FRANSKA KORT

På den franska landsbygden finns det många byggnadsmärken som minner om en gången storhetstid.

Längst med kusten vid Normandie är naturen dramatisk och spännande.

En och annan fransk "Stray dog" kan dyka upp på stranden.

Bilderna kommer från sommaren 2012 och är tagna i närheten av Fécamp. Ur väderhänseende var sommaren inte den bästa om man ville ha sol och värme. Men intryck och upplevelser är ganska väderoberoende.

LES RENCONTRES D´ARLES PHOTOGRAPHY

NON CONFORME/UNCERTIFED

Som ren autodidakt och "uncertifed"  gäller det att lyssna, lära, skaffa sig och ta intryck. Alla goda råd jag fått går enkelt uttryckt ut på att försöka hitta sin egen bildstil och att köra projekt. Detta är ju nu enklare sagt än gjort. Åtminstone för min egen del har jag brottats med att hittat min egen bildstil.  Att studera de stora mästarna både inom fotografi och måleri tycker jag hjälper en bit på vägen. Man skaffar sig i vart fall favoriter och ett svällande fotobibliotek.

Sommaren 2011 blev det en inspirationsresa till Arles och den stora fotofestivalen där för att kunna få uppleva nästan all slags  fotografi. Skulle den inre kompassen hitta sin riktning utan någon besvärande missvisning eller ???

Utan tvekan är upplevelsen mäktig när en hel stad är så fokuserat på fotografisk bild med utställningar, workshops, evenemang, samtal osv, osv. Arles, som grundades innan Kristi födelse, är spännande stad i sig. Här har tex Vincent van Gogh bott i slutet av 1800 talet och här finns också en gammal tjurfäktningsarena.

Vid detta torg fanns ett informationskontor med biljetter och kartor till de olika utställningarna.

Det fanns också en utställning över de konstnärliga symbolerna som genom åren grafiskt kommunicerat de olika festivalerna.

Fotoutställningarna fanns i allt från sakrala rum till gamla nedlagda industrilokaler.

Sättet att visa upp bilderna på varierade nästan gränslöst.

Men mer traditionella hängningar fanns där också.

Precis som ett och annat vattenhål.

Har det då blivit någon förbättrad kompassriktning efter de nästan 3 åren som gått sedan jag besökte festivalen . Jo, absolut, missvisningen klingar av! Kanske inte enbart på grund av festivalbesöket men intrycken processas hoppas jag i det undermedvetna och till slut kan det klarna. Idag tror jag mig veta var jag hör hemma bildmässigt i mitt eget fotande. Dvs jag känner vad som berör mig. Att många bilder repeteras och blir förvånansvärt lika stör mig inte, detta sker även hos de stora fotgraferna, oftast med decennium upprepning i mellan. Bilderna behöver inte bli sämre för det och det är begränsande att inte ta bilden när den dyker upp.

Som ni märker har jag inte namndroppat fotografer eller visat på utställningsbilder från de olika utställningarna i denna blogg om Les Recontres, bäst upplevs detta live naturligtvis. Utmärkt är också att kika in på deras blogg. Kanske ett kommande besök att planera för.

Rusalka och Operan på Holmen

Var passar det bättre att uppleva Vattennymfer än i Köpenhamn med sin "Lille Havfrue". Det är inte ofta jag går på opera  men nu i helgen har det hänt. Platsen för dramat, alltså Rusalka, var på Det Konglige Teaters Operahus i Köpenhamn. Av danskarna kallad Operan på Holmen.

Operan på Holmen

Operahuset öppnades 2005 efter en donation på ca 3 miljarder kronor av Danmarks store industrimagnat A P Möller. Ett av världens mest moderna operahus ritat av Henning Larsen finns alltså inom räckhåll, åtminstone för oss i Skåne. Skulle man nu inte gilla opera så är huset i sig värt ett besök.

Och så till själva Rusalka

Rusalka är en sagoopera med musik av Dvorak och den handlar om en vattennymf som förälskar sig i en prins och han i henne. Rusalka vill bli en människa och blir så med hjälp av den elaka häxan. Sedan går allting bara utför. Alltså stor tragik och död. Vad lär man sig då av detta? Jo, det är kanske inte så dumt att vara den man är och inte önska sig bort och tro att gräset är grönare någon annan stans. Scenerierna i de tre akterna var mycket olika och bildmässigt spännande. Fotoförbud rådde så bilden ovan är från programbladet. För mig påminner detta sceneri om Edward Hopper´s måleri och möjligen också lite William Eggleston.

VAD FASTNAR PÅ NÄTHINNAN ?

Vilka bilder kommer vi ihåg och hur berörs vi? Kan man stänga av och förtränga när upplevelserna blir för omtumlande, för påträngande? Som igår med de ofattbara bilderna av tortyroffren i despoternas Syrien. En förhoppning är att dessa bilddokument kan göra någon skillnad och att de fastnar ordentligt och tillräckligt länge på näthinnan på de som på olika sätt blockerar möjligheter till anständiga liv för det Syriska folket. Kanske kan det bli någon liten ändring då!

En som upplevt och dokumenterat det ofattbara är Sebastiao Salgado, en fotograf som jag beundrar både som bildskapare och människa. Hans bilder redovisar förtryck och förtvivlan men också hopp och skönhet. I höstas såg jag hans utställning Genesis på Maison Européenne de la Photography i Paris.

Kön ringlar lång utanför Maison Européenne de la Photography i Paris.

Att se Genesis, Salgados tolkning av det ursprungliga som finnas kvar på jorden av orörd natur, djur och människor är storlaget. Salgados angreppssätt får mig att på nytt öppna upp ögonen och se möjligheter till positiv förändring för vår planet. Inte minst är han själv ett levande exempel på att möjligheter finns. Se The silent drama of photography på Ted Talks.

Genesis utställningen av Sebastiao Salgado.

Slutligen, när jag tänker på Paris så dyker ofta flera bilder upp på min näthinna. Jag kan inte låta bli att ta med denna bild som ett exempel på detta.

Med ögon enbart för varandra.

Tack alla ni som tittar, läser och kommenterar.

Jörgen K

Premiär blogg. Bättre sent än aldrig !

Det känns som att det är dags att hoppa på bussen.

Någonstans skall det börja och varför inte här. Vi får se vart det leder. Utan tvekan har mitt bildintresse fört mig hit och efter att i många år följt intressanta bloggare så kan jag inte hålla mig längre.

Mer än så här blir det inte idag men fortsättning följer.