Strandkråkorna
I Åhus fågelskyddsområde lever en grupp kråkor, som verkar mycket medvetna om skyddsområdets gränser. De håller sig där inom, ser dem nästan aldrig utanför. Och det är klokt, för där är de skyddade för jakt, fredade från promenerande folk under häckningsperioden, och kan finna mat. Födan kan finnas i vassarna, i dammen eller leran runt, bland betesängen och boskapen, eller som nu under vintern: De små musslorna i strandkanten. Musslorna finns där året om, men verkar vara deras stapelföda om vintern, speciellt goda är nog de som sitter fast i uppspolad tång.
Kaxig stilKollar omgivningen med korta mellanrum under måltidenTröttnat på fotografenSpanar drömmande mot havet, det blev lite som ett porträttI Denna dag var kråkorna inte så skygga, märkligt nog. De såg lugnt på mig, flyttade sig makligt. Vana vid fotografer och flanörer.Här var en märklig individ, stod ensam på en udde och gjorde sig så ful som möjligt. Kraxade ljudligt på ett närmast parodiskt sätt. Betedde sig som en skådespelare, som läst in Rickard III (Shakespeare) och spelade ut för fullt. Ser på mig om den gjort intryck, plockar musslor ur tången den håller i.Så lite flyktbilderdet är oemotståndligt för migBlinkar?Jo, det var en grön sak där ute i havet.
🙂
Ha det gott/Stig
Den lite "fula" var nog en riktiglinslus och skådespelare. ;)
Peter Wohlleben har i boken "Das Seelenleben der Tiere" skrivit om ett liknande beteende hos bl a vildsvin och rådjur och hjortar i Tyskland och Frankrike. I ett område förflyttar sig djuren till andra sidan gränsen för naturskyddsområdet så fort de hör jakthornen ljuda - signalen för årets jakt. I naturskyddsområdet är de skyddade... Peter Wohlleben har även skrivit boken "Trädens hemliga liv" som är översatt till svenska; en mycket läsvärd bok för alla naturintresserade.
Jo, jag har sett studier som gjorts på kråkfåglar i Japan (Tokyo möjligen), där de lärt sig "grön gubbe" = ofarligt att gå på övergångsstället.
Fåglar kan, har jag märkt, vänja sig vid mig, betrakta mig som mindre farlig, om jag lägger avsevärd tid på att närma mig. Men långt ifrån alla individer.
F.ö. var dessa kråkor helt tillvanda vid teleobjektiv. Men fågeltornet låg ju bara 100 meter bort, och det är ett litet högkvarter för dem när människorna inte är där.
En fin bildserie.