Vad lätt det var förr i tiden - Stackars dagens nybörjare

1972 i början av sommaren fick jag för mig att skaffa en "riktig" kamera. En systemkamera alltså.

Tidgare hade jag under några år haft en Yashica som laddades med Instamaticfilm. Här borde jag väl haft en bild på en sådan kasset för er som inte var med på den  tiden. Kameran var annars rätt bra vill jag minnas. Jag fick den som present av mamma när jag skulle åka på språkresa till Biarritz 1968. Tack snälla mamma. Jag tror du tyckte den var lite dyr, men bra. 

Nåväl. Hur var det möjligt att köpa en kamera 1972? Det fanns ju inte Internet.

Man kunde inte jämföra 107 st olika butikers priser, man kunde inte fråga ( och omedelbart få svar från) hundratusentals mer eller mindre insatta amatörer eller proffs, man kunde inte läsa online-tester på 35 kameror varav i alla fall 12 var i samma prisklass. Det fanns ju inte så många förstås.

Nej, just det.  Det fanns inte så mycket. Det är möjligt, jag minns inte, att jag läste i FOTO om någon ganska ny kamera. Ganska ny som sagt för man fick liksom vänta tills dom fanns på den tiden. Jag hade en klasskamrat på gymnasiet som fotograferade . Han hade en Praktica tror jag. Det kan ha varit hans fotograferande som fick igång mig.

Jag gick till fotoaffären i Sundsvall. Det fanns flera men jag tog den som låg på Torggatan, nedanför Storgatan. Hasselblads Foto var det nog. Visst fanns det olika fabrikat men butiken kunde ju inte ha alla 4 eller 5 märkena. Nikkormat var nog lite dyr så fotohandlaren rekommenderade en ny modell från Canon. Canon FtQl -  med normalobjektiv förstås. Hur skulle det se ut annars. Till detta gjorde jag ett tillägg. Jag köpte ett paket med en Tokina 35mm och en Tokina 135mm + en kameraväska som nog faktiskt såg ut som lite grann som en stor svart beautybox. Hård och bra var den med röd fin inredning.

Kameran var jäkla modern med snabbladdning av filmen och hade inbyggd ljusmätare. Skitsmart,  man bara såg till att visarnålen i sökaren var på rätt ställe genom att ändra tid eller bländare så blev det rätt exponerat. Och man kunde se i sökaren inom vilket område kameran mätte ljuset ( en rektangel i mitten). Skärpan ställde man förstås in själv med hjälp av mikroprismor i sökarbilden mitt.  Om det var så att man kände på sig att något avseende skärpan behövde kalibreras så gick man till optiker Nilsson och kollade synen.

Zoomar fanns inte.  Inga problem med att välja det  liksom. Antiskak eller inte? Nej just det, varken här eller där. Full frame, jajamännsan det hade vi alla. Inga crop-gluggar att få ångest över för att dom kanske inte skulle gå att använda om ett halvår.

Listan skulle kunna göras längre men vad skulle det tjäna till. För att travestera Lasse O´Månsson.

Jag blir nästan ledsen idag när jag läser alla nybörjares frågor och funderingar kring alla val som skall göras. Och ansträngningar som måste till för att hitta lägsta pris. Och funderingarna om det är säkert att handla där eller där. Och hur blir det med garantin. Och ska det verkligen behöva ta flera dagar att få grejjorna? Och varför finns inte alltid lager när dom har det på hemsidan?

Vad kan vi dra för konklusioner av detta? ( som min religionskunskpslärare alltid sa)

TA DET LUGNT.  Ni hinner köpa saker.

2008-08-07 23:51   mankepanke

När jag tog över farsans Carena (någonsin hört talas om det märket?) 1986 hade uppenbarligen ingen utveckling skett. Ljusmätaren fungerade exakt så. Zoom var Anders Linders kapten i tv. Iso över 400 fanns, men var något konstigt längst bak i fotohandlarens filmhylla. Brus hade man aldrig hört talas om (i fotosammanhang, alltså. I skivsamlingen fanns det dock gott om det!)

2008-08-08 00:05   Bostromi

Samma upplevelse, jag köpte min första systemkamera i början på 70-talet. Norrländska fotocentalen, klassisk postorderfirma i Umeå, som umebo så kunde ja stega in i butiken. Ungefär som jag idag kan cykla till Ersboda, ringa på dörren till Cyberphoto och hämta ut min order på diafilm till mellanformatskameran.
Alltnog, mitt köp ho NFC var en Pentax Spotmatic F me 55mm, 35mm och ett 135mm objektiv, standarduppsättningen. Jag har kvar allt idag samt ett flertal andra skruvgängeobjektiv. Dessutom i flitig användning. Älskar denna kamera.

Svar från Enicar 2008-08-08 00:25

Här blir jag lite avundsjuk eller ångerfull. Jag hade nog gärna haft mina första fotogrejjor kvar.

2008-08-08 07:02   N Thomas Meldert

Härligt PA! Man blir lätt nostalgisk när man läser ditt inlägg. Det var inte bättre förr men enklare. Och långsammare... =)

2008-08-08 07:30   N Thomas Meldert

Mina första kameror var egentligen inte mina. De var pappas. Alla finns kvar i hans livslånga samling. Han var mycket flitig med dem men hans digitala Olympus har gjort honom lat. Eller också är det åldern. Vid 74 tar man det kanske lugnare. Mörkrummet som var hans högborg är numera sällan befolkat...

2008-08-08 09:53   rue

Kul och igenkännade läsning. Man kan inte annat än bli lite nostalgisk när man läser din blogg. Jag kanske inte var riktigt så tidigt ute men det började med en Kodak Instamatc någon gång början -70. Enkelt; sätt i en filmkasset, ställ in på sol, moln, regn etc och tryck. Cosinan som införskaffades strax efter hade tom inbyggd mätsökare ala Leica M och exp.automatik. Nu var fotointresset cementerat och man skulle inhandla sin första slr. Pentax K2/KM, Canon ftb/EF, Conica T3, Nikkormat var några man valde mellan och inte kunde bestämma sig för. "Nya" modeller dök upp Canon AE1, Nikon FM/FE, Minolta XE1/XE5, Pentax ME mfl. Började sedan snegla på den lilla Olympus OM2 och man var såld. De andra kom inte i närheten av den lilla kamerans kombination av användbarhet, smidighet, robusthet, systemomfång mm. Det blev en sådan, i chrome med 50 mm f:1,8 och ett skylightfilter. Nu det roliga: Vad skulle man ha för film? Det man tidigare inte lagt så mycket energi på var helt plötsligt ytterst väsentligt. En projektor skulle strax införskaffas så en dia-film skulle absolut testas. ISO 25, 50, 64, 100,,nu börjar det bli höga värden med risk för kornighet (!). Det blev Agfas CT 18, (Där 18 stod för den gamla ASA skalan som motsvarade ISO 50) eftersom CT 21 (ISO 100) var för kornig. Om det var extremt dåliga ljusförhållanden fanns det ju även ISO 400-filmer att tillgå men med resultat därefter. I vintrig fjällnatur och soliga sommardagar köptes sedermera favoriten Kodachrome 25 (dvs ISO 25..) På den negativa sv/v sidan tror jag kodaks TRI-X redan då härskade med ISO 400 som enkelt kunde "pressas" till högre värden med gott resultat.
Visst var det betydligt enklare förr att välja kamera om man jämför med dagens djungel av modeller med olika sensorformat, pixlar, brusnivåer mm. Men undrar samtidigt om det inte även var enklare förr att lära sig fotokonsten då man "endast" hade bländare/tid/komposition att hålla reda på och därmed kunde koncentrera sig på att skapa bilden. //Leif