DÅLIGT FOTOGRAFI, FINNS DET?
En fortsättning på mitt eget fotografiska samtal.
Ibland funderar jag över vilket inflyttande som finns i mitt fotograferande. Följer jag efter någon berömdhet från förr som jag verkligen uppskattar eller tar jag mina bilder. Någon medioker imitatör, ja även en 100% tig, är ju inte så kul att vara. Sedan är det ju de med åldern. Jag läser både här och där att de bästa bilderna tog man som ung, i mogen ålder är det bara upprepning. Så i min ålder är det alltså dags att lägga av. Jag som precis tycker jag börjat!
I senaste Bildradion här på sidan fick jag en upplevelse - bildläsningen. Märkvärdigare än så är det alltså inte! Bravo Fotosidan att ni utvecklar Bloggen och också för in samtal med hög kvalité. En fråga dök upp i mitt huvud om den gestaltande fotografin som kom upp i samtalet. Var går gränsen mellan avbildning och gestaltning? Vem tolkar och hur? Och en annan fråga jag kan brottas med är - dåligt fotografi. Finns det överhuvudtaget? Tja kanske, men mest är det väl en fråga om innehåll eller ..... Om tekniken, utrustningen och photoshoppande som är så viktig idag brister enligt konstens alla regler tex som på Galleri FS, blir bilden dålig då?
Tydligast blir det när bilderna ska fylla ett visst syfte och misslyckas med detta. Uppdragsbilder är ofta lätt att bedöma som fungerar inte, fungerar och fungerar utmärkt.
Hantverksskickligheten är också lätt att bedöma. Sen blir ju frågan om i vilken mån hantverkersskickligheten är relevant.
Jag tror också att konstnärlig fotografi kan bedömas. Något exakt millimetermått finns förstås inte, men ställer man olika bilder emot varandra kan man ibland se olika kvaliteter. En del är mer kreativa, bakom vissa bilder finns det en mer intressant idé och så vidare.
Anders Petersen brukar tala om färdiga och ofärdiga bilder. Det är en uppdelning som jag ofta tycker fungerar bra.
Galleri FS är ett kapitel för sig. Det har utvecklats en viss stil där med väldigt estetiska bilder. De behöver inte vara tekniskt perfekta.
Mvh/Jörgen
Att man skulle ha fotograferat färdigt när man blir äldre faller ju redan på det förhållandet att motiven ändrar sig - världen förblir inte vid vad den var. Mycket nytt att fotografera alltså - även om den egna superkreativiteten något har falnat med åren.
Allt ändra sig. Vart tar exempelvis alla unga vackra flickor vägen? Och var i helsike kommer alla gamla tanter ifrån??
Tack för dina kommentarer.
Mvh/Jörgen
När det gäller ålder tror jag inte att åldern i sig är det avgörande, däremot tror jag att de flesta har en relativt kort period från det att de blir ordentligt aktiva med sitt fotograferande som de ofta presterar sina bästa saker. Jag tror att fotograferandet är en form av berättande, och de flesta av oss har inte så många berättelser i oss. Detta innebär ju inte att man inte kan fortsätta att ta bra bilder efter det att man peakat, men ofta har man nog redan sagt det mesta man har att säga relativt tidigt. Det är egentligen samma sak med det mesta, författare, konstnärer filmskapare osv.
-affe
Även om jag inte skall tillskriva mig själv någon större förmåga kan jag se att jag egentligen började fotografera på allvar ganska sent, runt 2000, även fast jag plåtat sedan början av 70-talet. Men först när jag kom till en punkt där jag ville uttrycka något mer med mina bilder än att bara, som de flesta, knäppa lite i största allmänhet började det hända något. Den perioden har nu varat i knappt 15 år, och jag kan redan känna att jag till stora delar sagt det jag har att säga fotografiskt även fast jag givetvis kommer att fortsätta att fotografera och även förhoppningsvis ta en och annan bra bild.
-affe
Är detta ett allmänt antagande av dig Affe, eller har du några faktiska belägg som styrker en sådan åsikt?
-affe
Uppskattar dina kommentarer.
Mvh/Jörgen
Som utgångspunkt för bedömning av min egna bilder och andras använder jag ett kapitel i A. Feiningers Skapande fotografering där han skriver om bildens hejdande förmåga, den som får betraktaren att hejda sig inför den; bildens slagkraft, som slår an känslosträngar hos fotograf och betraktare; bildens meningsfullhet eller meningsskapande, som talar till dig, som gör något begripligt för dig, som upplyser dig om något du inte visste; och naturligtvis också bildens olika grafiska egenskaper.
Med ålder kommer, tror jag, ökad insikt. livserfarenhet, mognad. Egenskaper som borde ge utslag i bildskapande och bildbedömning. Ökad ålder/insikt/självkritik innebär också att fler bilder refuseras, utan att det därför behöver betyda att man tar sämre bilder när man blir äldre.
Tidens dom, inte att förglömma. Nyskapande konst förkastas ibland av samtiden, för att hyllas av kommande generationer. Vem har egentligen rätt?
Mvh/Jörgen
Jag har haft förmånen få vara med olika fotografer för att dokumentera bland annat olika järnvägar
där det gäller ta en helt annan sorts bilder.
Innehållet i bilden är det viktiga. Att den visar hur det såg ut just då när den togs.
Jag har en man som inte övergett det analoga ännu så vi har härliga diskussioner må du tro. Han har många åsikter om digitalt fotografering. Dessvärre har han rätt i mycket.
Men strunt i det måste jag tänka då.
Jag som inte har så lång tid kvar utan det mesta bakom mig tycker det är så jäkla mysigt att få leka
i Photoshop. Det gör mig glad inom mig samt lugn tillika. Härligt att med ålderns rätt kunna börja med något nytt.
Därför gör jag det.
Viktigt är att kunna komponera bilder det kommer ingen ifrån det är en grund att stå på. Precis som konstnärer som målar utnyttjar till fullo.
Ett inlägg som du inte var ute efter men vad gör det.
Glömt fråga om du är med i fotoklubben här som vad jag förstår är mycket aktiv.
Det har många mycket duktiga fotografer det vet jag.
Ha det gott vi som bor på samma ort träffas väl någon gång hoppas jag.
Gun-Inger
Mvh/Jörgen