KONSTEN ATT BESKÄRA

Bara undantagsvis har jag beskurit mina bilder och då oftast marginellt. Varför? Jo, jag tycker nästan alltid att bilden faller, innehållet blir platt när jag gett mig på större beskärningar. Dessutom finns det ju olika skolor. Min uppfattning har länge varit i HCB lägret. Sen upptäcker man att andra stora fotografer som Koudelka och Larrain har lite andra uppfattningar. De till och med uppmanar att beskära och begränsa.

Mina ögon öppnades ytterligare för konsten att beskära under min workshop för Klavdij Sluban. Vid bildgenomgångarna såg han ibland bilder som vi andra valt bort. Bilden ovan hade jag valt bort som obeskuren, den blev för teknisk i sin  konstruktion helt enkelt. Känslan försvann. Klavdij frågade vad det var som fick mig att ta bilden. Mitt svar var mannens vänliga och hela tiden fasta blick på det lilla barnet och barnets trygga ansiktsuttryck, någon typ av kommunikation fanns,  fascinerade. Klavdij hade samma uppfattning och hade redan upptäckt bilden i min bild. Försök så här sa han och bilden blev till. Voilá!

GATUFOTO BLIR OFTA BÄTTRE I FÄRG OCH SÅ ETT KOUDELKA TIPS.

Detta är naturligtvis min egen personliga uppfattning och den står jag för. Sedan kanske jag har fel om vad som definieras som gatufoto men det är en annan sak. Och  för att inte kasta allt för mycket sten i glashuset så lägger jag in en bild på vad jag menar. Bilden, tagen en sen eftermiddag i Bastia, kan naturligtvis fungera i svart och vitt men som sagt jag föredrar färgen här.

Här kommer ett tips till er som gilla Koudelka och vem gör inte det föresten. Gå till: loeildelaphotographie.com under portrait finns en nyligen gjord intervju från Le Monde med denna förnämliga 77 åring.

WORKSHOP PÅ KORSIKA MED KLAVDIJ SLUBAN

Ibland är allt möjligt och inget omöjligt. De av er som känner till Klavdij Sluban vet att han var en av HCB´s adepter. HCB var speciellt intresserad av Klavdij´s arbete i ungdomsfängelser, ett arbete han fortfarande bedriver genom veckolånga workshops för de intagna. Detta året kommer det att ske i Brasilien. Själv hade jag turen att få komma med på en av de fåtal workshops han kör för oss utanför murarna. Jag har varit på workshopar tidigare men denna var speciell på många sätt. Utan tvekan tog den på djupet som ingen annan. Att tillbringa 7 dagar  boende tillsammans i ett stort vackert Korsikanskt hus på en slutning nära den norra spetsen på Korsika, dela alla måltider, analysera och diskutera bild tillsammans med 10 franska fotografer, en ung engelsk stipendiat också jag, det var en stor upplevelse för mig.

Klavdij bryter inte ner utan bygger upp. Han håller en inte i handen utan visar på möjligheter genom sin analys av ens eget och andras bildmaterial. Utan tvekan är det så att genomgångarna av  ja, nej och kanske bilder efter varje dags fotande öppnar upp för egna tankar om vart man är på väg med sitt fotograferande. Och en minst lika viktigt del i processen är edeting, dvs. att titta, läsa och arrangera sina bilder på ett intressant sätt beroende på hur de skall visas fram. Kladvij lyfte fram hur viktigt det var  att printa ut sina "ja" bilder och hela tiden jobba med "edeting". Han talade också om hur viktigt det är att välja för vem man visar sina bilder när man är i processen. Skall man få en bedömning så måste det finnas ett ömsesidigt förtroende och syftet måste vara klart.

Veckans arbete avslutades både med en utställning i ett vackert förfallit 1600 tals hus och ett bildspel där varje fotograf fick visa upp ett tjugotal utvalda bilder med bakgrundsmusik. Allt noggrant genom gånget och diskuterat med Kladvij. Bloggbilden ovan är öppningsbilden i mitt bildspel. 

Lite kuriosa är att Klavdij fotar nästan enbart analogt med en Leica M4 2P och en 28 glugg. Han har också en Leica M 240 som han fått av Leica. Han föredrar äldre Leica objektiv som han tycker ger mer känsla och inte är så "kliniska" som de nyare linserna. Han vill inte bli uppbunden av VU, Magnum eller andra byråer utan föredrar att gå sin egen väg. Märkligt är att han aldrig ställt ut i Sverige. Jag kan rekommendera hans bok Go East om man vill få en inblick i hans verk. Det finns också en del på nätet och på You Tube om hans arbete på ungdomsfängelser där även HCB finns med.

För egen del kommer jag att träffa honom igen i mitten av juli på en annan workshop i Arles.