Svartvitt, människor.

Jag tar ju många bilder av människor, men visar dem sällan här. Men nu blev det 2 jag ville visa, frågade om lov och fick visa dem. Det är två helt olika stämningar; tanke och glädje. Den första mer som porträtt, den andra är inte ett traditionellt sådant, kanske bara en bild. Nu håller jag hårt på naturligt ljus, och inomhus en helmulen dag blir det inte mycket fotoner som far genom luften, så kanske är de lite mjuka, men det gör inget. Jag ville ha gråskala, ingen hårdbehandlad dramatik, tyckte det mjuka passade här. 

Pinus sylvestris

Det är ingen överdrift, att tallen är vanlig i världen. Den är Härjedalens landskapsträd och dess växtsätt gör den lämplig som virke, högt och rakt. Den tar tid på sig att bli fullvuxen (avverkningsmogen på ekonomispråk) runt 100 år (planteras ofta på mark med låg bonitet), bara fröna tar 2 1/2 år på sig att utvecklas. Liksom andra träd kan tallen se ganska olika ut beroende på växtplats och näring i marken.

Här är 4 foton föreställande tall. 

Mer skånevinter

I det varma klimatets tid, lite bronsåldersaktigt snart? med ökande antal skånska vinodlare, så gäller det att passa på och fånga frosten när den finns. Här har varit någon plusgrad, mulet och dis i 3 månader nu, huvudsakligen. På dessa bilder har termometern just gått över noll = inget vitt. Men det gör inte så mycket, snårskogen på Tosteberga ängar är vacker året om. F.ö. har det varit bildredigeringsnatt, beroende på en pizza jag åt i går kväll; den hade nog skämt innehåll med tanke på magreaktionen. Där handlar jag aldrig igen. 

Här en stig jag tycker om att gå på; varje gång. Jag använde semikolon där för att värna om språkets minsta delar. Från andra hållet. Här är jag faktiskt osäker på vad det är för sorts träd till höger, får spana in det senare. Stigen kräver ofta stövlar; efter regn när en stor koflock passerat och lämnat sina visitkort, då är lågskor inget kul.Detta är getapel, ett vackert litet träd vart det än står. Den tillhör familjen brakvedsväxter (rhamnus) och heter rhamnus cathartica. Det sista ordet är grekiskt, och låter lite religiöst, men betyder rening därför att rhamnusväxter är laxerande. Tror detta är hagtorn av barken att döma. Jag tog bilden bara för att trädet ser så självsäkert ut.Ja, landskapet intill. Taggbuskarnas tillhåll eftersom betesdjur går där.

Bär och grenar

Bilder från i Fredags. Hälsat på minsta barnbarnet idag, ett av livets viktigare stunder. Körde hem med halva sträckan i tät dimma, sikt 50-150 meter, väta, mörker,  men dimman lättade efter hand halvvägs. Känns helt livsfarligt, men medtrafikanterna var fantastiska; inga mottrafikanter idag. Jo förresten, en förvirrad individ framför mig blinkade åt vänster, lade sig snyggt där så jag skulle kunna passera, men svängde sedan utan förvarning tvärt åt höger. Men jag kör så defensivt, att sådana dagliga incidenter ej påverkar mej. 

Som så ofta föreställer bilderna inga märkvärdigheter, men jag tycker det är underbart och vackert att ha förmånen att komma ut och gå och kunna se, känna och uppleva allt detta. Jag har lärt mig med tiden att uppskatta den enkla vardagen. Varje gång jag går och kissar t.ex. tänker jag en tacksamhetens tanke; det är inget självklart att kunna det. 

Fåglar i dimma

Så var det slut på svartvitbilderna, men med tanke på rådande dimma, blir det ingen dramatisk skillnad i färg. Fåglar hörde jag mest när jag gick, att få syn på dem var värre. Och allt som var mer än ett par meter bort påverkades av dimman i ökande grad. Men skam den som ger sig, här är ett försök. Bildkvalitén är höggradigt påverkad av vädret, stundtals inget vidare.

Vad är detta för fågel? Den finns varje år ganska riklig på denna plats, men jag vet inte vad det är. Den har likhet med vinterhämpling och skärpiplärka, och det är fullt möjligt att dessa arter kan övervintra här. Själv tror jag vinterhämpling, med tanke på att de är alldeles när stranden och äter fröer från torra växter, ibland upp till 100 meter från vattnet i täta bestånd av hassel m.m.Vitkindad gås har mer eller mindre tagit över på 10-15 år just denna lilla sträcka.  Hägrar hörde jag fler än normalt här, svårt att säga hur många när de försvinner i de höga vassbältena.           Slutligen en helt annan bild, jag kallar den "iskallt bemötande".