Eventuella tecken på 25-årskris (eller bara hederligt vansinne)

Misstänkta tecken på 25-årskris:

1. Jag har hoppat fallskärm utan något som helst dödsförakt och skulle gladeligen göra om det igen

2. Jag har krupit i extra trånga grottgångar utan något som helst dödsförakt men har fått för många blåmärken för att det skall va helt aktuellt att göra om det allt för ofta

3. 10 veckor bort från en magisterexamen funderar jag på att byta yrkesval totalt

4. Jag känner för att lägga en massa sparade slantar på onödiga objektiv som jag inte alls behöver

5. Jag vet faktiskt inte alls vad jag skall göra med mitt liv

Okej, korten på bordet, det handlar egentligen inte bara om en 25-årsdag som närmar sig med stormsteg utan snarare en tid i livet som är sprängfylld av vägval. Gah! Jag vill bara att det skall bli en år senare så kanske nåt av valen är gjorda.

I min hjärna just nu: 

Vart ska jag söka jobb? Vart ska jag bo? Vart vill jag söka jobb? Vart vill jag bo? Ska jag resa någonstans? Vart ska jag resa någonstans? Ska jag köpa ett objektiv? Vill jag köpa ett objektiv? Kommer exjobbet bli bra? Ska jag doktorera? Borde jag doktorera? Vill jag doktorera? Ska jag köpa ett tele? Vill jag köpa ett tele? Ska jag skaffa katt? Ska jag sluta rida? Ska jag flytta? Vill jag flytta? Vill jag köpa lägenhet? Borde jag hyra lägenhet istället? Ska jag plugga vidare? Ska jag ta ut min lärarexamen? Vill jag det? Ska jag göra revolt och söka till nån fotoskola? När ska jag ta tag i min hemsida? Vill jag ta tag i min hemsida? Ska jag få nån annan att ta tag i min hemsida? Ska jag kanske köpa ett riktigt ljusstarkt 50mm istället? Ska det va i silver eller svart? Vad ska jag göra? VAD VILL JAG GÖRA?

Ja ni fattar. Vardagsångesten är mer eller mindre total just nu. 

Har lyckats jobba nästan varje dag i sommar och mycket effektivt stressat så mycket att jag inte hunnit tänka på alla jäkla val jag måste göra. Och då ska man veta att göra val, det har då aldrig varit min starka sida. Idag råkade vara andra dagen i rad som jag var ledig och nu börjar saker och ting stiga till ytan. Var tvungen att närmast förfölja mina stackars katter med kameran hack i häl under större delen av dagen för att kunna varva ner.  

Bamse vacker trots skrufs i pälsen

Tröttsamt att bli fotad?

Wilma försökte länge gömma sig i blomrabatten....

...men kunde till slut inte motstå fågelbadet (jo hon har tillgång till fräscht vatten men det här är tydligen det bästa)

Somnade sedan sött på terassen!

Ett stillsamt Fårö

Det blev en dag på Fårö idag, det hade varit bestämt sen länge.

Men det var ett annorlunda Fårö. Lite stillsamt, ganska sorgset och utan någon större aktivitet. När vi passerade kyrkan och såg poliser, avspärrningar och tv-team förstod vi att Bergman skulle begravas. Slogs av respektlösheten från medias sida, en fotograf smög t.ex. omkring på ängen brevid med ett gigantiskt tele på ryggen.

Han kommer få en vacker viloplats Bergman, och jag hoppas att han fick en lika vacker begravning.

Helgumannen

Digerhuvud

Fårö fyr

Jag är en nattbloggare!

Jag är en nattbloggare tydligen.

Men det är typ vid den här tiden jag pillat klart med nån bild och loggar in på FS för att kolla om det ramlat in nån ny rolig bild, eller kanske ett uppmuntrande inlägg i gästboken.

Lekte lite med långa slutartider ikväll också. Inte så genomtänkta idéer direkt, men ändå.

 Sådärja, resultatet av en spontan fotokväll!

Vad kunden vill ha och en behaglig turistfri kväll vid havet

Ja ni har såklart rätt. Angående föregående blogginlägg från min sida menar jag. Klart kunderna ska få fula bilder om det är det de vill ha. Annars går det ju inte att bedriva firma, det fattar till och med jag :)

Det roliga är ju dock att de flesta som kommenterade mitt inlägg inte heller var förtjusta i bilderna med färgdetaljer. Varför är det då så många kunder som vill ha dom ?!  Jag förstår bara inte tjusningen helt enkelt. Särskilt eftersom det ofta ska vara till tackkort, vilket borde vara ett i kundens tycke mycket vackert kort.

Kanske är det något man förstår först när man skall till att gifta sig.

Och då kan jag ju få vänta ett tag :)

Hur som helst, pallrade mig ner till havet och Själsö hamn ikväll. Det var rätt blåsigt, lite stormigt och ödesdiger augustikänsla över det hela. Turister och sommargotlänningar har nästan åkt hem allihopen (skööönt), så det var öde och livsbejakande på något vis. 

Det här är de bästa veckorna på hela sommaren, när man som gotlänning får tillbaka sin ö, som den ska vara.

Bland de bättre tror jag. Till och med fågelbajs kan vara vackert?

Blåsigt, som sagt!

Bröllopsfotografer som bildmarodörer

Snälla, snälla, berätta varför man vill förstöra bild efter bild med detta eviga friläggande av enstaka färgdetaljer som många bröllopsfotografer sysslar med!?

Finns det en sak jag är allergisk mot när det gäller bilder, så är det dessa buketter, blommor, hårband - you name it! - som färgläggs i svartvita bilder. Jag spyr!

Bilden kanske är jättefin i sig och tagen av en superfotograf, det kanske är ett litet mästerverk - om den bara fick tala för sig själv!  Kanske föreställer bilden en vacker romantisk bröllopskyss, men nej, då ska man inte få titta på den utan blicken skall tvingas till den knallröda brudbuketten som förmodligen placerats olämpligt längst fram i bilden.

Suck! Varför varför varför?

Jag tycker ändå att jag är en hyffsat öppen bildtittare, jag hänger runt i de flesta poolerna här på fotosidan. Men jag tål verkligen inte de där detaljerna i färg, och det gäller inte bara när det förekommer i bröllopsbilder f.ö, även om det är där de verkar vara mest frekventa.

AHHH.

Så, nu har jag avreagerat mig för stunden! 

BLÄ! (Ok, inte bästa exempelbilden kanske, men ni fattar)

Bättre!

(PS. Ni bröllopsfotografer där ute är superduktiga och jag vet att kunder ofta vill ha såndär bilder och att det kräver en massa noggranhet för att göra dom snyggt. Ta det inte personligt!)