Fotomässan - värt ett besök?

Såg att det var fotomässa den 13-15 november! Jag har aldrig varit på någon som helst fotomässa, undrar om det är värt ett besök?

Jag har varit på andra mässor, trädgårdsmässa och hus och hemmässa, och jag måste säga att ofta har jag blivit lite besviken. Det har inte gett så mycket som jag hade hoppats på, speciellt trädgårdsmässorna. Kanske har jag för höga förväntningar?

Vad kan man förvänta sig om man går på fotomässan? Vad finns det att se och göra? Jag har varit inne och läst om utställare och så men det brukar inte ge någon bra bild om hur det egentligen är.

Så frågan är:

Är mässan...

TOPPEN! eller...

BOTTEN!

Vem vet jag kanske inte ens kan vara där! Då är det bara två veckor kvar tills vårt Busfrö kommer... Busfröt på bilderna ovan är ett av mina syskonbarn, hon är mer vild än tam. Ha en bra dag!

Drömmen om ett nytt objektiv!

Jag har nog alltid varit lite av en drömmare. En person som har lätt för att förlora mig i påhittade världar och berättelser som bara tar sin plats i mitt huvud. En egenskap som jag med all säkerhet har fått från min pappa. Jag skulle kunna berätta många historier om honom och hans drömmar men det får bli en annan gång.

Mina drömmar handlar ofta om saker som aldrig har hänt eller som aldrig kommer att hända men ibland drömmer jag och längtar efter väldigt konkreta saker. Som nu, ett nytt objektiv!

Månen utanför mitt fönster, inte den bästa kvalitén har inte investerat i ett stativ heller...än!

När jag började fota med analog kamera för 15 år sedan var telezoomobjektiv det som jag älskade mest. Nu har jag haft min Canon 40D i över 1,5 år och jag har ett standardobjektiv och ett makro som jag köpte för inte så länge sen.

Mina gamla blider blev stulna, det finns inte många kvar, men drömmen om bilderna som jag tog med mitt drömobjektiv finns kvar. Det är något speciellt att fota människor när de inte är medvetna om kameran, speciellt barn. Så, nu vill jag investera i ett bra telezoom. Har suktat ett tag på den här:

Canon EF 70-200/2,8 L IS USM

Inte billigt, jag vet! Är drömmen värd det eller finns det andra alternativ som är bättre?

Svårt är det att investera i ny teknik. Hela tiden kommer det nya prylar som är snäppet bättre, snabbare och smidigare. Men längtar man efter något är det svårt att vänta, i varje fall för länge. Vad säger ni, ska jag slå till?

Tid!

"Vi har inte tid! Vi har aldrig haft det så tufft som den här hösten, tiden räcker inte till! Vad ska vi plocka bort, vår tid räcker inte?"

Jag är så trött på alla som hela tiden tjatar om att de inte har tid. Att tiden inte räcker och hur mycket de jobbar. Det märkliga är att det alltid är samma personer som ältar detta, som sitter en kvart längre kvar på rast än alla andra eller använder en halvtimme av konferensen att upprepa tidsbristen som ett evigt mantra. Kanske skulle de spara lite tid på jobbet om de slutade att tjata och älta och göra sina arbetsuppgifter istället.

Jag vet! Jag låter sur, irriterad och kanske lite bitter men det är så tröttsamt att höra samma visa om och om igen.  Det är samma sång varje år och det känns som om dessa personer sitter och väntar på att någon ska lösa deras tidsproblem. Denna någon är nog ofta chefen.

Syskonbarn i väntan på den stora vågen

Varför fastnar människor i detta tidsperspektiv hela tiden? Varför inte ta tag i saken och göra något åt det? Själv är jag en evig tidsoptimist som alltid har massor att göra men inser att det är bara jag som kan göra något åt det, ingen annan.

Lever vi idag i ett samhälle där fler och fler blir ett offer under tidspressen och som inte klarar av att dra i handbromsen och styrka alla måsten? Mobiler, mail och snabba frågor som kräver snabba svar. Jag vägrar! Det händer till och med att jag inte har kollat min mobil på en hel dag... Kan ni tänka er... och jag överlever!

Läskigt läskande!

Hur kan man vara inne en hel helg och göra nästan ingenting när man kan gå ut med kameran, sitt nya objektiv och kräla omkring för att fånga spännande bilder! Svaret är att det är läskigt enkelt.

Visst, jag har inte helt legat på latsidan och pillat mig i naveln. Lite bättre ordning är det allt här hemma.

Men varför har jag inte gett mig ut och lekt med mitt nya objektiv? Det svaret är också enkelt. Är man gravid i nionde månaden så krälar man inte omkring på alla fyra, för att inte tala om att ligga på mage...

Så, jag har lekt med mitt objektiv inne. Idag fascinerades jag av isbitarna i min cola som jag skulle dricka till min pizza. Som ni ser lever jag på världens nyttigaste diet!

Det är verkligen en helt ny värld som öppnar sig med makro!

Jag älskar det!

Det är verkligen häftigt hur man kan se saker på ett nytt sätt. Hoppas ni får en lika trevlig avslutning på helgen som jag har och colan var läskigt läskande!

Enögt monster!

Något av det häftigaste med foto är att skapandet har en sån frihet. Visst bedömer vi varandras bilder och har en hel del åsikter om dem men ändå så är vi som individer otroligt fria i hur vi vill fånga våra bilder. Jag älskar känslan av otyglat skapande, där jag helt bestämmer hur bilden ska bli och vilka känslor jag släpper fram.

Enögt monster!

Jag har inte funderat så mycket på hur jag ser bilder som fotograf förräns jag har dagar som denna. En slö dag när jag sitter och inte orkar göra så mycket. Det är ruggit ute. Regnet silar ner och himlen är grå. Jag är trött och det enda som jag har gjort är att kolla igenom bilder och leka med beskärning.

Det går ett par timmar och helt plötsligt ser jag saker jag inte har sett förut, känslor som jag inte har känt och bilder som får en annan innebörd. Jag har svårt att förstå att det skulle ta så lång tid innan jag hittade tillbaka till mitt fotointresse. Det känns lika otänkbart som om solen inte skulle gå upp imorgon!