En liten sträcka av Mjöåns dalgång
Sitter här inne och skriver i den mest tryckande svettdrivande sensommarvärme, medan hallonen är små och torra där ute. Det är ovanligt väder just nu.
Nåväl, i min föregående promenad kom jag fram till Mjöån efter en lång och sned nedstigning. Jag väljer att gå nedströms, för det är betydligt lättare. Uppströms är det närmast tvärstopp i ravinen. Vattenflödet är inte mycket, men troligen nog för överlevnad av de små som lever i det. Tyvärr har hetta och torka fortsatt i 3 veckor efter att bilderna togs, så det är nog snart kritiskt. På senvinter och vår forsar vattnet fram, och när jag sist var här vid den tiden, såg jag strömstare. Och en död kronhjort mitt i forsen. Det var gott om vildsvinsspår, nu fanns det inga tecken efter dem. Faktiskt inte ett liv mer än jag. Och vråkarna över lövverket.
Här går stigen ned till vattnet, och nu syns ån.
Mycket sten, lite vatten. Men allt ser friskt ut. Lövverket sträcker sig över.Träjon tror jag. Här går det bra att stå en stund. Svartvitt? Nä, gick inte så bra. Så hem igen till trädgården. Första körsbärslövet har gulnat.Mullbären är godast andra halvan av Augusti. Bör ätas direkt, förlorar all smak vid uppvärmning. Träden växer oerhört, och har märkliga blad, som ändrar utseende mycket under året, såväl storlek som form. Olika också längst ned eller upp i trädet. Och så Reine Claude plommonen. Nu ett minne blott.
//GöranR
Mullbäret och även plommonen ser goda ut.