Det gamla och det nya
 Secluded |
Det första som slår mig när jag tittar igenom de här bilderna från Slussen, som jag tog mellan 2010-2012, är att platsen verkligen behövde en rejäl genomgång och upprustning.
Jag vet att debatten på den tiden var väldigt infekterad, och hade varit så under många år. Vad skulle ske med Slussen här i Stockholm? Kunde inte denna ikoniska plats få vara ifred? Kan vi inte nöja oss med en varsam renovering, eller krävs det verkligen ett nybygge från grunden?
 Green Dragon |
Idén om att lämna Slussen orörd antar jag var något som bara fanns i några kulturarbetares lätt förvirrade och naiva drömvärldar, men hur ingripande förändringen behövde bli debatterades vilt och högljutt. Min åsikt på den tiden var nog densamma som jag känner idag, nämligen att en sådan viktig knutpunkt och genomfartsled mellan norr och söder här i Stockholm, för alla möjliga trafikslag såsom fjärrtåg, tunnelbana, bil och busstrafik, behöver hållas säker för framtiden och som det såg ut då, så var det inte en säker plats. Slussen höll på att vittra sönder och dessutom sjunka ner i Strömmen.
Oavsett hur mycket man älskade gamla Slussen så var det en nödvändighet att påbörja en upprustning för att säkra platsen. Men med det sagt, så är jag långt ifrån säker på att nya Slussen kommer att bli lika spännande och levande som gamla Slussen faktiskt var. Förmodligen inte, eller så får tiden sätta lite nya spår och skapa nytt liv. Jag är dock rätt tveksam.
 Departement #11 |
Det här är ju dubbelt för mig, eftersom jag älskar det där slitna, det som blivit märkt av både tid och av liv. Jag älskar det aparta, det lämnade, det bortglömda. Älskar ytorna, och strukturerna, fulla av spår och av liv. Och jag njöt verkligen av att smyga runt därunder Slussen och fotografera, även om jag faktiskt ibland kände en viss osäkerhet. Särskilt när jag såg hur långt förfallet gått och tänkte på all tung trafik, alla människor som rörde sig strax ovanför mitt huvud, under ett bräckligt och söndervittrande bygge, lappat och lagat. Hundratusentals trafikanter som dagligen passerade där ovanför. Man kände verkligen trycket, och jag vet att jag många gånger tänkte på hur länge detta skulle hålla. Kommer en katastrof att hinna hända innan beslut verkligen fattas och det börjar rivas och byggas nytt?
 Dissolve |
Men nu är det hela i full gång, och jag har verkligen inget emot det nya i en stadsmiljö heller, även om jag älskar det som fått patina. Kanske är det därför jag älskar London så mycket där det inte tycks finnas ett skönhetsråd som bestämmer att allt måste få vara som det alltid varit, fast välputsat och tillrättalagt. Gissar att det är andra mer kommersiella krafter som styr den utvecklingen, vilket man naturligtvis kan ha åsikter om. Men oavsett vilka som i grunden styr stadsplaneringen I London, så möts det nya och det gamla helt fritt från skönhetsråd. I alla fall kan man anta det eftersom blandningen av nytt och gammalt ibland tar sig rätt absurda uttryck. Men är det inte det som är så spännande i en stad?
 Press the Button |
Stockholms innerstad däremot är ett museum, och det är uppenbart att det är så vi vill ha det. Ett välordnad, välstädat museum där allt, så långt som det är möjligt skall få vara exakt så som det alltid varit. En slags vacker kuliss. Skönhetsrådet njuter, likaså Arkitekturuppropet och SD, och för att inte tala om turistnäringen. Men det är i alla fall anledningen till att jag nästan aldrig fotar i innerstan. Jag blir uttråkad av all gammal arkitektur som minner om en hyggligt unken historia. Jag blir uttråkad av att allt är så städat, fixat, renoverat och där spåren, patinan, livet knappast får finnas till. Så fort något, en byggnad, ett gathörn, ett objekt av något slag glöms bort en liten stund och får lite ”skit under naglarna” ja då är någon där och städar undan snabbt. Det skitiga, genuina, livfulla, bråkiga får inte riktigt finnas i vår vackra museala huvudstad.
Kanske är det som så att vi behöver en lugn och relativt meningslös, men välstädad och tillrättalagd kuliss som fond till våra verkliga, lätt zombie-artade liv? Det liv som numera ständigt pågår i den digitala världen. Bara en tanke, dock en högst ovetenskaplig sådan från min sida.
 Outlet |
Men i vilket fall som helst vad gäller Slussen, så ser jag fram emot något sprillans nytt av det mer spektakulära, lätt absurda slaget, något som absolut inte passar in innanför museets väggar. Jag tror dock att jag kommer att bli djupt besviken, möjligen lika besviken som konstnären Olle Baertling förmodligen blev när hans lekfullt galna förslag till hur Segels Torg skulle se ut blev refuserat en gång i tiden och det enda som blev kvar av det förslaget var stenplattornas mönster på torget. En trist tummetott, helt enkelt.
 Red Devil |
 Temp |
 Out |
 Exit |
 Up |
| Bilderna är tagna i Slussen mellan 2010-2012. Omredigerade 2024. |
Vi är nog många som är glada att dessa planer gick på pumpen - vi som gillar Gamla Stan och att den är kvar - fastän halvt museal.
I början av förra seklet var Gamla Stan oerhört nedgången och sunkig - som Slussen. Det fanns alltså fog för att riva hela rasket. Det var snuskigt och sjukdomsalstrande. Man kom ändå fram till att det var omistligt - och nöjde sig med omfattande saneringar och rivningar av gårdsbebyggelse.
Bra bilder på förfallet i gamla Slussen - förfallet som dom flesta aldrig såg.
/Samuel
det var en intressant tanke
en kulturkanon
det är väl den som finns mellan den nya populistiska högerns nedmontering av kulturen
och
det som kallas "vänsterns"
levande
"kultur liv"
fina bilder Samuel
/inger
/Samuel
/Samuel
Numera blir det svårt att hitta det lilla ruffiga så man får söka sig andra vidder.
Fanatiska bilder du levererar.
Sven
/Samuel
/Samuel