Landet lagom och gråtoner!

Sverige blir ju alltid kallat för landet lagom. Ett land som har en jantelag och du ska inte sticka ut. Du ska anpassa dig och vara just...lagom. Ett ord som det påstås bara finns i Sverige. Lagom smal, lagom rik och lagom lycklig. Ett ganska bespottat ord och som många gör sig lustiga över. Man vill ju inte vara lagom.

Speciellt i den konstnärliga världen är det inte bra att vara lagom. Är man lagom är man inte en spännande människa med spännande tankar och åsikter. En kvinna som bor i ett lagom stort hus, med lagom många barn, en lagom äkta man är en tråkig människa som inte kan bidra med mycket. Man måste vara excentrisk och sticka ut för att ha något spännande att visa världen.  Man ska vara lite "crazy".

Men kan man inte det om man är lagom, ha något spännande att berätta alltså? Vad är jantelagen egentligen? Varför är det fult att vara lagom?

För mig är lagom det perfekta förhållandet, när pendeln inte slår ut på någon extrem sida utan man lyckas finna harmoni i mitten... Lagom! Ett förhållande att sträva efter.

Kan det vara så att nutidens jantelag egentligen är att man ska sticka ut, avvika från mängden, inte vara en av alla andra. Att vi säger att människor ser snett på en om man sticker ut, att vi har en jantelag för att visa "Hey, jag är annorlunda, jag bryter mot att vara lagom".

Eller så har jag kanske bara snöat in på ett ord eftersom jag går hemma med en 10 veckors underbar prins som är precis lagom, fast det är klart...han är ju exeptionellt smart för sin ålder och helt underbart söt...

Nu till ett annat tillstånd i vårt land! Det gråa vädret! Eftersom vintervädret och ett kjesarsnitt ställer till svårigheter att ge sig ut i naturen och fota tittar jag ut genom fönstret och fångar det jag ser när Prinsen sover.

Utsikt över sjön i en ljusare nyans!

Utsikt över sjön i en mörkare nyans!

Bilderna är färgbilder även om det är svårt att tro det. Varför jag visar två bilder som är likadana, förutom ljuset, är för att jag vill veta vilken bild du föredrar.

När jag tittar på mina bilder som är snarlika men  ljuset som skiljer dem åt har jag så svårt att bestämma mig för vilken jag ska visa, vilken som är bäst. Därför vill jag göra en liten, mycket vetenskaplig undersökning, av dessa två bilder.

Så vilken föredrar du, den första eller den andra?

Overkligt!

Ibland kan livet kännas overkligt, inte på riktigt, som om man är i en film. I mitt jobb har jag ibland undrat om jag är med i dolda kameran eftersom det inträffar händelser som är för otroliga för att kunna vara sanna.

Nu har jag blivit mamma, en mycket overklig känsla. Aldrig i hela mitt liv hade jag kunnat föreställa mig hur det skulle bli, trots att jag har sju bröder och nitton syskonbarn. Jag är helt uppslukad av min lille prins som självklart är den mest fantastiska lilla människa som någonsin har sett dagens ljus.

Nyår firade vi i Gällivare. Min bror, en av dem, gifte sig på nyårsafton. Att åka tåg upp med en 14 dagars bebis i 15-25 graders kyla och ett tåg som när det till slut kom fram var 5,5 timmar försenat var mer än en overklig känsla. På natten när jag sprang mellan vagnarna, där det snöade in och var svinkallt, för att hämta hett vatten från bistrovagnen för att kunna värma mat till prinsen kändes det som jag var i en annan tidsepok i en annan världsdel. På tåget fanns en hel del turister från Japan och USA, jag kan inte låta bli att fundera på hur de upplever Sveriges tågservice.

Väl uppe på plats på Dundret fick jag mest njuta av naturen genom fönstret i stugan. Att gå ut i 20 graders kyla med en liten bebis var inte att tänka på dessutom fick jag feber, troligtvis från den kalla resan upp, men sista dagen kunde jag dra på mig kläderna, lämna sonen hos mannen och ge mig ut.

Jag var bara ute i en halvtimme men bilderna jag fick kändes mer än overkliga. Det kändes som kulisser. Jag hade hamnat i filmen Narnia! Men åh vilken härlig overklighet. När jag ser på bilderna känns de manipulerade. Kan naturen verkligen se ut så här... Ja!

Två av alla de otroliga snöbilderna jag fick på en halvtimme. Ska sätta mig någon dag och gå igenom alla, jobba lite med beskärning och se hur de blir.

Att fängslas av färger!

Jag har alltid älskat att Sverige har årstider. Det gör mig ingenting att det blir mörkare ute och att vintern närmar sig. Att få krypa ner i soffan och tända värmeljus. Att komma ut i krispig kall höstluft, känslan av att himlen aldrig tar slut.

Jag älskar ocskå de bruna toner som tar över efter sommarens och höstens färgprakt.

Brunt gräs i motljus

Frostig soluppgång

När jag tittar igenom mina bilder upptäcker jag att jag ofta fångas av motiv som går i en färgton, som t.ex. här i bruna toner.

När jag är i Visby på vinter, mina föräldra  bor där, fascineras jag alltid av att färgen grå finns i så många olika nyanser. Allt från gulgrå, gröngrå, blågrå och rödgrå. Hur otroligt vackert det är när havet, muren och himlen fullkomligt smälter samman i olika gråa nyanser. 

Gammalt staket i motljus

Det ska bli mitt nästa fotoprojekt på Gotland när jag åker ner i vinter.

Hur svårt kan det va?

Är alltid min första tanke när jag börjar med något nytt. Ödmjukt eller hur?

Sen sitter jag där och svär när det inte blir som jag vill. När jag inte får till det med tekniken eller tiden är alldeles för knapp och jag måste stressa och sänka ambitionerna för att det ska gå ihop. Som nu senast med den här bloggen.

Klart jag ska ha en fotoblogg tänkte jag när jag skulle förlänga mitt bronsmedlemskap! För ett år sen hittade jag hit till fotosidan och tänkte att jag kör ett år och ser om det är något jag kommer att använda mig av. Det är nämligen en annan egenskap jag har att hoppa på nya saker och sedan upptäcka att det inte var något för mig, som t. ex. den där gången när jag köpte träningskort för en herrans massa pengar och tränade en gång... eller var det två?

 Nåja, jag har verkligen haft nytta av fotosidan under det här året och bestämde mig för att bli silvermedlem så att jag kan blogga om foto. Självklart vill jag ha räknare för att se hur många som läser och lyckades få dit en men hur i h#lv#te får man räknaren att vara under min bloggrubrik och inte brevid. Jag blir tokig på små fjantiga problem som inte löser sig när man prövar tusen av olika saker. Snälla någon HJÄLP MIG!

Vet inte hur den här bloggen kommer att utforma sig. Troligtvis kommer jag att blanda bilder med tankar och upplevelser. För mig är foto inte bara en bild utan så mycket mer, ett sätt att uttrycka sig. Precis som när man skriver.  Bilden idag valde jag efter mina känslor den här morgonen. Jag är hemma, har varit  sjuk i nästan en vecka  och längtar verkligen ut. Frisk luft och ljudet av havet!