Och nu med färg.
När jag cyklat hem från regelbunden service på sjukhuset, har jag de sista gångerna haft med mig kameran i en mjuk axelremsväska. I cykelkorgen skulle det inte gå, utrustningen hade skramlat i bitar. I väskan har jag min 1200D med billigaste kitoptiken 18-55 och 70-300 samt kinamellanringar. Så använder jag gamla grejer ibland, och skulle nåt hända med dem, är förlusten inte så stor. Denna budgetoptik kan överraska både hit och dit. Men även om det ser skarpt ut, efter beskärning och visning i 100%, syns det så väldigt tydligt skillnad jämfört med bättre saker.
Om man som jag numera inte stressar fram längre, går det ju att stanna här och där längs vägen för att kolla, finns här något att ta en bild på?
Direkt utanför staden finns översvämningsvallarna, och i gruset nedanför kommer blåelden, den kräver några år, men trivs fint i torr, varm grus och sand.Nu ska ännu en ny samling köptempel (s.k. shoppingcenter) byggas på bästa tänkbara jordbruksmark mellan staden och mig. Jorden kastas undan respektlöst, grus och betong in. På de områden som ännu inte är ödelagda, är det illrött av vallmo. Skönheten mot fulheten. Rött rött röttmera röttrött i rött. Går det? Jovars.Och så stanna till vid sjökanten. På en vild ros satt en långhorning, rhagium mordax, eller lövträdslöparen. Det låter himla fint med alla namn, men faktum är, som så ofta vid artbestämningar, att jag drabbas av stor osäkerhet. Vad vet jag egentligen? Spelar det nån roll? Men jag gillade mötet, och uppskattade att den stannade länge nog. Fortsätter gående genom den flera meter höga grönskan i sjökanten. Lite rött i det gröna, men jag kan inte finna vad blomman heter, vill inte ägna dagen åt det heller. Flugan ser ut som köttfluga.Och så, plötsligt djupt där nere, en liten skönhet.
Hälsningar Lena