Hjälp! Detta är ett nödrop! Tappade min kamera och nu funkar den inte!

Fotade med min Canon 40D och mitt nya objektiv som jag är så förtjust i. Tog några närbilder på fröställningarna. Inser att jag verkligen måste investera i ett stativ om jag vill få skarpa bilder.

Pluggar in kameran i datorn, för över mina bilder, tar ur sladden ur datorn men inte ur kameran, tappar kameran...

Allt ser bra ut tills jag nu på morgonen skulle ladda över nya bilder och inser att portalen i kameran är sönder! Hjälp! Vad gör jag nu? Går det att laga till ett hyftsat pris? Var i Stockholm kan man lämna in kameran?

Har letat på nätet men inte hittat något!

Fröställning i lilja!

Nu behöver jag er hjälp alla ni fantastiska människor på Fotosidan! Hjälp mig!

40, jisses vad skönt!

Förut var jag en person som alltid var på väg någonstans. Jag hade aldrig ro att stanna kvar utan ville vidare, vidare mot nya mål och nya världar. Jag hade tusen järn i elden och hann med nöd och näppe göra klart det jag hade bestämt att jag skulle göra innan jag hade påbörjat något nytt.

Nu när jag har fyllt 40 har jag fortfarande många järn i elden och ständigt nya projekt i tanken men... jag märker att jag har dragit ner på tempot. Jag kan stanna upp och njuta av det jag gör. Jag behöver inte rusa vidare utan jag kan känna mig nöjd för ett tag och bara vara i stunden.

Alltid på G - på väg någonstans! Två vänner på väg mot Manhattan!

Vad skönt det är att bli äldre och få andra perspektiv. Det var inte fel att vara 20 men jag vill inte tillbaka. Visst är det bra att vara på gång, bara man inte glömmer att njuta av dagen och stanna upp ibland!

Fotomässan - värt ett besök?

Såg att det var fotomässa den 13-15 november! Jag har aldrig varit på någon som helst fotomässa, undrar om det är värt ett besök?

Jag har varit på andra mässor, trädgårdsmässa och hus och hemmässa, och jag måste säga att ofta har jag blivit lite besviken. Det har inte gett så mycket som jag hade hoppats på, speciellt trädgårdsmässorna. Kanske har jag för höga förväntningar?

Vad kan man förvänta sig om man går på fotomässan? Vad finns det att se och göra? Jag har varit inne och läst om utställare och så men det brukar inte ge någon bra bild om hur det egentligen är.

Så frågan är:

Är mässan...

TOPPEN! eller...

BOTTEN!

Vem vet jag kanske inte ens kan vara där! Då är det bara två veckor kvar tills vårt Busfrö kommer... Busfröt på bilderna ovan är ett av mina syskonbarn, hon är mer vild än tam. Ha en bra dag!

Drömmen om ett nytt objektiv!

Jag har nog alltid varit lite av en drömmare. En person som har lätt för att förlora mig i påhittade världar och berättelser som bara tar sin plats i mitt huvud. En egenskap som jag med all säkerhet har fått från min pappa. Jag skulle kunna berätta många historier om honom och hans drömmar men det får bli en annan gång.

Mina drömmar handlar ofta om saker som aldrig har hänt eller som aldrig kommer att hända men ibland drömmer jag och längtar efter väldigt konkreta saker. Som nu, ett nytt objektiv!

Månen utanför mitt fönster, inte den bästa kvalitén har inte investerat i ett stativ heller...än!

När jag började fota med analog kamera för 15 år sedan var telezoomobjektiv det som jag älskade mest. Nu har jag haft min Canon 40D i över 1,5 år och jag har ett standardobjektiv och ett makro som jag köpte för inte så länge sen.

Mina gamla blider blev stulna, det finns inte många kvar, men drömmen om bilderna som jag tog med mitt drömobjektiv finns kvar. Det är något speciellt att fota människor när de inte är medvetna om kameran, speciellt barn. Så, nu vill jag investera i ett bra telezoom. Har suktat ett tag på den här:

Canon EF 70-200/2,8 L IS USM

Inte billigt, jag vet! Är drömmen värd det eller finns det andra alternativ som är bättre?

Svårt är det att investera i ny teknik. Hela tiden kommer det nya prylar som är snäppet bättre, snabbare och smidigare. Men längtar man efter något är det svårt att vänta, i varje fall för länge. Vad säger ni, ska jag slå till?

Tid!

"Vi har inte tid! Vi har aldrig haft det så tufft som den här hösten, tiden räcker inte till! Vad ska vi plocka bort, vår tid räcker inte?"

Jag är så trött på alla som hela tiden tjatar om att de inte har tid. Att tiden inte räcker och hur mycket de jobbar. Det märkliga är att det alltid är samma personer som ältar detta, som sitter en kvart längre kvar på rast än alla andra eller använder en halvtimme av konferensen att upprepa tidsbristen som ett evigt mantra. Kanske skulle de spara lite tid på jobbet om de slutade att tjata och älta och göra sina arbetsuppgifter istället.

Jag vet! Jag låter sur, irriterad och kanske lite bitter men det är så tröttsamt att höra samma visa om och om igen.  Det är samma sång varje år och det känns som om dessa personer sitter och väntar på att någon ska lösa deras tidsproblem. Denna någon är nog ofta chefen.

Syskonbarn i väntan på den stora vågen

Varför fastnar människor i detta tidsperspektiv hela tiden? Varför inte ta tag i saken och göra något åt det? Själv är jag en evig tidsoptimist som alltid har massor att göra men inser att det är bara jag som kan göra något åt det, ingen annan.

Lever vi idag i ett samhälle där fler och fler blir ett offer under tidspressen och som inte klarar av att dra i handbromsen och styrka alla måsten? Mobiler, mail och snabba frågor som kräver snabba svar. Jag vägrar! Det händer till och med att jag inte har kollat min mobil på en hel dag... Kan ni tänka er... och jag överlever!