Himalaya återupptäckt !

I källarförrådet bakom ett par slalomskidor, Salomons första årgång S9000 från 90/91, samt även dolda av ett par längdskidor, Fischer Europa Racing SC  från  mitten på 70-talet,  gömde sig  mina Himalayabilder från 1977.

Jag har slarvskannat kan man säga fast jag snabbtorkat de glasade ramarna. Jag har ingen hållare för omonterade dia  hemma just nu. Ni får överse med intressanta färgtemperaturer.  Skanna gammal Kodachrome är inte det lättaste för en ovan.  Och damm på diabilder bara charmigt :-)  Bilderna är alltså 33 år gamla och förmodligen äldre än de flesta medlemmarna på fotosidan.  Själv är jag ju så gammal så dammallergiker bör tänka sig för innan de söker kontakt. 

Det tar tid att göra ett bra urval så en mera genomtänkt visning och berättelse  med noggrannare skannade bilder får det bli en annan gång. Nog snackat, nu visar vi ljusbilder. Ett litet litet urval från vår vandring mot Everest  som börjar med en flygtranport från Kathmandu till den lilla byn Lukla som ligger  c:a 2800 möh.

Ingen verkade intresserad av att sitta bredvid piloten på den Pilatus Porter vi flög med så jag bänkade mig på 1:a parkett med kameran.

Snart dags för inflygning till Lukla Airport

Vi gör en överflygning för att kolla att de verkligen föst undan getterna från banan som de lovat via radio. Nuförtiden har dom fjantat till det med asfalt på landningsbanan. Pinsamt.

Vi siktar in oss.

Ska inte vara några problem det här, tror jag.

Antagligen tar det stopp i alla fall där framme. Det gick bra, inte så mycket getter på banan idag och piloten hann bromsa.  Ja, det är uppförbacke också så det är lugnt.

Vi hoppar några dagar framåt i tiden .

Här är vi på vandring mot Tyangboche , 3867 möh., som skall bli vår tredje lägerplats och acklimatiseringsnivå sedan vi lämnade Lukla.  Nu ser vi Mount Everst första gången. Ni borde förstås få se lite fler bilder från omgivningarna men det får bli en annan gång. Vi hoppar framåt i tiden igen.

Nu är vi frammae vid vårt mål, Kala Patthar 5545 möh.

Här har ni oss. Karin längst fram. Jag, Anne, Helen, Peter och Björn på rad bakom.  Fjället i bakgrunden var 8848m på den tiden. Idag är man visst oense om det. Vi klarade oss upp allihop i vår lilla kamrat- och vandringsgrupp. Det var riktigt tung sista biten kan jag lova.  På kartan hade jag tidigare sett att man skulle kunna gå lite högre upp på en ås. Eftersom jag kände en kille som varit på KalaPatthar tidigare så tänkte jag förstås vara kaxig och gå lite högre. Jag gav fullständigt f..n i det ska ni veta. Det var inte ett dugg läge för tävling när jag stod på denna lilla "kulle".  Jag tog lite bilder på  Everest  och övrig omgivning i stället.

Den här sista bilden  är tagen med en 85mm + Autoteleplus men hur många gångers teleförlängning det var det minns jag inte.  Alla bilder under vandringen är Kodachrome 64 om jag minns rätt. Inga bilder är beskurna, bara skannade som dom är komponerade i sökaren och fotograferade. Några bilder börjar visa skador. Antagligen fukt. Dags att rädda det som är värt att spara mao. Nu är klockan tio i tre så räddningsaktionen startar tidigast nästa skift.  Gonatt.

2010-08-03 12:17   Makten

Mycket trevlig läsning! Fast det framgår ju inte riktigt vad det är som bestigs och hur högt det var:-)
Hur är det med skorna egentligen? Gympadojjer i Himalaya? :-O

Visa gärna fler bilder! Det är ju en plats de flesta aldrig besöker, så det är klart intressantare än grannens katt och vad annat som andra bloggar handlar om;-)

Svar från Enicar 2010-08-03 12:32

Hej
Tackar för kommentar. Kul att du gillar läsningen.
Det står ju att vårt mål är Kala Patthar 5545möh. Fast det är klart att det står ju inte uttryckligen att det är på den toppen vi bifinner oss på gruppfotot. Men så är det, det var så högt vi kom.
Ja Anne hade gympadojor typ löpardskor för terräng. Det var varmt på dagarna och riktigt kallt på nätterna. Anne ( och Karin) hade hållit på med orientering en del på elitniva så hon visste vad hon ville ha på fötterna. Hela vandring gick på upptrampade leder och det var bara sista metrarna som man behövde ta tag med händerna. Nu skall jag ut och fotografera grannens katt, man vill ju inte vara avvikande :-)

Svar från Enicar 2010-08-03 12:56

Ang. vandring och bestigning.
Från c:a 5200möh ( Gorak Shep heter platsen) var det ingen vandringsled utan ganska brant stigning i hyffsat lätt terräng. Tungt i den tunna luften.

2010-08-03 13:07   Makten

Jaha, jag trodde det var nån slags delmål:-) Högt som fan bara det i alla fall! Jag fick för mig att det var nån riktig brottarbestigning, hehe. Lika intressant i alla fall!

2010-08-03 15:54   yxmer

Lukla verkar ju vara en perfekt plats att bygga en by på. Trevligt. Hur var ölen där?