Egna bilder på väggen. Det var bättre rubrik på mitt senaste inlägg:-)

Jag skrev igår (tror jag) i en kommentar till  Bernt Carlzonz  blogginlägg "Uppåt väggarna!" att jag skulle försöka få till egnea alster att hänga på väggen. Då lyckades jag glömma att jag tidigare under lång tid haft en stor sv/v  egen bild upphängd i tidigare lägenheter.

Bilden är tagen med en Canon FT Ql + FL85mm 1,8 + Tri-X, kanske pressad till 800. Platsen är bil och mc-mässan i Paris. Året är 1973. Jag har här bara plåtat av den 50x60cm stora bilden med ram och glas. Därav lite fult blänk. Det går bra att gissa vad det är för motorcykel. Breda däck var inte påtänkt riktigt på den tiden.

Kanske åker den upp på någon vägg igen men med svart ram tror jag.

Börsras hotar svenska kyrkan enl.artikel i Aftonbladet.

Anrik? Pyttsan!

Uttrycket "anrik"  betyder för mig helt klart något mer än bara ålder. Något respektabelt,  något positivt med ett inslag av heder. Något med förtjänster alltså.

I rapporteringen om finanskrisen användes anrik ofta om Lehman Brothers.  "Den anrika investmentbanken Lehman Brothers!".  Det var nog antagligen ett bra tag sedan detta företag levde upp till epitetet "hedervärt gammalt företag"?  I dag i Aftonbladet slank ordet anrik med i Lena Mellins krönika  ( jag respekterar och uppskattar hennes skriverier f. ö.)  när hon nämner Carnegie. Vilken spelhåla som helst skulle kunna kallas anrik känns det som.

Visst är det lite intressant vilka betydelser olika människor kan lägga i ett ord.  Ungeför samma ofta men ändå med viss skillnad beroende på hur och var vi lärt oss ordet eller uttrycket.

Dagens lilla Manligt/kvinnligt. Hört på stan idag.

Medelsålders par. Gissningsvis på helgbesök i Stockholm.

"Ska du fotgrafera en BIL? åh herre gud!"

O-nyfikna journalister

Ja jag vet, det blev ett krystat ord men jag tycker det funkar ganska bra som motsats till nyfiken.

Och vad är det som upprör mig nu då? Jo t ex alla som skriver om SJs urspårning igår kväll i Stockholm. Alla beskriver följderna men inte en enda verkar ha försökt ta reda på varför tåget spårade ur. O-nyfiket tycker jag.

En annan liten historia som väl bekräftar slentriantänkandet hos många är beskrivningar av det de kallar fotbollsvåld. Man rapporterar i t ex SvD om att supportrar från Hammarby resp. Djurgården brakat ihop i Birkastan i Stockholm.

Inte faan slåss dom för att dom håller på olika lag. Dom slåss för att dom vill slåss. Ja en del, kanske många, slåss ju förstås för att få vara med i gänget men som sagt inte beror det på att de har olika favoritlag. Så länge man fortsätter att kalla det fotbollsvåld avskärmar man sig från verkligheten. Fotbollen är bara arenan inte orsaken.