Gummifetischism och svampplockning

Min cykel har böjelser som inte jag har.

Här står den och powerflirtar med  det största den fått syn på idag. (eller  någonsin sett faktiskt)

Och låter sig dessutom  imponeras av vad föremålet för dess heta  känslor inhalerar!

Eller så har jag tolkat allt fel och cykeln kanske bara försöker bli kompis med dom där nere för att få kontakt med hon den söta  blonda som i tjusig uniform  jobbar där uppe.

Fick till slut med cykeln på svampplockning.  Vi hittade bara en glömsk flygsvamp.

Dagens färd startade c:a 15.00 och gick från Solna  via Kungsträdgården, Vinterviken i Gröndal/Aspudden och vidare till Karlbergs station för färd med pendeltåg ( efter 18.00) till Rosersberg.

 För er som kanske  inte hittar så bra i Stockholmsområdet  kan jag avslöja att hela första svängen före Karlbergs station är en omväg på c:a 21km om man ska till Arlanda :-)

 Efter historien med 747:an så åt vi hamburgare på Sky City  och cyklade sen till Märsta där vi tog pendeltåget tillbaka till Solna. 41km i  lugnt mak blev det på em/kvällen ( hemma 22.30).  Lite mer för kompisen Hasse G som skulle hem till Lidingö.

Något av det skamligaste jag vet.

Flera gånger i veckan  promenerar min mamma som är 91 år och hälsar på min syster. Det är nästan 1 km  och oftast så går hon sen hem igen. Ibland får hon skjuts av syrrans man. Mamma är alltså rätt pigg för sin ålder och klarar sig alldeles själv utan någon hjälp i hemmet. Hon har väl ett rimligt behagligt och tryggt  liv som förstås känns ensamt ibland eftersom man inte har så många vänner kvar när man är så gammal.

Idag förändrades nog tyärr  mycket. Det välbehag som mamma känt  av sina promenader togs ifrån henne. Några glin ( s.k. vanliga skitungar) fick idag mitt på eftermiddagen för sig att de skulle ta mammas handväska. Så nu ligger mamma, 91 år, på sjukhus med frakturer på överarmen och leder och antagligen måste man försöka skruva ihop det hela för att få det att läka. Vi får förstås vara glada för att huvud och ben verkar ha klarat sig men lite orolig är jag allt för operation och läkning på en gammal människa. Hur hon sen ska våga gå samma väg igen, förbi huset där glina bor, för att komma till min systers hus det fattar jag inte.

Att ge sig på äldre är ett tydligt tecken på att man saknar känslor för andra människor. Just de här glina tillhör nog socialgrupp 3,75 ( på skalan där 3 är lägst) men jag har INGEN förståelse för att man saknar den där sista behärskningen som hindrar oss från att ge oss på svaga.

Mamma tycker nog ( gissar jag) lite synd om förövarna som jag tror är rätt unga. Och det är kanske  det bästa sättet att själv gå vidare.

Här är en bild jag tog 22/12. Då var mamma 88 år. Jag åker snart upp till Sundsvall och hälsar på och ser om jag kan hjälpa till ett tag så kanske man kan få det där leendet igen  :-)

Rojalistjävel. Eller hur man händelsevis får en trevlig kväll.

Min kära syster ville hedra mig på min födelsedag igår genom att hissa flaggan. Vi har gjort så i vår familj så länge jag kan minnas. Flaggan har inte  alltid hissats på stor stång i trädgården för vi hade ingen trädgård med flaggstång förran vi flyttade till Sundsvall 1959 men det var nog alltid en flagga på brickan med födelsedagsfikat. Nationalistiska har vi aldrig varit i vår familj ( kan inte påminna mig om att mina föräldrar vid något enda tillfälle främhävt svenskhet som något som skulle var bättre än annat) utan flaggning var något festligt som gjordes vid högtider.

Sagt och gjort. Flaggan hissas. När syrran något senare är på väg ut från tomten för att cykla och handla stannar en bil och föraren pekar mot trädgården och frågar:

 -  Bor du där?      

-  Ja, svarar syrran. 

-  Rojalistjävel, fräser mannen i bilen och drar iväg.

Min syrra är inte så känslig på det sättet så det satte inga djupare spår i själen på henne. Hon visste ju att det var mig hon firade och inte prinsessan Victoria.  - Och förresten så är jag nog lite rojalist ibland, sa syrran när hon ringde och berättade on händelsen :-)

Och så var det ju Frankrikes nationaldag och och påpassligt hade några eldsjälar inom kulturvärlden valt att lägga en stödgala för svenska kulturhuset i Paris denna dag ( Regeringen vill stänga Centre Culturel Suédois). På den tillställningen hamnade jag av en tillfälligt (som vanligt). Jag läste en tidning under middagen och råkade se en blänkare om evenemanget på Mosebacke och styrde cykeln dit istället för att åka hem. Det var en rolig , varierad och mycket avspänd kväll som leddes av Claes Janson, sångare som jag känner sen uppväxten i Sundsvall. Tal, musik, lyrik  och lite dans varvades under kvällen. Det var mest musik. 

Här ser vi (nästan) Peter Nordahl ackompanjera Petja Svensson. Peter Nordahl kompade även Claes Janson i Charlie Chaplins melodi 'Smile'

Petja Svensson verkar gilla det hon gör. Och njöt gjorde vi i publiken.

Maya de Vesque.  Uppträder annars ofta med bandet Chesty Morgan. Spelar bl.a. centraleuropeiskt och latinskt. Rekommenderas.

Den här kvällen sjöng hon franska sånger ackompanjerad av Miriam Oldenburg på dragspel. 

F. ö. var det en härlig blandning med många olika stilar och t.ex. Gustav Karlström Band vill jag gärna höra mer av.

En LX3 i händerna på mig är nog inte de bästa förutsättningarna för konsertfoto. Om jag hittar 500 spänn som inte behövs till något annat så går jag nog på  Jazzfestivalen ikväll och lyssnar på Allen Toussaint och senare Little Feat. Kanske får 40D + 70-200 följa med i ryggsäcken.

Semesternöje. Ett lite mindre resereportage.

I fredags blev det en cykeltur från Rönninge till Stockholm/Vasastan. Jag tog pendeltåget, med cykeln, från Solna station till Rönninge ( bara det en spännade upplevelse för en Solnabo).   Restid  c:a 40minuter. Vid Rönninge station ser det bl. a.  ut så här...

I Rönninge bor kamrat Lisbeth som bjöd på sillunch och från hennes balkong ser det ut så här...

Trevligt boende tycker jag. Naturnära och fina bostadsrättshus.

Efter lunch så trampade vi iväg på våra cyklar ( nej, vi drack inte snaps till sillen).  Först utefter sjön Uttran och sedan efter Botkyrka över fälten vid AlfaLaval.  Redan vid Tullingesjön, efter knappt 9km, blev det glasspaus. Det ligger en lite rolig servering där vid Tullingesjöns södra spets och där ser det t.ex. ut så här...

Man kan förstås sitta ute vid bryggan också och det gjorde vi eftersom förmiddagens mörka moln försvunnit redan under tiden vi åt sill. Inga bilder blev det från bryggan. Sen cyklade vi på mot staden. Någon sträcka på mera trafikerad väg men för det mesta på cykelbana. Rätt skaplig medvind för det mesta så de 35 kilometrarna gick lätt och vi tog det ganska lugnt.

 Nedan 2 kartbilder med rutten inlagd från gps. Natur var det förstås mest i början och sedan mera förorter  men det är rätt kul att ta sig med cykel genom  de olika delarna av storstockholm och komma in mot centrum på cykelsadeln efter en lite längre ( nåja) tur.  Kamrat Lisbeth stannde i Vasastan för att träffa sin dotter och jag cyklade nöjd med dagen hem till Solna. Så om någon undrar vad jag gjort på semestern så kan vi nu säga att jag varit i Rönninge. Och tur med vädret hade vi också :-)

Handarbetets Vänner. Starka bilder.

Som enträgen cyklist tillhör jag väl personligen mera  "Fotarbetets Vänner" kanske. Här nedan kommer ett exempel på vad vi på ren svenska kallar en joint venture mellan dessa två vänföreningar. Resultatet är en produkt med hög virkningsgrad.

F. ö. har jag idag större delen av tiden i hemmet lyssnat på Earth Wind & Fire. Köpte en billig men helt ok samlings-CD  men letar vidare efter en bra live-platta. De lär ha varit tightare live än vilka spandex-brallor som helst. Musikglädje!