Åhus torg

Tar ännu en mapp ur bildhögen, denna gång ett fotoreportage från Åhus torg för några veckor sedan, medan det ännu var sommar. 

Åhus ligger i östra Skåne, vid hanöbukten, och har stränder med fin sand, och härliga bad. Dock kan botten vara ojämn och strömmen förrädisk, svårt att förstå när vattnet ser lugnt ut och fullt med solbadare så långt ögat ser. 

Torget ligger mitt i, där den gamla stadsdelen är, nära havet och Helga å . Idyllisk bebyggelse med historia. 

Först centralpunkten sommartid på torget: Glasskiosken, som synes populär. Inte att undra på, riktig Ottoglass, inget fusk här inte. Normalt med långa köer, kan vara problem för kringboende då vägen går rakt över torget genom kön, inte alla turister förstår det. Annars resten av året är det marknader här med lokala produkter, mat mest. Det blir idylliskt när träd sparas, tror det är ett valnötsträd. Sol eller skugga att äta glassen i och koppla av. Bara att välja. Se där, en fotograf! Moderna grejor har han också. En butik som säljer snart historiska produkter i den digitala tidsåldern. Nä, hoppas inte det. Torget speglatPå väg mot torget i sin fina sommarleksak. Det gäller att passa på och njuta. Gammalt hus dyker upp ur grönskanOch i trädgården står denna figur, jo det är ett galleri därinne. Dessa flickor brydde sig inte ett dugg om att midsommarstången hade vissnat för länge sen. Här möts kyrkan och hednadomen.Strax nedom torget ån, med välhållna båtar i hamnen, alldeles vid gästgiveriet. I bakgrunden gräddhyllan. 

Om möss och människors planer

I midsommartid gjorde frun och jag en utflykt till Kåseberga. En plats som är väldigt långt söderut i landet,värd att se året om, har god fisk, och branta backar ner mot havet, samt Ales stenar så klart. En märklig sak vid stranden, är att växtligheten är så annorlunda där. Och har det regnat lagom på försommaren, vädret är vackert och himlen blå, så en del år är backarna mot havet illröda av vallmo, himlen blå och havet glittrar. Helt underbart. Ja, det var det jag såg framför mig i bilen.

Denna dag var väderprognoserna högst osäkra, och regnet i Skåne hade fallit ojämnt. Men vi körde, och väl framme i Kåseberga var det nermulet, kraftig kall vind, och backarna torra med ganska lite vallmo. Men jag tog lite bilder, och vi åt middag. 

Först själva stranden, promenadvänlig, inte badvänlig. Backarna är ganska branta, så tung kameraryggsäck  plus vind var mycket utmanande när det gällde att hålla balansen. I förgrunden något slags vicker, bak det något strandgräs. Här var det lite vallmo, och en del blåeld.Kalla vindstötar slängde runt vallmon.Men en del ögonblick ljusnade det lite. Och vallmon är en blomma jag har svårt att se mig mätt på. Den är egenartad på så sätt, att när solljusets strålar faller snett in i den, är det som om den röda färgen förstärks och lyser själv. Detta kan inget foto i världen visa, och jag har försökt måla detta i akvarell, olja och akryl, men det lyser inte vibrerande rött från målningen. Så dels har blomman ett intryck jag aldrig sett någon fånga rättvisande, dels är den bara vacker i ögonblicket där den står. För om någon plockar och tar in den, så faller de röda bladen av snabbt. Men i mulet väder, ja då kan den avbildas riktigt.En tistel, höll fast den ett mindre blåsigt ögonblickNågon slags snårvinda, som tryckte sig mot markenBlåelden, fick inte bättre bild än denna. I det öppna landskapets blåst for blommorna ut och in ur sökaren som ett suddigt streck. Körde med 1/2000 dels sekund. Det var absolut nödvändigt att hålla i skaftet, men ändå riste och for de runt. En malvaSkrattmåsar fanns däroch trutarTog en bild med mobilen från middagsbordet. Fiskmiddagen var god, men de s.k. vitfiskwallenbergarna var inget annat än en kopia på en vanlig norsk fiskekaka. Som är gott f.ö.Stannade till på väg tillbaka, rågfälten vajadeoch vinden for över gräs och backar.

Promenad på Håslövs ängar

Håslöv är ju ett gammalt namn på delen av byn närmast staden, vid kyrkan heter det Gustav Adolf och mot Fjälkinge till Palestina. Byn heter Skånes Viby. Där är det stillsamt. Enligt en lantmäterikarta från 1600talet såg delar av byn likadant ut då. Min tidigast spårbara förfader, Jochim Jochimson från 1600talets Sverige (baltstaterna i dag), fick gården närmast jag bor som förläning efter att ha överlevt en 7-8 krig. Att jag bor så nära är en tillfällighet, eftersom släkten länge bott i Östra Göinge. 

Nä, det var en utvikning. Håslövs ängar är ett naturreservat utanför byn. De hus som ligger närmast finns där för att 100årsöversvämningarna går dit, men inte längre. Helgeån rinner genom Hammarsjön där, i Norrland hade den hetat Hammarselet. Sjön översvämmar årligen när vårregnen kommer och Smålands snö far ut i Östersjön. Sjön kan då minst dubbla ytan.Och mer om östanvinden trycker upp havet. Normalt har den ett medeldjup på 0,8 meter. 

Håslövs ängar är en s.k. fågellokal och folk kommer i April-Maj för att se. Sen är där knappt en människa, bara kor sommartid. Men vackert är där året om. Eller åtminstone friskt när vinden står i och blötsnön ligger horisontalt i luften. När det fryser om vintern är det stora ytor för skridskor. Tyvärr njuter folk i trakten närmast inget alls av all denna rikedom. De går till sport och köptempel.

Ängarna är väldigt öppna, och utan bra brännvidd blir det inga fågelbilder. Denna dag var det mulet, men det blev bilder ändå.

Där finns naturligtvis karaktärsfåglar, som sånglärkan. Den är alltid först. Men vad lever den av i den vindpinade Marsfrosten. Frön?Och så storspoven förstås. När sonen var liten sa han storboven.Plötsligt far en svarttärna förbi. Har inte hänt mig på denna plats innan, för den hör normalt inte hemma där en bra bit upp på land. Jo, det är en trollslända i näbben. Favoritmaten första halvan av sommaren.Gulärlan  matar ungaroch här är ju ungenSå mjukt och vackert mot hårt och hemskt samtidigtTofsvipan kommer direkt efter sånglärkan. Drar över från Tyskland när vinden är rätt. Trycker sedan ett tag bak Kåsebergas stranddyner innan den drar hit.Och så gladan på sin patrullrunda. En fågel som ökat enormt i antal på 30 år.Plötsligt en flock på 18 tranor. Aldrig hänt mig förr här. Och helt oväntat mitt i sommaren. Men både tranor och sångsvan har häckat ganska länge vid sjön. De stora vassområdena är ju ödemark.Starar finns där kor finns. Ömsesidig nytta. Men när körsbär och annat mognat är de verkligen inte så söta längre. Ungstararna kommer in i små attackflockar på låg höjd som Spitfires. Det är tyst en stund, och sen kokar hela trädet av starar i fullt slagsmål.men just nu är det kul att se dem.

Svarttärnan bygger

Livet går på med obändig kraft i dammarna. Bon byggs, ägg läggs och kläcks. Råkade få se en sällsynt skymt av gässlingar, de är 2/3 storlek redan, men har fortfarande småbarnsljud. Spanar förgäves efter skäggmesen, hoppas ingen ornitolog tänker på den när de ser mig. 

Ligger bak med bilderna, högar samlas. Men det får det göra. Det är så skönt att kunna vara ute, skärmfri tid är nyttigt. 

Skäggdoppingparet byggde sig ett bo, som sedan svarttärnorna tog. I dag låg en svarttärna där, och skäggdoppingarna simmade intill och såg på. I bobyggartider svävar de i närheten av boet, eller det tilltänktaSå här kan ett bygge starta, men i detta fallet gick andra parten inte med på placeringen.Ännu inte lagt sig på äggSvävar över boetMakarDe skränar en del, men det är måttligt.Hej då!

Tosteberga ängar, landskapet presenteras

Ängarna är ett naturvårdsområde vid grund skärgård. Här finns betesdjur, ängar, träd och taggiga snår. Lite vilt, men framför allt är där vackert året om, lagom långt att promenera, samt har en viss variation av fåglar. Och fotografisk promenad innebär många stopp. Antingen för att bara stå och titta, eller ta en bild. Känner för övrigt som många skriver, att bilder lätt samlas på hög, och det hinns inte med riktigt. Å andra sidan kan man fullständigt strunta i det, och göra det men tycker är roligast, njuta av vädret medan det varar. Sommaren är kort. 

Börjar med att presentera landskapet. Så får det andra komma vid ett senare tillfälle. Alla bilder är tagna med mobilkameran, bekväm att ta upp ur fickan. 

Täta snår där småfåglarna trivsBlomsterängarGott om sten och gärdsgårdarI skuggan fanns fortfarande gullvivorHagtorn, gullvivor och havHagtornEtt bra träd att sitta under och spana mot havetÖrtbeväxta hasselsnår. På våren med blå, vit och gulsippor. Och enstaka nycklar. Och så över till något helt annat. Denna bild är från just utanför byn. På denna väg kan man ibland se lärkfalk, hare eller annat.