En morgon i himlens närhet

Så, äntligen kom jag ur sängen en morgon, och körde till havet kl 04. Inte anade jag de känslor som skulle komma efterhand, lycka, drama och något olycka. Olyckskänslan kom i går, när mappen med bilder från finkameran, de bättre bilderna med himlar, vilt och märkliga kossor, helt enkelt var borta, raderad troligen. Måste ha raderat fel mapp en trött kväll. Nu blev det bilderna från Canon G1X, extrakameran jag bar med mig. De får duga. 

Området jag åkte till heter Tosteberga ängar, är naturskyddat, och strövstigarna bebos sommartid endast av 4 olika flockar betande nötkreatur, den längst ned ko med kalv, instängslade för sig själv. Sen är rundan klar och man går till bilen en km bort. Alltid en vacker plats.

Stiger ur bilen, tidig gryning, ser lovande ut. Passerar första flocken kor, som redan betar.JodåNu känns det braJust som jag ville ha det! Soluppgång, ljus och moln blandas. Andra sidan regnar det nogSolen stiger, jag går ut på ett långsmalt näs längst ut mot solenUnderbartSolen är just så där lagom bakom och lyser framSÅ ville jag ha det! Står still och ser fascinerad på när himlen målar upp sitt ständigt skiftande dramaMed dramaqueenfilter kan jag få känslan av hur det ser ut när änglarna kommer, åtminstone om Gustave Dore hade illustrerat detSå här var det på riktigt, men bra mycket bättre. En kamera har svårt att trycka in det storslagna på en APS-C sensor.Så ja!Just så!och här med dramaqueenfiltretOch jag tittar och tittarIbland mer sol och mindre molnKan inte gå ifrånEn krokodil?Slutligen bestämmer jag mig för att gå, vänder mig om. Flock 2, ungdjuren, har långsamt betat sig ut på näset. Jag går förbi mot en övergång i gärdsgården. Ända sedan jag var liten har jag rört mig på ängar bland djurflockar och lärt mig göra det obesvärat. När jag kommer fram till övergången känner jag en konstig känsla i ryggen, och vänder mig. Så här brukar djuren aldrig göra, de har snabbt följt mig i hälarna och står tätt intill, det känns lite konstigt. Klappar närmaste lite på nosen, pratar med den, och går sen. Följer havet, men 100 meter upp för den konstiga känslan. Nere vid havet kommer en kviga från flock 3 springande mot de jag just gått ifrån. Hon har halsen sträckt högt och brölar, det säger mig att vara försiktig. Hon verkade framföra något. Nåväl, jag beslutar mig för att ta en sväng nerom hörnet där mycket fågel och en del vilt håller till. Kanske kan det bli något? Går genom snårskogen och undviker gå genom en flock. Men djuren är helt utspridda, märkligt, ser dem knappt. Kommer ner till ett mindre näs, där korna med kalvar är instängslade. De syns inte. Kliver upp på övergången där jag kan spana efter fågel och kaniner. Då kommer korna med kalvarna springande upp ur en sänka snett mot mig. De hoppar alla runt, jag har aldrig sett något liknande, Jag tar ett par bilder, det känns än mer olustigt, så jag vänder mig om på övergången för att gå. Då, på 2-3 minuter helt tyst, har det samlats 15 av flock 3:s 30 kvigor ett par meter från mig, och de ser inte alls snälla ut. Jag har som enda väg att gå tyvärr längs med stängslet. De gör ett utfall, och jag slänger mig under taggtråden med kameraryggsäck och allt. Bonden har vid ett stenskravel varit lite lat, genat med stängslet lite i en hörna, och jag står på lösa stenar med en meter fritt på var sida. Korna brölar till, de är klart aggressiva i sin hållning. Nu står 10 kor med sina kalvar på ena sidan, och hela kvigflocken på andra. De trycker på, är oroliga, buffar, stångar lite på varandra, brölar och har öronen bak. Jag bedömer, att om jag skulle bli kullknuffad, är risken stor att de trampar ner mig. De är mycket upprörda, något allvarligt måste ha hänt tidigt på morgonen. Jag står alldeles stilla och ser ointresserad ut. Efter en halvtimme blir de lite lugnare, men har inte flyttat sig. Efter en timme har de full koll på mig, men är högst 100 meter bort. Efter 2 timmar ligger de avslappnat utspridda, och jag ser på hållningen, att det är o.k. Så jag går lugnt min väg. Men tusan vad himlen är nära ibland. 

2016-06-11 09:33   Sten Björklund

Väldigt dramatiska och vackra bilder på moln och sol. Det kan vara svårt att återge vad ögat ser men du har lyckats bra. Bra berättande text också. Jag går själv inte gärna in till några djur. Har gjort det någon gång vid Hjälstaviken men dom korna har folk omkring sig hela dagarna så dom är väl vana. När jag var i Gysinge stod 60 - 70 får 150 meter bort. När dom såg mig kom dom springande mot mig. Alla bräkande och väl framme ville dom gärna tugga på min kamoflagejacka. Måste sett komiskt ut.
När barnen var små tillbringade vi semestern i Skåne 5 - 6 gånger. Tosteberga ängar var ett givet besöksmål mest för kaninernas skull.
Sten

Svar från Vibybo 2016-06-11 11:21

Jag fick väldigt fina kaninbilder när jag smitit ur kohörnan (låg gömd under en buske och tog bilder på kaniner och harar), men bilderna försvann ju, jag raderade nog mappen av misstag. Men något liknande beteende bland kor har jag aldrig sett eller hört talas om någonsin. Har sett hur respektingivande de kan vara om en hel flock kommer ur morgondimman och klövarna dånar i jorden. Öronen bak och svansarna upp, det betyder. Dra så fort du kan. Det vilda i djuren ligger direkt under ytan. En flock kan bete sig väldigt lik Afrikas bufflar i naturfilmer. Men jag har bara varit rädd en gång innan när en ko med kalv gjorde ett utfall, jag var nog 7 år då. Annars växte jag upp med kor runt mig, de stod runt omkring och letade efter äpplen i mina fickor. Och har man respekt och tolkar tecknen, är det inga problem. Men att de som denna gången smygande omringar mig på ett par minuter, det överraskade mig helt. Det var som en militär operation. Otäckt.

2016-06-11 10:05   Håkan Eklund

Himmelskt!
- hawk

Svar från Vibybo 2016-06-11 11:09

Huvet på spiken

2016-06-11 10:37   DanneWest

Verkligen fina bilder på skönt skiftande himmel!

Svar från Vibybo 2016-06-11 11:08

Tack! Den skiftade en hel timme. På bästa sätt.

2016-06-11 10:45   ehrsa

Vackert med alla dessa himlar! Njuter själv mycket av min västhimmel med kvällssol 8 våningar upp, det bjuds på många vackra kvällar där! Soluppgångar ser jag dock inga här.. Dramatisk berättelse med kreaturen, min erfarenhet är att dom är rätt så oberäkneliga, man får allt ha lite koll, om möjligt..
Hälsn!

Svar från Vibybo 2016-06-11 11:07

Ja, 2015 blev en kvinna dödad av korna på naturvårdsområdet söderut, Haväng. Har gått många gånger mitt i bland korna där. Highland cattle finns det där. Står de mitt inne i ett hasselsnår om vintern går det att gå rätt in i koflocken innan de syns.

2016-06-11 14:23   Margareta Cortés

Dramatiska och otroligt vackra bilder och även dramatisk berättelse om korna.
Har aldrig varit orolig i samband med kor förr, men din berättelse får mig att tänka mig för nästa gång.
Vaktade sina kalvar månntro och fick för sig att du var vargen, konstigt. Minns när jag som ung skidade genom en kohage och korna var så lugna och fina, på återvägen tog jag samma väg och ingen jagade mig tills jag upptäckte att det var ingen kohage utan det var ett gäng tjurar. Jag antar att jag utsöndrade någon form av rädsla då för plötsligt såg de inte lika fredliga ut längre och började bete sig hotfullt. Hade det varit skidtävling så hade jag säkert vunnit det loppet genom hagen.
Trots att du gick miste av en hel del fina bilder så fick du många fina, förstår att det var en njutningsfull stund.

Svar från Vibybo 2016-06-11 16:19

Har talat med en del ko/jägarmänniskor, och det finns sedan flera år kringströvande ungvarg i området, så det är inte omöjligt alls. Deras första kommentar var just "varg" helt spontant.

2016-06-11 14:44   Lena Holm

Vilken bildserie, man blir ju helt betagen ! Sedan kryddar du allt med din upplevese med kreaturen. Ofta är det ju helt OK att röra sej bland kor och även kvigor, man ska alltid ha lite koll. Men hur kunde du radera kaninerna???
Hälsningar Lena

Svar från Vibybo 2016-06-11 16:27

Tja, radera bilderna ja. Jag är ibland väldigt trött på grund av sviktande hälsa, men sitter ändå envist och gör vid bilder. Men vad gör det? Det finns fler dagar, fler kaniner, och när det är slut, spelar det ingen roll ändå. Har lärt mig att ta vara på dagarna. Och fotografering passar mig otroligt bra. Kan utföras över allt, när som helst, och ger frisk luft och motion, samt kontakt med intressanta människor. Och så får jag uppleva ögonblicken 2 gånger. Förresten samlar sig bilder på hög ändå. När jag köpt min 1200D (första moderna systemkamera) tog jag 12 500 bilder på ett år i rena glädjen.