Snuskgubbe!

Förra året när jag var ute i skogen och gick sprang jag på en riktig träbock som låg och blottade sig. Kunde inte låta bli och ta några bilder och med de sista dagarnas samtalsämne på bloggarna kom jag ihåg bilderna.

Här kommer mitt bildbidrag i debatten.

Man måste ha fokus... men vilket fokus?

Vilket ord det är egentligen...fokus! Att fokusera för att lyckas med något. Att hitta fokus för att kunna slutföra något på rätt sätt. Att ha rätt fokus i sina bilder.

Jag har märkt att många som kommenterar bilder ofta har åsikter om var fokus i bilderna ska vara. Jag har också märkt att jag inte alltid håller med. Min första bild som jag la ut på Fotosidan fick en ganska negativ kommentar om just fokus.

Bilden föreställde en liten pojke som står i havet med cyklop på huvudet och en liten fisk i handen. Pojken tittar rakt in i kameran, stolt som en tupp. Bredvid honom står en flicka som tittar på honom och skrattar beundrande. Fokus och skärpa ligger i pojkens ansikte, fisken är lite suddig och flickan likaså. Kommentaren jag fick var att fisken borde vara i fokus och även då skärpan. Jag kommer ihåg känslan jag fick, att personen inte såg och förstod vad jag ville förmedla.

Jag börjar förstå efter att ha tittat på många bilder och kommentarer att smaken är väldigt olika. Idag fotade jag vår lille prins som precis börjar upptäcka världen, 2 1/2 månad gammal. Han har upptäckt sina händer och att han kan greppa saker. Imorse var det en liten skallra som fångade hans intresse. Jag grabba tag i kameran och tog några bilder. Här är två med skärpan och fokus placerad på helt skilda sätt.

För mig betyder bilderna helt olika saker, ingen mer rätt eller fel än den andra, de har bara olika budskap. Det är spännande med bilder, att vi tolkar dem så olika och lägger fokus på så olika saker.

Enögt monster!

Något av det häftigaste med foto är att skapandet har en sån frihet. Visst bedömer vi varandras bilder och har en hel del åsikter om dem men ändå så är vi som individer otroligt fria i hur vi vill fånga våra bilder. Jag älskar känslan av otyglat skapande, där jag helt bestämmer hur bilden ska bli och vilka känslor jag släpper fram.

Enögt monster!

Jag har inte funderat så mycket på hur jag ser bilder som fotograf förräns jag har dagar som denna. En slö dag när jag sitter och inte orkar göra så mycket. Det är ruggit ute. Regnet silar ner och himlen är grå. Jag är trött och det enda som jag har gjort är att kolla igenom bilder och leka med beskärning.

Det går ett par timmar och helt plötsligt ser jag saker jag inte har sett förut, känslor som jag inte har känt och bilder som får en annan innebörd. Jag har svårt att förstå att det skulle ta så lång tid innan jag hittade tillbaka till mitt fotointresse. Det känns lika otänkbart som om solen inte skulle gå upp imorgon!

Hur vi ser och tolkar bilder!

Visst är det roligt hur olika vi tolkar bilder. Vad vi ser och vad vi känner inför det vi ser. Jag blir alltid lika förundrad när jag tittar på bilder i bildkritik och läser vad andra tycker om andras bilder. Vissa bilder är så klockrena och jag kan bara insämma i lovorden eller vad som behöver förbättras. Men, ganska ofta läser jag ros eller ris om en bild där jag bara inte förstår kritiken. 

Ofta är det ros till en bild som jag tycker är ganska alldaglig och inte säger speciellt mycket. En sån där bild som man har sett minst 1000 gånger och jag förundras över all positiv kritik bilden får. Speciellt när bilden brevid är fantasktisk och ingen kommenterar den över huvudtaget.

Inne i två orkidéer! Min tolkning av vad jag ser och mina vänners tolkning är långt från varandra... Vad ser du?

Jag ser varelser som påminner mycket om varelserna i Alienfilmerna. Mina vänner har en mer erotisk och sexuell syn på bilderna. Hur olika det kan bli!

 Men kanske är det de som är charmen.  Att vi kan se, tolka och känna så olika inför samma bild.