De vilda och de tama

Så har jag då kommit till slutet av bildhög nr 17, bilder tagna när jag cyklat hem. 

Det blir blommor, blommor och blommor.

Först ängshaverrot, en vanlig blomma ute just nu. Benämns nog ogräs av en del, men jag tyckte den var så vacker, att jag tog en bild av den från 5 olika platser, vilket gör att bakgrunden har olika färg. Tagoprogon pratensis. Endast utslagen dagens första timmar. så de som stiger upp lite senare ser den aldrig.  Roten är ätlig och söt sägs det, men jag har inte testat. Så hundkexet, som svävar skirt över landet. Flädern, väldoftande och riklig i trakten. Plockade ett år säckar med dessa blommor till Kiviks musteri. Hade först arbetat ett dygn, och sedan ut och plockade med familjen hela förmiddagen. Tänk vad jag har orkat. Nu är bara förmiddagen kvar när det gäller nämnvärd fysisk aktvitet. När det är bra. Lusern, räknas nog som nyttoväxt, åtminstone gillar hästar det. Tror detta är en vild variant.Och så en annan nyttoväxt, nässlan. Plockar varje vår till soppa.Gräsets vajandepå ängenOch så hemma! Doftpionen är vacker, men har redan vissnat ned allesammans. En kornvallmo stack upp ur rabatten, lyste i solens strålarFrån andra hållet, med en bakgrund av lavendel, har 16 kvadrat av lavendel, den tål värme och torka (praktiskt). Men inte använt det i mat. Ännu. Så till favoriter, rosorna. Denna förädlade sort doftar fruktigtOch gula har sin speciella fina doft. Som denna klängros.Mormorsros, okänt ursprung, rotskott ges till vänner och släktingar. Djup fyllig doftMossrosen, tacksam och mycket väldoftandeOch till sist: Ljuset faller på skönhet och löss. Men denna skönhet är tålig och bryr sig inte. 

Och nu med färg.

När jag cyklat hem från regelbunden service på sjukhuset, har jag de sista gångerna haft med mig kameran i en mjuk axelremsväska. I cykelkorgen skulle det inte gå, utrustningen hade skramlat i bitar. I väskan har jag min 1200D med billigaste kitoptiken 18-55 och 70-300 samt kinamellanringar. Så använder jag gamla grejer ibland, och skulle nåt hända med dem, är förlusten inte så stor. Denna budgetoptik kan överraska både hit och dit. Men även om det ser skarpt ut, efter beskärning och visning i 100%, syns det så väldigt tydligt skillnad jämfört med bättre saker. 

Om man som jag numera inte stressar fram längre, går det ju att stanna här och där längs vägen för att kolla, finns här något att ta en bild på?

Direkt utanför staden finns översvämningsvallarna, och i gruset nedanför kommer blåelden, den kräver några år, men trivs fint i torr, varm grus och sand.Nu ska ännu en ny samling köptempel (s.k. shoppingcenter) byggas på bästa tänkbara jordbruksmark mellan staden och mig. Jorden kastas undan respektlöst, grus och betong in. På de områden som ännu inte är ödelagda, är det illrött av vallmo. Skönheten mot fulheten. Rött rött röttmera röttrött i rött. Går det? Jovars.Och så stanna till vid sjökanten. På en vild ros satt en långhorning, rhagium mordax, eller lövträdslöparen. Det låter himla fint med alla namn, men faktum är, som så ofta vid artbestämningar, att jag drabbas av stor osäkerhet. Vad vet jag egentligen? Spelar det nån roll? Men jag gillade mötet, och uppskattade att den stannade länge nog. Fortsätter gående genom den flera meter höga grönskan i sjökanten. Lite rött i det gröna, men jag kan inte finna vad blomman heter, vill inte ägna dagen åt det heller. Flugan ser ut som köttfluga.Och så, plötsligt djupt där nere, en liten skönhet. 

Om möss och människors planer

I midsommartid gjorde frun och jag en utflykt till Kåseberga. En plats som är väldigt långt söderut i landet,värd att se året om, har god fisk, och branta backar ner mot havet, samt Ales stenar så klart. En märklig sak vid stranden, är att växtligheten är så annorlunda där. Och har det regnat lagom på försommaren, vädret är vackert och himlen blå, så en del år är backarna mot havet illröda av vallmo, himlen blå och havet glittrar. Helt underbart. Ja, det var det jag såg framför mig i bilen.

Denna dag var väderprognoserna högst osäkra, och regnet i Skåne hade fallit ojämnt. Men vi körde, och väl framme i Kåseberga var det nermulet, kraftig kall vind, och backarna torra med ganska lite vallmo. Men jag tog lite bilder, och vi åt middag. 

Först själva stranden, promenadvänlig, inte badvänlig. Backarna är ganska branta, så tung kameraryggsäck  plus vind var mycket utmanande när det gällde att hålla balansen. I förgrunden något slags vicker, bak det något strandgräs. Här var det lite vallmo, och en del blåeld.Kalla vindstötar slängde runt vallmon.Men en del ögonblick ljusnade det lite. Och vallmon är en blomma jag har svårt att se mig mätt på. Den är egenartad på så sätt, att när solljusets strålar faller snett in i den, är det som om den röda färgen förstärks och lyser själv. Detta kan inget foto i världen visa, och jag har försökt måla detta i akvarell, olja och akryl, men det lyser inte vibrerande rött från målningen. Så dels har blomman ett intryck jag aldrig sett någon fånga rättvisande, dels är den bara vacker i ögonblicket där den står. För om någon plockar och tar in den, så faller de röda bladen av snabbt. Men i mulet väder, ja då kan den avbildas riktigt.En tistel, höll fast den ett mindre blåsigt ögonblickNågon slags snårvinda, som tryckte sig mot markenBlåelden, fick inte bättre bild än denna. I det öppna landskapets blåst for blommorna ut och in ur sökaren som ett suddigt streck. Körde med 1/2000 dels sekund. Det var absolut nödvändigt att hålla i skaftet, men ändå riste och for de runt. En malvaSkrattmåsar fanns däroch trutarTog en bild med mobilen från middagsbordet. Fiskmiddagen var god, men de s.k. vitfiskwallenbergarna var inget annat än en kopia på en vanlig norsk fiskekaka. Som är gott f.ö.Stannade till på väg tillbaka, rågfälten vajadeoch vinden for över gräs och backar.

Trädgårdsblommor

Så kommer här resten av trädgårdsblommorna. Tog och laddade upp mig själv med sömn mellan bilduppladdningarna.

Först en liten regnskur, så liten att den avdunstade på någon timme.Men det är fint att se påAklejan, där efterhand alla frösådda blir blå, men vackert ändåNågon medicinalväxt med kraftig lukt, ej doftFärggrant! Grekisk vädd i motljus framför en vägg av midsommarblomsterSparrisen får växa till sigMidsommarblomstret eller malvanFörföriska sveper ljusstrålarna över demDenna sorten klippte jag en pinne av på annan plats om hösten, satte, och se! Men det tog allt några år. Alla mina rosor är rotäktaLåt det nya komma fram, det gamla går in i skuggornaNuddas av ljusetDen glada gula glädjegivande AklejanOch här fotograferad på nationaldagen, tror jagBlyg men förföriskGlödande vibrerande vit, den vita rosen från YorkHär var det färggrant, men den har en fruktig frisk doftNågot äldreFylls av livgivande ljus AklejanOch till sist, mogen och vacker, får den avsluta kavalkaden

Hemomkring

Börjar med  nästan-gatufoton, för det är både gata och torg. Fortsätter sen med trädgårdsblommor, där ämnet är outtömligt, känns det som. Måste därför ta bilderna i omgångar, det blir för mycket annars. För övrigt var det ju fullmåne, och då får jag ofta sömnstörningar. Kroppen är trött, men huvudet på högvarv, fullt av ideer. Så jag satt och gjorde vid trädgårdsbilder tills koltrasten började sjunga. Men i dag går jag på lågvarv.

Torget i Åhus, kl 10 en helgförmiddag. Endast pensionärer så dags som handlar.Här säljer lokala producenter sina varor, som kött av olika slag, grönsaker, bär, plantor, gott och dryck. Och sen en del andra. Det här är fina grejer. Riktiga varor till bra pris, det är så jag lever åtminstone.Inte så mycket folk ännu, skönt att slippa trängasOch här är inte-mat-avdelningenMed en 10A säkring till flera kylbilar och hela torget, fick en man rycka ut med mera ström. Och nu över till något helt annat. 2 blombilder tagna med mobilkameran. Den kan ge lite underliga effekter, på gott och ont. Först den här strålande-ljuset-effekten. Digitalisen är fin, men attan så giftig för små barn.Den här rosen kunde jag inte låta bli. Och sen de följande bilderna, tagna med Canon 1200D och Tamron 90.Den här doftpionen är underbar, men den vill sig inte på bild, känns det som.

Jersminen, doftjersmin. Underbart tung doft och bra häckväxt.Sen en trädgårdsvariant av blåklint. Så skarp och tydlig, att den nästan flyger på betraktaren. Men nu över till mina älsklingar, rosorna. Jag försöker avbilda dem som jag ser dem, som det känns. Denna rosa ger romantiska känslor, mjukt och milt, underbart.Och så en oemotståndlig, när ljuset plötsligt silar ner genom lövverket och faller på den. Lite gammeldags romantik en vacker dag, måste komma nära och känna doftenoch här med något gammal-kamera-filter jag fann på efternatten