De vilda och de tama

Så har jag då kommit till slutet av bildhög nr 17, bilder tagna när jag cyklat hem. 

Det blir blommor, blommor och blommor.

Först ängshaverrot, en vanlig blomma ute just nu. Benämns nog ogräs av en del, men jag tyckte den var så vacker, att jag tog en bild av den från 5 olika platser, vilket gör att bakgrunden har olika färg. Tagoprogon pratensis. Endast utslagen dagens första timmar. så de som stiger upp lite senare ser den aldrig.  Roten är ätlig och söt sägs det, men jag har inte testat. Så hundkexet, som svävar skirt över landet. Flädern, väldoftande och riklig i trakten. Plockade ett år säckar med dessa blommor till Kiviks musteri. Hade först arbetat ett dygn, och sedan ut och plockade med familjen hela förmiddagen. Tänk vad jag har orkat. Nu är bara förmiddagen kvar när det gäller nämnvärd fysisk aktvitet. När det är bra. Lusern, räknas nog som nyttoväxt, åtminstone gillar hästar det. Tror detta är en vild variant.Och så en annan nyttoväxt, nässlan. Plockar varje vår till soppa.Gräsets vajandepå ängenOch så hemma! Doftpionen är vacker, men har redan vissnat ned allesammans. En kornvallmo stack upp ur rabatten, lyste i solens strålarFrån andra hållet, med en bakgrund av lavendel, har 16 kvadrat av lavendel, den tål värme och torka (praktiskt). Men inte använt det i mat. Ännu. Så till favoriter, rosorna. Denna förädlade sort doftar fruktigtOch gula har sin speciella fina doft. Som denna klängros.Mormorsros, okänt ursprung, rotskott ges till vänner och släktingar. Djup fyllig doftMossrosen, tacksam och mycket väldoftandeOch till sist: Ljuset faller på skönhet och löss. Men denna skönhet är tålig och bryr sig inte. 

Och nu med färg.

När jag cyklat hem från regelbunden service på sjukhuset, har jag de sista gångerna haft med mig kameran i en mjuk axelremsväska. I cykelkorgen skulle det inte gå, utrustningen hade skramlat i bitar. I väskan har jag min 1200D med billigaste kitoptiken 18-55 och 70-300 samt kinamellanringar. Så använder jag gamla grejer ibland, och skulle nåt hända med dem, är förlusten inte så stor. Denna budgetoptik kan överraska både hit och dit. Men även om det ser skarpt ut, efter beskärning och visning i 100%, syns det så väldigt tydligt skillnad jämfört med bättre saker. 

Om man som jag numera inte stressar fram längre, går det ju att stanna här och där längs vägen för att kolla, finns här något att ta en bild på?

Direkt utanför staden finns översvämningsvallarna, och i gruset nedanför kommer blåelden, den kräver några år, men trivs fint i torr, varm grus och sand.Nu ska ännu en ny samling köptempel (s.k. shoppingcenter) byggas på bästa tänkbara jordbruksmark mellan staden och mig. Jorden kastas undan respektlöst, grus och betong in. På de områden som ännu inte är ödelagda, är det illrött av vallmo. Skönheten mot fulheten. Rött rött röttmera röttrött i rött. Går det? Jovars.Och så stanna till vid sjökanten. På en vild ros satt en långhorning, rhagium mordax, eller lövträdslöparen. Det låter himla fint med alla namn, men faktum är, som så ofta vid artbestämningar, att jag drabbas av stor osäkerhet. Vad vet jag egentligen? Spelar det nån roll? Men jag gillade mötet, och uppskattade att den stannade länge nog. Fortsätter gående genom den flera meter höga grönskan i sjökanten. Lite rött i det gröna, men jag kan inte finna vad blomman heter, vill inte ägna dagen åt det heller. Flugan ser ut som köttfluga.Och så, plötsligt djupt där nere, en liten skönhet. 

Se i svart och vitt

Lite försök med svartvitbilder, som det heter. Som omväxling till alla starka färger. Men egentligen är det ju gråskala. På något sätt kan saker framträda tydligare i gråskala. Som i Tatis mästerverk - Semestersabotören. Fyrkantig bild, gråskala, och inte ett begripligt ord. Men det är just det - man koncentrerar sig på handlingen i filmen då. En genial film. 

Först lövträdslöparen. Satt och solade sig på en nyponros.En torrfura växer lite överraskande vid sjöstranden i den leriga platta sumpmarken. En vallmo, rött i rött. Men nu ses bara formen. När jag ser på blombladets struktur och form, då får jag tankar om 50-talsinredning, vet inte varför.En alldeles underbar väldoftande ros. Behöver stort format. Mitt omedelbara intryck när bilden var klar var lite känsla av evigt farväl. Både sorgligt, vackert och förgängligt.En kornvallmooch en mormorsrosOch så de vajande fälten igen, gräsets rörelse i den eviga vinden. Försökte få lite känsla av en mellanscen  i en svensk 50-talsfilmTill sist denna blyga sak, lusern möjligen, här mild i framtoningen.

Om möss och människors planer

I midsommartid gjorde frun och jag en utflykt till Kåseberga. En plats som är väldigt långt söderut i landet,värd att se året om, har god fisk, och branta backar ner mot havet, samt Ales stenar så klart. En märklig sak vid stranden, är att växtligheten är så annorlunda där. Och har det regnat lagom på försommaren, vädret är vackert och himlen blå, så en del år är backarna mot havet illröda av vallmo, himlen blå och havet glittrar. Helt underbart. Ja, det var det jag såg framför mig i bilen.

Denna dag var väderprognoserna högst osäkra, och regnet i Skåne hade fallit ojämnt. Men vi körde, och väl framme i Kåseberga var det nermulet, kraftig kall vind, och backarna torra med ganska lite vallmo. Men jag tog lite bilder, och vi åt middag. 

Först själva stranden, promenadvänlig, inte badvänlig. Backarna är ganska branta, så tung kameraryggsäck  plus vind var mycket utmanande när det gällde att hålla balansen. I förgrunden något slags vicker, bak det något strandgräs. Här var det lite vallmo, och en del blåeld.Kalla vindstötar slängde runt vallmon.Men en del ögonblick ljusnade det lite. Och vallmon är en blomma jag har svårt att se mig mätt på. Den är egenartad på så sätt, att när solljusets strålar faller snett in i den, är det som om den röda färgen förstärks och lyser själv. Detta kan inget foto i världen visa, och jag har försökt måla detta i akvarell, olja och akryl, men det lyser inte vibrerande rött från målningen. Så dels har blomman ett intryck jag aldrig sett någon fånga rättvisande, dels är den bara vacker i ögonblicket där den står. För om någon plockar och tar in den, så faller de röda bladen av snabbt. Men i mulet väder, ja då kan den avbildas riktigt.En tistel, höll fast den ett mindre blåsigt ögonblickNågon slags snårvinda, som tryckte sig mot markenBlåelden, fick inte bättre bild än denna. I det öppna landskapets blåst for blommorna ut och in ur sökaren som ett suddigt streck. Körde med 1/2000 dels sekund. Det var absolut nödvändigt att hålla i skaftet, men ändå riste och for de runt. En malvaSkrattmåsar fanns däroch trutarTog en bild med mobilen från middagsbordet. Fiskmiddagen var god, men de s.k. vitfiskwallenbergarna var inget annat än en kopia på en vanlig norsk fiskekaka. Som är gott f.ö.Stannade till på väg tillbaka, rågfälten vajadeoch vinden for över gräs och backar.

Fågellycka

Ja, hemma igen, och trädgården ser något förvuxen ut rent allmänt. Ingen brådska. Är nu några veckor bak i bilderna, så här kommer lite fåglar flygande i cyberrymden till Er. 

Först skäggmesen. Det är en fågel jag inte sett förrän i år. Den skulle finnas vid dammarna hemma, och följdriktigt har jag stått vid en trolig position en 3-4 gånger innan. Hade sett ett streck i luften vid rätt plats, och det var inte riktigt sparvfärgat. Den färdades mellan 2 vassruggar, tvärs över en skogsväg. Boet troligen vid en träddunge. Stod lite här, lite där. Så plötsligt, vid vassruggen vid dammen, satt den! Den stannade ibland till, som jag misstänkte, och spanade innan den korsade 100 meter öppet fält. Sann lycka att få en skarp bild på denna pippi! I sin riktiga miljö. Den är ju vacker dessutom.  Den satt ett par sekunder åt gången, ingen höjdarflyktbild, men ändå!Så ur annan vinkel, med mat. Satt gärna en bit in i vassen.Och så bakifrån. Sen - borta!Och sen en pausbild, ett enkelt grässtrå, icke att förakta. Skäggmesen kom inte tillbaka närmaste timmen, så jag gick. Hemma hände det saker. Mesungar lämnar ju boet redan i gryningen, men rödstjärtens 2 ungar gjorde det mitt på eftermiddagen. Denna spanar efter sin kompis, som redan flugit iväg, flera meter! Nästan som att födas, när den tränger sig ut. Så ja, landar på grenen rakt under. HUNGRIG!Mamma avvaktar p.g.a. fotografen.Så fotografen stänger fönstret och avlägsnar sig. Det är viktigt att de små får sin mat.