Åt det abstrakta hållet
Mer ut lagret. Detaljer ur verkligheten kan ju verka abstrakta, det är när man ser helheten som man förstår vad det egentligen är. Men detaljer är intressanta att studera, de säger mycket om helhetens uppbyggnad, vad helheten egentligen är.
Höstfukt på rutan. På sina ställen på glaset har dropparna kunnat samlas tillräckligt (mer smutsigt där?) för att dras ned av tyngdkraften. Ser ut som vertikala vägar. Eller livets vägar, rakt eller förgrenat. En del vägar är mer raka och släta, andra mer krokiga och ojämna.På ännu närmare håll framträder detaljerna i vägarna med omgivning. Det ser mer intressant ut då, mer att fundera över.Och på riktigt nära håll blir detaljerna riktigt intressanta. De till synes släta vägarna var inte så släta. Interaktion med omgivningen syns. Det blir mer ett, fast inte likadant. Likartat kan det nog vara. Och i gränserna mellan olika områden kan det synas hur komplicerat det egentligen är (men i grunden är det nog väldigt enkelt, om vi bara förstod det). Fraktala kanter mot det andra, kanske fraktala händelsehorisonter, lite komplicerat uttryckt. Eller går det bara att betrakta det hela med ro på lite avstånd, som något dekorativt, av tillfälligt intresse. Avslutar med denna bild, den bara fanns där. Har ingen aning om när och hur den tagits, har bara kommit åt knappen utan att märka något, troligtvis.