Vägen viktigare än målet
Konstrundan igen, den pågår ju hela helgen. Men det jag uppskattar mest ser jag längs med vägen, målningarna bekommer mig föga jämförelsevis. Det är allt det vackra som syns genom bilrutan, att kunna stanna, lyssna, se. Sitta och äta ur fikakorgen bland vitsippor vid ett vatten. Ute skiner solen idag, men har inte haft ork ännu att komma ut. Minus 3,5 i natt, snöblandat regn igår kväll.
Här stannade jag först. En av effekterna med min åkomma, är att jag måste stanna bilen här och där på någon diskret plats, det ger också tillfälle att se naturen. Just här växte en mäktig gran mitt i bokskogen.Vitsipporna var utslagna, jag minns att jag hörde en bofink och en grönfink.På en annan plats: den första maskrosen.Picnic här, det var en perfekt plats.Att gå längs med dessa vattendrag är en av livets njutningar.Körde längs med slingriga vägar.Utanför en butik jag besökt ibland står denna släp, helt i min smak.Så här ser landskapet normalt ut nu på våren.En äppelodling av den gamla modellen. Här finns mängder med sådana. En trevlig parkering nu när den annars stillsamma bygden översvämmas av bilar och folk. Såg 5 cyklister och ett mycket stort antal bilar denna dag. Här säljs äppelprodukter, krukor, konst av olika klass m.m. Det gäller att passa på att avleda en liten summa när penningströmmen passerar, så bygden lever vidare.Utsikt mot norr från södra Kivik.En modern, mera lönsam äppelodling. Det finns mycket av dem också, ändå tycks frukten knappt räcka till. Fint att se en levande jordbruksbygd.
Hälsn!
Det är de små slingriga vägarna i småbruksbygderna som är finast, som det brukar vara.
Tack Björn!
Mv/Gunte..