic Nature fyllt 2 år. Ytterligare ett år med massor av läckra naturbilder har alltså gått. Vill du ta del av bildskatten är det bara att klicka på länken.

Här nedan är fyra smakprov av de bider jag presenterat på bloggen under året:

Stare, Öland 2010

Silvertärna, Gotska Sandön 2010

Rådjur, Stockholm 2012

Ekorre, Värmdö 2013

Images of Nordic Nature finns även på Facebook, om du vill följa oss är det bara kolla här:

https://www.facebook.com/ImagesOfNordicNature?ref=hl&ref_type=bookmark

Enjoy!

Nya medlemmar i Naturfotograferna/N

Förra helgen höll föreningen Naturfotograferna/N sitt årsmöte på Järvzoo i Järvsö, Hälsingland. 

Styrelsen hade jobbat fram ett digert program för hela helgen med både interna och externa föreläsare, luncher och middagar, extra möjligheter till besök i parken och annat socialt samkväm. Temat för helgen var reportagefoto och fågelfotografering (varav undertecknad höll ett föredrag om sitt fågelintresse och fågelfotograferande) Blev med flera andra dock riktigt berörd av gästande DN-fotografen Paul Hansens reportagebilder, vilket gav oss mycket input om just hur man tänker bild inom den journalistiska världen. 

Hela söndagsmorgonen fram till lunch veks dock för årsmötesförhandlingar med sedvanligt inval av nya medlemmar, vilka i år blev hela 9 stycken:

Johannes Rydström

Jan Pedersen

Anna Ulmestrand

Carl-Fredrik Ekström

Magnus Nyman

Annelie Utter

Felix Heintzenberg

Åsa Vadig

Sven Persson

Finns även att läsa om invalet på /Ns hemsida

Jag vill inte bli lurad - vill du?

Hade för en tid sedan en diskussion på Facebook med en vän gällande naturfoto och bildbehandling. Fick då detta citat skickat till mig: 

"...avoid digital manipulation of your photographs, which only skews the reality of wild nature. Nature needs no improvement." 

Det är plockat från en intervju med den ryske fotografen Igor Shpilenok efter hans uppdrag för Wild Wonders of Europe. Hela intervjun hittar man här: 

http://www.wild-wonders.com/the_photographers_featured.asp?show=43

Mitt medlemskap på Fotosidan har jag haft sedan 2001, endast några månader efter att sidan startade. Att ha tagit del av Fotosidan som resurs har under åren gett mig mycket input till mitt fotande (även fast många av de första bilderna jag hade upplagda skulle sorteras bort idag). Min egen övertygelse har alltid varit att mina bilder ska spegla det jag ser i naturen, men visst, när jag plåtade med dia så var det Kodakchrome 100VS och Fuji Velvia 50 och 100 som gällde, alltså filmer med ett rejält tryck i färgerna – det försöker jag fortfarande eftersträva idag (med varierande resultat). Jag är helt enkelt svag för färgmättnad.

Idag ger mig Fotosidan fortfarande en hel del, det har förstås ändrats genom åren. Tyvärr jag har jag de senaste åren börjat misströsta en hel del. Detta med anledning av att jag titt som tätt stöter på bilder där man kan misstänka att fotografen inte riktigt är ärlig i sin vad som gjorts i efterbehandlingen av bilden – stolpar tas bort, vingspetsar läggs till, bakgrunder byts ut. I grund och botten inget fel med det, men när man sedan publicerar bilden här på Fotosidan så berättar man heller inte om vad man har gjort, utan bilden blir publicerad som att den var så vid fototillfället. Många gånger får dessa bilder stående ovationer och av vad jag kan utläsa så tror de som kommenterar att det är en bild som inte är digitalt städad eller manipulerad.

När jag började plåta digitalt gjorde jag några gånger samma sak, några bilder blev inte som jag ville och jag använde klonverktyget för att plocka bort vissa störande element utan att berätta (har dock aldrig plockat in något i mina bilder). Det är ibland lätt att gå ifrån sina egentliga övertygelser, men det gjorde också att jag ganska snart började fundera kring mitt eget fotograferande och kom fram till att jag inte bara lurar mig själv, utan även mina betraktare - de som gillar mitt sätt att fotografera.

Det ledde till att jag ganska snart tog beslutet att i allra möjligaste mån inte klona bort eller lägga till saker i mina bilder överhuvudtaget. Om jag nu ändå gjorde det så skulle jag berätta det med en text under bilden om jag nu skulle lägga ut den till exempel i ett forum – vilket för mig blivit viktigare och viktigare ju fler digitala år som gått.

Var och en gör självklart sina egna val, men det Igor Shpilenok säger i ovanstående citat stämmer så väl överens med hur jag allmänt ser på naturfotografering, men i synnerhet det ansvar jag har i det jag förmedlar tillbetraktarna av mina bilder. 

Jag vill inte bli lurad – vill du?

PS. Bilden på sädesärlan här ovan är en av mina två digitalt ändrade bilder här på Fotosidan. DS.

Galicien - Costa da Morte

Har under två veckor rest runt i nordvästra Spanien, från Baskien genom Kantabrien och Asturien ut till Galicien. En kuststräcka präglad av Atlantens kraft, men även av ett inland som är vackert bergigt, grönt och frodigt och rätt långt ifrån den (av nordeuropeiska resenärer) mer kända och heta Medelhavskusten. Resan var inte någon ren fotoresa, utan mer av upplevelsekaraktär och jag kommer här göra några icke kronologiska inlägg från resan tillsammans med lite av bilderna jag fick med mig hem.

Costa da Morte - dödens kust, låter inte särskilt roligt och uppmuntrande, men här finner man det spanska fastlandets västligaste uddar och Atlantens vågor slår som ni förstår extra hårt här. Namnet har den fått på grund av att den just har bragt många om livet - sjöfarare, fiskare och skaldjursplockare som sökt efter havets frukter när vattnet dragit sig tillbaka för ebb har förolyckats här.

Kors på Cabo de Laxe

Klippa vid Cabo de Laxe

Denna grymma kusträcka börjar strax söder om staden A Coruña och fortsätter ner till Cabo Fisterra - udden som tidigare troddes vara den västligaste punkten på det Europeiska fastlandet (men sedan länge vet man dock att den ligger i Portugal). Cabo Fisterra är också intressant då de som vandrat pilgrimsleden till Santiago de Compostela ofta fortsätter ut hit för att bränna sina skor.

På många ställen utmed Costa da Mortes klippiga kuster hittar man uppsatta kors för att hedra de som kusten har tagit, en minst sagt uppfyllande syn, även för en som inte tror på Gud. Från land ser vågorna ute på havet inte mycket ut för världen, men när de når kusten och klipporna så bryts de väldigt kraftfullt och dånande.

Cabo Touriñán (Spaniens västligaste udde)