Svanar

Lite ur bildlagret innan jag ger mig ut, solen skiner ju. Bilderna tagna tidig vinter vid havet; det var blåsigt, någon plusgrad och kallt.

Tillägg: Nu har jag tagit en sväng med elcykeln, fåglarna var som bortblåsta. Det var en skön cykeltur men svår; lutande lervälling, nedfallna grenar, vindstötar och bländande sol. 

Tidigt är det, solens strålar ger svanarna en varm färg. Inte så starkt gryningsljuset, men det fungerade hyfsat.Någon halvtimme senare.  Och en kvart senare Men detta var nog lite tidigare, minns inte. 

Små och söta

Några senhöstsmåfåglar.

Och nu.....grönfinkar som flyger.

Ja, jag hoppas det är grönfinkar garderar jag mig med. Bilderna är tagna samtidigt som de som publicerades igår, men det blev väl många, så jag delade in dem i mer stilla och mer flygande. 

Lite fotonyheter här hemma: min julklapp, en Raynoxlins DCR-150, har just skickats från Scandinavian Photo. Sedan har jag blivit med IPS-skärm, den är behagligt mjuk att se på, och avslöjar  bättre om jag tar i för mycket med färger. Jag skaffade i Augusti en ny Samsung 27", som var krökt. Den var också bra, men en krökt skärm är knepig att räta ut horisonter på. Den tog frun över.  

Det är inte helt lätt att få bild på flygande småfågel, först för att de är små, sedan för det lilla skärpedjupet, de är snabba, och kamerans fokus måste finna dem. Den som tar bilden måste få upp, rikta nästan instinktivt, och avfyra snabbt som lerduvsskytte. Sedan ser hälften av fåglarna konstiga ut, som om någon tagit en konstgjord fågel ur julgranen och kastat den rakt fram, som en pil. Det beror på småfåglars flygsätt, en sinusliknande kurva med utfällda vingar upp, infällda nedåt. Rätta mig gärna om jag har fel. Denna blev nästan skarp, och verkar ha siktet inställt snett nedåt.Flyger upp, tror autofokusen missat minimalt kombinerat med att 1/800 sek är för lång exponeringstid egentligen, men det går ju inte att få allt. Ett snabbfoto mitt in i flocken när den lyfter. Idealet vore ju en inställning som 1/2000 sek och f22 ungefär. Men då hade ISO blivit betydligt mer än 200, som det var här. En vandrande fotointresserad med tycke för snabbfoto måste ha något slags neutral inställning som täcker många situationer, och 2 kameror för alla brännvidder, samt möjlighet att byta till makro eller riktigt vid vinkel.

Carduelis chloris

Grönfinken har haft ett riktigt bra år i trakterna. Dessa bilder är tagna vid havet på senhösten, när de letade frön bland strandvegetation och sand. 

En viloplats i frösökandet  Sand på näbbenKort skärpedjup  I strandrågenBland sand och tångOch i björken. 

Större fåglar

Sitter här vid datorn efter en jobbig infekterad natt, det är ganska normalt, men tröttande. Utanför är det samma väder som SMHI utlovade (för en gångs skull), 0 grader och ett fullständigt nermulet December. Eller jämfört med sommaren: Nästan mörkt. Utanför huset äter fåglarna sin frukost, herr Fasan har just anlänt med pompa och oväsen, han är sällan diskret. Hade funderat på att ta en liten lätt spaning i närheten med långa objektivet, och testade därför utanför mot en ljust placerad stolpe. Det visade 1/125 sek, f6,3 (största) och ISO 6400 (spärrat där). Vid motsvarande 960mm blir det inget vidare bilder. Så det får bli en liten försiktig promenad med den lilla svarta (kameran) i fickan. 

Har tagit fram en bildmapp från senhösten, sorterat den i olika grupper, och startar med den första: Stora fåglar. Jag försöker, när det är många bilder i en mapp, att sortera in dem i något slags samlad presentation. Så har jag också något att göra när det inte går att sova. 

Först en flock av Branta Leucopsisdär bilderna i lågt tidigt ljus blir svagt oskarpa, eftersom gässen är i skugga. Min optik är inte bättre helt enkelt. Men kråkan blev bättre i solen. Ju mer jag står och ser på kråkfåglar, desto mer gillar jag dem. Det är gott om dem runt huset. Denna sort, Corvus corone, aktar sig runt huset, men kajor är här gott om, tyvärr har vårt par huskajor nog gått bort efter många år, de kände oss väl. Har sett hur de tar möss ute, det behövs för det är ingen katt i kvarteret.  Råkorna patrullerar gräsmattan och rensar den från ohyra. Korp har vi ingen på slätten, de är minst någon mil bort. En karaktärsfågel vid kusten. Ja, vid nästan alla kuster i världen utom Antarktis och Sydamerika. En ankbild. Flygande fågel med skogsbakgrund är oerhört svårt när det gäller skärpa är min erfarenhet, detta är inget undantag. Men det är bra övning att ta bilder på flygande anka, ungefär som lerduveskytte. Men mycket roligare. Detta par har god hastighet. Rakt framifrånbilder är inte lätt, det blir mest mer eller mindre bakifrån, innan jag 1. observerat fågeln 2. lyft kameran 3. hittat fågeln i gluggen och 4. fokuserat. Men Vanlig Anka (anas ordinara) eller gräsand (anas platyrhynchos) är riktigt vacker som den är.