Stefans bilder
Tillbaka till naturen
När det inte fanns så mycket fågel längs med stranden för ett par dagar sedan, vändes blicken mot annat i närheten, och då blev det denna bildserie.
Från stranden del 2 av 2.
Som jag gick där på stranden, letade jag efter något motiv, ögonen sökte en bild. Något som väckte mitt intresse helt enkelt. Fåglarna gömde sig, solen också alltmer. Ingen häpnadsväckande himmel direkt, eller dramatiska vågor. Benen rör sig lätt framåt, blicken drömmande.
Så faller blicken alltmer nedåt, tog ju en bild på tången tidigare, en färgklick i ett beigeinfluerat landskap.Vågorna hade lagt upp tångoch sjögräs. Vinden hade lagt lite sand som dekoration. Så såg jag lite högre upp, där vågorna slutade.Där blev det linjer i sanden där vågorna vände. Men vad föreställde de mystiska mönstren? Gick vägarna samman eller isär? Både och tror jag. En antingen-eller inställning är lite andefattig.Men här då? En något uppblött kinesisk tuschmålning över bergen, eller avledning I i ett EKG? Sedan blir det svårare. Möjligen kan det föreställa 2 andefigurer på väg mot ett hus i natten.Djurliknande huvud sniffande på potatis? Ja, här är det bara fantasin som sätter gränser.Ett tydligare mönster, någon avlång varelse med antenn och handtag i nacken.Och till sist, äntligen liknar det något! 2 tempelliknande byggnader på en kulle, för länge sedan övergivna. Klippan till vänster är uthuggen som ett stort huvud, skådande ut mot havet i evighet.
Åt det abstrakta hållet
Mer ut lagret. Detaljer ur verkligheten kan ju verka abstrakta, det är när man ser helheten som man förstår vad det egentligen är. Men detaljer är intressanta att studera, de säger mycket om helhetens uppbyggnad, vad helheten egentligen är.
Höstfukt på rutan. På sina ställen på glaset har dropparna kunnat samlas tillräckligt (mer smutsigt där?) för att dras ned av tyngdkraften. Ser ut som vertikala vägar. Eller livets vägar, rakt eller förgrenat. En del vägar är mer raka och släta, andra mer krokiga och ojämna.På ännu närmare håll framträder detaljerna i vägarna med omgivning. Det ser mer intressant ut då, mer att fundera över.Och på riktigt nära håll blir detaljerna riktigt intressanta. De till synes släta vägarna var inte så släta. Interaktion med omgivningen syns. Det blir mer ett, fast inte likadant. Likartat kan det nog vara. Och i gränserna mellan olika områden kan det synas hur komplicerat det egentligen är (men i grunden är det nog väldigt enkelt, om vi bara förstod det). Fraktala kanter mot det andra, kanske fraktala händelsehorisonter, lite komplicerat uttryckt. Eller går det bara att betrakta det hela med ro på lite avstånd, som något dekorativt, av tillfälligt intresse. Avslutar med denna bild, den bara fanns där. Har ingen aning om när och hur den tagits, har bara kommit åt knappen utan att märka något, troligtvis.
Skåpmat
Det blir tre svartvitvarianter idag.
Strandpromenad med G1X
Gick för en vecka sedan en promenad på 1 km vid stranden, spanade efter fåglar, som fullständigt uteblev, frånsett en och annan kråka, gräsand eller mås på avstånd. Inte ens en skarv. Och då vänds blicken åt allt det andra. Tog bilder med handkameran G1X och med mitt Tamron 150-600. Det täcker ganska mycket, den kombinationen, utom 1:1 makro.
För övrigt när jag vaknade i dag, kändes en kindtand 1mm för hög, och fyllningen ömmade. Med tanke på att jag i 6 veckor gått med besvärande smärtor till och från, med utbredning och karaktär som trigeminusneuralgi i huvudsak, så ringde jag tandläkaren min. Nu sitter jag här bedövad än. Det kunde varit en mysig tillställning, där en dam ömt pysslar om mig i stugvärmen liggande i en bekväm stol. Men det blev sprattel med armar och ben innan bedövningen nästan lyckats ta. Klokt nog hade jag tagit en dos rätt antibiotika innan, jag är ju lite känslig för sånt. Nåväl, här är bilderna.
Först en händelselogg. Längst till vänster har sanden byggt upp en spännande struktur, det har nog blåst lite senaste dagarna, men ej regnat. Grässtråna anger vindriktningen och dess skiftning. Slutligen har en varelse passerat och lämnat sina spår, detta efter att vinden slutat. Här gick någon förbi, en kråka möjligen.Till synes slumpvisa spännande strukturer. Vackert att se på, och fantisera om. Men det är inte slumpvist, det är resultatet av naturlagar. Det gick vågor trots att det var mest vindstilla, faktiskt fyllde de stövlarna en gång jag var oförsiktig. Men bilden är jag inte nöjd med, känns lite otydlig.VindvisareFler spännande strukturer i sanden, den som söker den finner. Men bildbehandlingen blev inte riktigt som jag ville ha den, gav upp.Till sist smäller jag till med full färg, sol och vågor!