Natur med mest fåglar, blommor och makro. I övrigt allt som kan verka intressant.

Större fåglar

Sitter här vid datorn efter en jobbig infekterad natt, det är ganska normalt, men tröttande. Utanför är det samma väder som SMHI utlovade (för en gångs skull), 0 grader och ett fullständigt nermulet December. Eller jämfört med sommaren: Nästan mörkt. Utanför huset äter fåglarna sin frukost, herr Fasan har just anlänt med pompa och oväsen, han är sällan diskret. Hade funderat på att ta en liten lätt spaning i närheten med långa objektivet, och testade därför utanför mot en ljust placerad stolpe. Det visade 1/125 sek, f6,3 (största) och ISO 6400 (spärrat där). Vid motsvarande 960mm blir det inget vidare bilder. Så det får bli en liten försiktig promenad med den lilla svarta (kameran) i fickan. 

Har tagit fram en bildmapp från senhösten, sorterat den i olika grupper, och startar med den första: Stora fåglar. Jag försöker, när det är många bilder i en mapp, att sortera in dem i något slags samlad presentation. Så har jag också något att göra när det inte går att sova. 

Först en flock av Branta Leucopsisdär bilderna i lågt tidigt ljus blir svagt oskarpa, eftersom gässen är i skugga. Min optik är inte bättre helt enkelt. Men kråkan blev bättre i solen. Ju mer jag står och ser på kråkfåglar, desto mer gillar jag dem. Det är gott om dem runt huset. Denna sort, Corvus corone, aktar sig runt huset, men kajor är här gott om, tyvärr har vårt par huskajor nog gått bort efter många år, de kände oss väl. Har sett hur de tar möss ute, det behövs för det är ingen katt i kvarteret.  Råkorna patrullerar gräsmattan och rensar den från ohyra. Korp har vi ingen på slätten, de är minst någon mil bort. En karaktärsfågel vid kusten. Ja, vid nästan alla kuster i världen utom Antarktis och Sydamerika. En ankbild. Flygande fågel med skogsbakgrund är oerhört svårt när det gäller skärpa är min erfarenhet, detta är inget undantag. Men det är bra övning att ta bilder på flygande anka, ungefär som lerduveskytte. Men mycket roligare. Detta par har god hastighet. Rakt framifrånbilder är inte lätt, det blir mest mer eller mindre bakifrån, innan jag 1. observerat fågeln 2. lyft kameran 3. hittat fågeln i gluggen och 4. fokuserat. Men Vanlig Anka (anas ordinara) eller gräsand (anas platyrhynchos) är riktigt vacker som den är. 

Inlagt 2016-12-17 09:58 | Läst 1043 ggr. | Permalink
Många fina fågelbilder i dem här samlingen.
De jag fastnade mest för är nog kråkan och änderna i tredje bilden nerifrån.
Svar från Vibybo 2016-12-17 14:55
Tack Margareta, de var tydligast, hade bäst skärpa.
Gillar din bild på kråkan. Kråkfåglar är hur roliga som helst att stå och titta på, kan bara hålla med.
Hälsningar Lena
Svar från Vibybo 2016-12-17 14:57
Tack Lena, har sett mycket kul med dem, speciellt skatornas sätt att driva gäck med katter. Först ta ifrån katten stoltheten, och sen skratta högt åt den.
Vilka fina fågelbilder Det är roligt att fotografera fåglar som flyger Kråkan gillar jag Ha en bra kväll : ) // Gert
Svar från Vibybo 2016-12-17 21:40
Tack Gert, fotografering av flygande fågel (eller insekt) är en riktig höjdare.
Alltså, näst sista bilden. Den får mig att le precis som åt Gerts historier i kväll. Här beror det förstås på näbben som kommer där bak till höger. Sen har vi fågeln där uppe till vänster, hade huvudet varit med men inte näbben, hade det varit en tiopoängare, nu blir det nio :-) / Björn T
Svar från Vibybo 2016-12-18 07:16
Tack Björn, det hade slutit cirkeln!