VARNING, INGEN TEKNIK, INGEN KEMI, INGEN PS UTAN ENBART EN BILD.

Ibland blir jag lite förundrad över hur teknikintresset tar över bilden. Intressanta blogginlägg  med ett resonemang om den fångade bilden kan lätt glida över i en diskussion som handlar om hur man blandade soppa och kopierade förr. Visst jag kan också förstå ett sammanhang, men.......

En annan värld fast inte. Köpenhamn, Ströget den 6 maj. Eurovision yra. Sanna gick vidare.

Min egen frågeställning är. Är bilden gestaltande eller en ren avbildning? Vem är fångad här? Vi eller han?

Och nu drar jag ner lite på mitt bloggande. Skall försöka fota lite i Lissabon i nästa vecka och sedan förbereda mig inför Alex Webb workshopen i början av juni. 

DÅLIGT FOTOGRAFI, FINNS DET?

En fortsättning på mitt eget fotografiska samtal.

Ibland funderar jag över vilket inflyttande som finns i mitt fotograferande. Följer jag efter någon berömdhet från förr som jag verkligen uppskattar eller tar jag mina bilder. Någon medioker imitatör, ja även en 100% tig, är ju inte så kul att vara. Sedan är det ju de med åldern. Jag läser både här och där att de bästa bilderna tog man som ung, i mogen ålder är det bara upprepning. Så i min ålder är det alltså dags att lägga av. Jag som precis tycker jag börjat!

I senaste Bildradion här på sidan fick jag en upplevelse - bildläsningen. Märkvärdigare än så är det alltså inte! Bravo Fotosidan att ni utvecklar Bloggen och också för in samtal med hög kvalité. En fråga dök upp i mitt huvud om den gestaltande fotografin som kom upp i samtalet. Var går gränsen mellan avbildning och gestaltning?  Vem tolkar och hur? Och en annan fråga jag kan brottas med är - dåligt fotografi. Finns det överhuvudtaget? Tja kanske,  men mest är det väl en fråga om innehåll eller ..... Om tekniken, utrustningen och photoshoppande som är så viktig idag brister enligt konstens alla regler tex som på Galleri FS,  blir bilden dålig då? 

DET FOTOGRAFISKA SAMTALET....

har jag fört under en längre tid med mig själv. Jag som många andra gjorde fotografiska erfarenheter i tonåren som sedan fortsatte i någon form med familjedokumenterande bilder under den period när man bildade familj och barnen kom till världen. Sedan tog det liksom stopp även om intresset fanns likaså möjligheterna. I riktigt vuxen ålder tog intresset fart på riktigt i början på 2000 talet men då kom fokus att hamna mer på teknikskifte och pixeljakt än på innehåll. Sedan några år tillbaka har jag intresserat mig för de "stora" inom främst dokumentär men även konstfoto till en viss del.

Samtalet jag för med mig själv idag utgår mycket från riktning. Dvs. vad är min utgångspunkt för det som jag vill åstadkomma med mitt mer "seriösa" fotograferande. Tittar jag igenom mina bilder och bildarkiv hittar jag mycket som jag är nöjd med men den röda tråden, avstampet, riktningen är inte lika lätt att hitta.

Det jag kommit fram till genom mina egna samtal och bildstuderande är att jag attraheras av en mer avskalad bild där huvudmotivet verkligen tar plats i bildramen. Jag vet också att jag inte är den fotograf som kliver upp i ansikten på folk med sin vidvinkel eller har förmågan att på annat sätt få till ett intressant innehåll som fyller hela bilden. Jag är heller inte den typ som sätter på telet. Så efter en del funderande har jag bestämt mig för att nu blir det en kamera och ett 50 mm objektiv. Då är jag färdig med det tekniska och kan fokusera mer på det jag vill utveckla mig i, nämligen själva bildskapandet. Helst skall jag komponera bilden helt färdig i sökaren utan att behöva beskära, men som glasögonbärare kan viss skevhet i bilden behöva en justering i efterhand. Kanske låter detta asketiskt men jag tror att detta är min väg att komma vidare både med min ståndpunkt/utgångspunkt för mitt fotograferande och att skapa intressanta bilder. En utmaning but you have to train your brain!

MY BABY DROVE UP IN A BRAND NEW.....

Slottsträdgårdsmästaren på Hovdala Slott tar nya grepp och väcker liv i återbruket.