947 - grusväg
Så blev det en förmiddagstur i härligt väder, sol och under 20 grader. Tog grusvägen mellan Vånga och Jämshög, en underbar väg visade det sig. Såg ut som Sverige från min barndom, slingrig smal och backig grusväg genom omväxlande löv och barrskog, röda välskötta hus med vita knutar och en lycka runtom, beteshagar och kor, ett och annat vatten. De enda fåglarna jag såg var vråkar tror jag, de hade allt från mörk till ljus fjäderdräkt, och försvann i fjärran så fort de fick syn på mig.
Bilderna tagna med Panasonic GM1 + 12-32, redigerade i Polarr med en illgammal Chromebook.
Så här ska en utflyktsväg se ut, och hojen är perfekt för dessa vägar.
Här råder frid
Härlig skog att åka genom
Denna gamla väg löpte så långt ögat kunde se i båda riktningarna, har förmodligen varit någon viktig led.
Lämningar efter ett liv
Till sist denna bild, tagen för ett par dagar sedan då jag gjorde ett försök att spana efter fåglar vid dammarna. Jämför med cykeln till höger så syns storleken på högen med bråte, den sträcker sig långt utanför bild. Jag har undrat varför kommunen på senare år gjort om promenadstigen i naturvårdsområdet så tunga fordon kommer fram, men nu ser jag varför, de tar skogen till fjärrvärme. Bak högen har det legat en sumpskog där jag år efter år gått och spanat och lyssnat på olika sångare, främst näktergal. På platser där det kunde vara bra att se på fåglar i dammarnas vatten har det fått växa igen, medan detta är andra massakern av sumpskog i området, känns inte som naturvård.
Jag känner inte till området, men det ser väldigt vackert ut och du fick också några fina bilder att ta hem. Speciellt nummer 1 och 4.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Jag saknar de röda trähusen som jag och andra danskar förknippar med det "riktiga" Sverige :-)
När folk började måla de röda husen så var det ett tecken på att "här finns det pengar", förut hade man inte råd att måla hus, de var grå allesammans. Ingredienserna var enkla - vatten, rågmjöl, järnvitriol och det röda pigmentet var rester som blev över vid koppargruvan i Falun.
Jag kände inte till den historien - så tack för det.
När vi hade ett fritidshus målade vi fönstren röda med en färg som heter "Sverigesrød" !
Vänliga hälsningar. Erik.
Hälsningar, Bjarne
Den är något vackrare än vanligt den vägen, rekommenderar en tur, men det går inte att åka mycket fortare än 30 där, det är bra för då ser man mer.
Hälsningar Lena
Läste någonstans att det var genetiskt präglat att uppskatta miljöer med vatten, gläntor och skog runt, det är där tillgången på föda var bäst. Låter bra, men vet ej sanningshalten. I vart fall är det en riktig Bullerbyn- miljö, som en sann saga. Angående sumpskogen så försämras många kommunala ekonomier raskt, de behöver väl billigt bränsle i fjärrvärmen.
Hälsn!
Låter som en mycket fin närmiljö du har, Det finns mycket att se i och runt huvudstaden verkar det som.
Och man har svårt att tänka sig hur tuffa tiderna förmodligen var när man ser dessa torpruiner lite varstans..
Mvh/Gunte..
Fortsatte att upptäcka dessa vägar en stund idag, som du säger är det Astrid Lindgren känslan som kommer. Genom skogarna löper stengärdsgårdarna lite överallt, mödosamt upplagda för att hålla för framtida generationer, och löper runt det som varit röjd mark efter hårt jobb. Nu är allt skog. Ibland syns grunden efter något som varit en större finare gård, de vanliga gårdarna lämnar inte mycket efter sig. De flesta husen är sommarhus, men här och där finns en fint målad gård på hög stengrund som skiner som en prydnad över bygden, öppna marker och välmående boskap.