893 - strandpromenad 1
Solen sken överraskande och vackert om morgonen, körde till havet, det lockade. Det är alltid den där rogivande känslan att gå och lyssna på vågorna, de slår in med en takt av en rogivande vilopuls. Lyssnar man på venöst flöde med ultraljud låter det just som dessa lugna vågor. Tror det är i vår lugna tillblivelse där vi vaggas i mammas mage som vi kan höra detta, men inte minnas det längre, bara känna.
Här sken solen!
När jag såg närmare efter fanns det en egen liten värld i blåstången, små gråsuggeliknande varelser. Kanske är det de som lockar småfåglarna att söka där?
Sjögräset låg sådär nonchalant vackert, lite okammat
Sand och vatten, ser ut som ett drönarfoto av en kustremsa från hög höjd.
Himmelsk spegling
Korsvis överlappande vågmönster
Vågrörelser, ständigt pågående, ser ut som ett fraktalt förlopp med mindre vågor efterhand ju närmare jag tittar. Är det samma med vågrörelser i luften eller i elektromagnetiska fält?
Även en obetydlig sträcka av kusten kan ha sin charm
Här har Naturen Store Konstnär med sin hand strött ut en rad musselskal över duken och sedan dragit några djärva streck med sjögräs
Ser jag närmare efter är sandduken gjord av små kiselstenar och små snäckskal ligger bland musselskalen
Några vattenstänk på duken och en försiktig dekoration ger balans i motivet
Rörliga strukturer mot fasta
Och sett från en lägre position
Det är en vacker värld vi lever i.
Hälsningar Lena
Trevlig helg! /Thomas
MvH
Johnny
Hälsn!
En förmån att kunna komma till kust och strand, både rogivande och vackert.