Fotografera ljus

Egentligen tar ju alla som fotograferar bilder av ljus, kameran är ju en låda avsedd att fånga in ljus på ett förutbestämt sätt ett givet ögonblick. Men att ta en bild på själva ljuset i sig, fånga in dess egenskap, karaktär, skönhet, eller annat kan vara svårt och utmanande, såväl för utrustning som fotograf. Man kan fånga in ljusets karaktär oavsiktligt, t.ex. att i soldis ta en bild långt i väg på en fågel, det blir lite kontrast. Eller ta porträtt vid ett soligt fönster, det blir stor kontrast. Det finns klart, disigt, blått, varmt m.m. ljus. Jämnt eller ojämnt fördelat. Egentligen är ju ljus av elektromagnetisk karaktär, och färdas med sin givna hastighet (i huvudsak) genom den diffusa dimension som kallas tid. De delar som reflekteras uppfattas av oss som en färg. När det färdas genom vissa medier får det särskilda egenskaper, t.ex. när det går genom atmosfären ser det ut som blå himmel ( Rayleigh scattering). När det passerar ögat och processas i hjärnan får det en annan egenskap ( Åh- blå himmel! Härligt! ), nu känslomässig. Så ljuset har en egenskap i fysikens värld, en annan hos betraktaren. 

Nu över till bilderna, som jag inte gör några storartade anspråk på med tanke på texten ovan, de bara är tagna med tanke på att jag gillade ljuset just då, just där. 

Först regnbågen, där ljuset bryts prismaliknande på sin väg mot mig, över körsbärsträdet. Dubbel regnbåge är det. Se här kommer det, solen stiger över buskarna, strålarna träffar rosenbladen. Oj, där fanns ett rysligt färgstick i bilden ser jag nu. Nåja.Daggdroppe, strålar, morgon, bokeh.Prismatisk strålningLjuset tar fram detaljerna, skiner igenom. Skuggorna visar det som finns i närheten.MorgonsparrisSolen stiger, bryter igenom buskarna och når liljenkonvaljbladen.En mossros vaknar efter nattenNu kommer solen lite över körsbärsträdet, och når Pyrus PyrifoliaTrevar sig fram i morgondiset, når plommonträdet Herman och hans kompis, Clematis Georg (Ja de heter faktiskt så, förädlade på Balsby förädlingsstation innan staten sopade bort denna glädje). Och här når den längst in i Georg, själva hjärtat kanske. 

Spindlar -de lever sitt eget liv

Före sensommaren såg jag knappt en insekt häromkring, men sedan kom de, och spindlar i överflöd. Det är tacksamt för den som har makroobjektiv och intresse. När jag ser på bilderna, så är spindelns kropp väldigt lik uppbyggnaden av de läckra skaldjur vi äter. Exoskelett med innehåll. De lever ett lite undanskymt liv, men kan ibland komma fram i solen. Eller så kan jag leta upp en, t.ex. i ett skjul. 

Spindlar - araneae - består av fram och bakkropp, samt har åtta ben. De har i stort sett alltid käkar med giftigt bett, men ofarligt för oss här i Sverige. Bytet fångas, gift sprutas in, och sedan suger de i sig maten. De håller nere antalet skadeinsekter i trädgården. En del arter jagar sina byten, en del fångar med nät. Vanligast har de åtta ögon, för bra runtomsikt. De har hjärta, men inget blodomlopp utan ett öppet system. Hjärna och nervsystem. De andas antingen med ett lamellsystem (inte så bra) eller rörsystem (extremt effektivt). Matsmältningen sker först i bytesdjuret (giftet som sprutades in), sedan i tarmen. Sedan har de också ett kärlsystem med njurfunktion. Äggen läggs i en silkeskokong. Intressant är, att små spindlar kan sprida sig över världen genom att släppa ut en silkestråd som sedan vinden tar tag i, spindeln lyfter och kan stiga väldigt högt upp till starka luftströmmar. Som bekant har ju luften helt andra egenskaper för en liten lätt varelse.

Korsspindeln är benämnd hjulspindel på grund av nätets form. Dock verkar detta exemplar bryta regeln. Fann den i trädgårdsskjulet.FramifrånLe mot fotografenFixar nätLite mer färg på undersidanPåverkas inte så värst av tyngdkraften?Hänger i tråd med limdropparSe här, en helt annan art, så pytteliten och av jaktspindeltyp. Gillar att gömma sig under blad. och till sist en brunmurrig typ i brunmurrig omgivning och av för mig okänd härstamning. 

Hemma - domum

Bara lite blandat hemifrån. Orkar inte fixa något bättre ur lagret just nu.

Börjar med denna gröna fluga. Kan ej dess namn, så jag kör Googleöversättning svenska - latin, det låter förtroendeingivande. Metallicis viride (metallic grön).

Muscae beige (beige fluga)Aliquam gloria (orange fjäril heter så på latin säger Google), men heter egentligen påfågelöga (inachis io). Googleöversättningar kan bli hur tokigt obegripliga som helst.Aetate avis (okänd fågel).  Någon som vet vad det är egentligen?Snigelns vägar äro outgrundliga, men liknar i hög grad de mänskliga vägarna.En igelkottunge dök plötsligt upp, glädjande! Särskilt när jag hade kameran i närheten och hann hämta den. Jag lade mig i gräset i dess förmodade väg, och väntade. Fick en nyfiken blick.Kollade in migMen sen fick lössen all uppmärksamhet, blev ett vilt fnattande....och sen rakt in i häcken. Ja, ni har sett 2 i svartvit innan.På tal om svartvit, här är bilderna från i går, så här ser de ut i färg. Lightroom först svartvit, sen "automatiskt" fixade nästan allt, men den cerise tröjan som fick tonas ner rejält. Fast här, i färg, passar cerise fint. 

Från trädgården

Bara lite trädgårdsbilder. Presenteras ostrukurerat. Hemma är det ännu riktigt varmt, och mycket torrt. En del bilder helt nya, andra 3v gamla.

En liljas pollen. Nu är blomstänglarna torra bruna pinnar. En maskrosPersikor av de mindre sorterna, framtagna av ryska/baltiska växtförädlare en gång i tiden. Mycket tåliga, rikbärande och goda, men inte så storväxta med stooora superaromatiska frukter som de mer exklusiva. De sistnämnda mer ett vågspel, utsatta för sjukdomar m.m. F.ö. sprutar jag ingenting. Har en  mycket blandad trädgård (en del skulle säga rörig) som motverkar angrepp genom mångfald. Tror det fungerar så. En morgonrosOch frukostbjörnbärEn dags skörd att ge dottern (glömde ta med äpplena). Från vä uppe: Plommen Reine Claude, finpersikor, mullbär, tomater och björnbär. Favoritposition på eftermiddagen. Går fortfarande fint i hettan.Ytan av ett löv. Ser nästan ut som välpolerat grönt läder.Så till sist, har spindlarna kommit, i mängd.

Nytt monokromt, ljus och levande varelser

En ny laddning bilder vidgjorda, startar med de monokroma som vanligt. Ja, jag skriver monokromt, det blir gärna lite olika skiftningar när det experimenteras. Denna gång är enbart Lightroom använt, håller på att lära mig dessa program, lär ta tid med grunderna. Ett program väl värt sitt pris. 

Startar med de små djuren, en korsspindel. Inget för de med araneae phobia. Här står den på sin konstruktion av urstark tråd.En sidobild, gräddnyans som omväxling. Tråden sviktar inte det minsta trots spindelns relativa storlek och tyngd.Hänger i en tråd. Här syns de små dropparna lim på tråden. Det finns tät torr väv också. Och nu över till något helt annat, en igelkottsunge. Försvinner in i häcken med sitt sniffande lilla tryne (hedgehog)Här en mossros med morgondaggOch en daggdroppe längst ned på ett blad, tänker på Anne Linnets "En dråbe af godhed" - en av de bästa sånger som gjorts. Hon är tyvärr alldeles för okänd i detta land. Hennes "Tusind stykker" lyckades Laleh misshandla hjärtskärande. Även de bästa kan misslyckas.Sen lite morgonljus i trädgården, finns det ett finare sätt att möta morgonen? Ja, frånsett en älskad person menar jag. På närmare håll