Om stenar i glashus och utvecklat bildseende

Japp. Så var det klart. Magisterexamen i kemi. Examinerad.

Det känns märkligt tomt.

Här har man ägnat de senaste tre veckornas alla vakna timmar åt en och samma sak, och sen är det helt plötsligt bara klart!

Mycket märklig känsla.

Kul grej som hände förresten, råkade ge tumme ner till en "Snyggt!" kommentar (innan jag kommit fram till att jag inte tänker bedömma sånna kommentarer). Fick snabbt ett mail som bad om motivering. Jag motiverade men att tycka att kommentaren inte motiverade varför bilden var snygg.

Men man skall inte kasta sten i glashus tydligen, fotografen i fråga letade upp en av mina kommentarer från 2004 av samma karaktär och gav mig en hämndtumme (ner). 

Hehe, ser det som ett tecken på att jag utvecklat både bildseendet och fotograferandet  under de här åren som jag aktivt fotograferat.

Bjuder på lite bilder från 2004 för att fira den insikten.

2004 är alltså året...

...jag tar min första misslyckade nyponbild... 

....jag fortfarande tycker det är kul att massakrera bilder på det här viset i Photoshop....

....jag tycker det är intressant att ta en bild på min cykel från mitt fönster....

...och även året jag gör mitt första fotomontage!

Rakt på, eller?

Har blivit oerhört inspirerad av fotografen Felice Frankel som nyligen vann Ny Tekniks pris för bästa vetenskapsfotograf.

Köpte hennes bok "Envisioning science" på studs och jag rekomenderar den varmt! Superbra bok.

Nu såhär 1-2 veckor kvar till slutet på exjobbet i kemi passar jag på att utnyttja min inspiration på labbet givetvis.

Hon skriver mycket om att man kanske inte alltid behöver ta de där "rakt på"-bilderna som man kanske tenderar att göra när man vill föreviga nåt snyggt man lyckats snubbla över.

Ni får två exempel, och berätta nu vilka ni tyckte bäst om! 

Rakt på 1: 

Nytt grepp 1: 

Rakt på 2: 

Nytt grepp 2: