En färgad syntesvardag!

Jahaja. Tillbaka i vardagen alltså.

Det känns tuff och jag är trött som aldrig förr!

Håller ju på med mitt exjobb i organisk kemi (inte alls så långt ifrån fotgraferandets kreativitet som man kan tro), och en roliga sak hände idag. Eller hände och hände, det snarare visade sig, att mina ämnen och föreningar jag håller på med från och med nu kommer behaga att vara starkt färgade och lysande!

Ja! Det blir så himla mycket roligare då. Barnsligt kanske, men det kan jag väl kosta på mig om till och med min professor blir helt lyrisk och släcker ner hela labbet för att kolla på en flaska som lyser. Men tufft var det, kolla själva:

Dagens färger: Mörklika, turkos, röd och rosa.

Hoppas på nåt grönt imorgon :)

Undrar vad som är mest abstrakt. Kemi eller foto.

Mvh Sara

Havsörnens förtretliga flykt

Var på Fårö och fotade med pappa häromdagen. Bestämde oss för att utforska de vägar vi inte normalt tar när vi är där, och helt plötsligt hittade man en massa nya tuffa raukar! Och sen, helt plötsligt, kommer det en havsörn i full fart!

Tror ni jag hade lämpliga inställningar och åtmindstonde inte macroobjektivet på kameran då?

Nej. Givetvis inte.

Såhär blev det:

Kul!

Och två sekunder senare blev det såhär:

Kul! 

Ah! Jag vill ha tele nuuuuuuu!

Inte för att det hade hjälp jättemycket just här, ögonblicket var ju liksom ganska förlorat. Men ändå.

Jäkla pappa hade givetvis filmkameran i högsta hugg och fick utmärka bilder. Orättvist.

Hoppas verkligen det är fler än jag som känner igen sig i det här och misslyckas med de perfekta tillfällena :)

Mvh Sara

Delrapport

Påsklovet är ännu mer nästan slut idag än vad det var igår.

Och det känns ännu jobbigare.

Stå på labbet i Uppsala igen alltså, det är visserligen kul men solen skiner ju så mycket och det finns så mycket att fota just nu!

Kommenteringsexperimentet går över förväntan förresten. Många verkar tycka som jag, och det känns skönt. Men jag har ändå funderat väldigt mycket på hur man kommenterar idag. Ibland faller jag i fällan att bara kommentera bilder jag gillar - det är ju lätt alltså. "Gud vilken fin bild!", så är man klar.

Men det är ju inte det det handlar om!

Gah! Kritik. Detta svåra ämne! Jag har ju märkt, att genom att kritisera bilder som jag inte omedelbart vill klicka på, bara ta vilken som helst, så lär jag mig massor! Man börjar se var som gör de bilder man gillar till vad de är. Det går liksom ganska snabbt innan man börjar läsa bilderna på ett helt annat sätt och ser även sånt man inte gillar.

Det går ju, helt klart, att använda denna sida till så mycket mer än klubben för inbördes beundrar, det går att utvecklas massor här.  Men man måste ju orka, och helt klart, alla vill ju ha de där enbart positiva kommentarerna också.

Hur som helst, nu har pappa och jag haft fotosafari på västkusten och fårö ett par dagar, imorgon blir det östkusten! Bjuder på en bild från underbara Hall. Åk dit om ni ska till Gotland, absolut värt besväret! 

 Mvh Sara

Det stora kommenteringsexperimentet

Nu börjar det.

Just exakt nu ligger min kommenteringsdiff på +54 efter mycket kommenterande hela påsken.

I princip borde ju alla med lite vett återgälda en kommentar med att ge en till den som kommenterade. Annars faller ju hela altet. Givetvis har alla inte ens lite vett. Ponera att hälften har det. Det innebär att inom de närmsta 30 dagarna borde jag inkassera hela 27 kommentarer.

Haha.

Nä, det kommer ju inte hända.

Eller kanske. En snabb koll visade att jag faktiskt hade fått 30 kommentarer senaste månaden. En snabb koll till visade att jag varit inne i någon slags kommenteringsgalenskap och gett ca 85.

Nej okej det kommer inte att hända.

Alltså. Suck. En ytterligare snabb koll visade att forumen innehåller en hel del trådar om det här.

Mmm, skall bli spännande det här.

Det stora kommenteringsexperimentet.

 Ungefär så långt bort som horisonten ligger, där kan jag nog hämta mina 27 kommentarer.

Mvh Sara

En ny era?

Med silvermedlemskapet följde tydligen en blogg. Jaha, har egentligen aldrig varken bloggat eller läst bloggar. Men va sjutton, vidga vyerna var det nån som sa till mig senast i lördags faktiskt.

På tal om nya eror, påsklovet nästan slut. Tur att man hann med lite gotlänsk fotosafari med pappa innan man måste lämna ön igen. Suck.

Här nedan har ni Häftings (gotlänsk norvästkust) från igår.  Vad man dock inte ser på bilden är att i skogen, där, alla blåsippsvänner, fanns det MILJONER med små sippor. Blå, vita, rosa, spräckliga, intensiva, bleka - ja alla sorters. (Verkar ju va representativt inavlat precis som den gotländska befolkningen, man är ju tydligen släkt med varenda kotte) Det var hur som helst ungefär som att dö och vakna upp i blåsippshimlen. Likaväl hittade vi en liten bäck som blev mycket lämplig bakgrund till en massa vårexploderande sippbilder.

 Och jag som bitchat hela påsken om alla jäkla sippor som publiceras i varenda pool och infekterar min själ. Ok, jag kanske överdramatiserade lite men jag kan ju glädja alla som tyckte jag var ute o cyklade med mina svartvita sippbilder att jag trillade dig jag med. I år också.

Mvh Sara