Jag är en samhällsfara
Konsumtionslusten sviker. Inte bara mig utan tydligen många andra i Sverige om vi får tro larmrapporterna. Och detta är inte bra för tillväxten måste vi tydligen ha klart för oss.
Jag drabbas då och då av detta motstånd till konsumtion. Nu ska ni veta att jag minsann köper grejjor och går på krogen och bär mig åt som förväntas av en god medborgare men ibland tar det liksom emot. Det är inte likvida medel som saknas. Det konstiga är att det det händer ofta när jag "har gott om pengar". Alltså, så himla mycket pengar har jag inte men jag har i alla fall inte alltid tomt på kontot strax före lön. Det är klart att jag påverkas av allt prat om Sveriges ekonomiska nedgång. Och jag som i vanliga fall har svårt att komma till skott med inköpen av prylar ( det ska ju undersökas så noga vad som är absolut bäst i allt överflöd som finns att välja bland) får det inte lättare precis när man nu börjar fundera på om man egentligen borde spara lite mer. Fast spara i krisen det är tydligen inte bra.
Jag funderar ofta över om det här med behovet av ekonomisk tillväxt. Är det den enda sanningen? Är det en absolut nödvändighet för drägligt mänskligt liv? (- människa= organism med apbaserad livsform - enl. Liftarens Guide)
Det här var väl inget roligt blogginlägg? Jag kanske ska köpa några kuddar till soffan i alla fall. Gjorde ett försök häromdagen och tjejen i Bolia-butiken trodde nog inte sina öron när en orakad farbror på 57½ hade synpunkter på att det var slarvigt med trådar som inte var avklippta i kuddöverdraget.
Köp nåt!
Några andra typiska sympton som du inte tagit upp är att man starkt ogillar reklam så man inte läser den och gör nästan vad som helst för att tom undvika att få ta del av den såsom sätter upp "ingen reklam tack-skylt" på brevlådan anmäler sig till nix-registret och liknande hemskheter.
Näst intill hatar att vistas i stora köpcentrum och trängas med folk utan föredrar att tillbringa sin fritid exempelvis ute i naturen framför att shoppa. Att man vill ha hög kvalitet på de grejor som man trots allt köper så att dom håller länge osv.
Har man väl drabbats ordentligt av utshoppnings-syndromet är det verkligen illa för det är kroniskt. Jag talar av egen erfarenhet då jag själv är drabbad av detta sedan lång tid tillbaka.
:-)
/Gunnar