...direkt mellan mig och min första digitala systemkamera den dag vi möttes.

Nu har han fått ett namn, Ivan heter han

Nu är det 10 dagar sedan vi träffades första gången. Och man kan ju inte kalla någon bara för smalnäbbad nötkråka, det är ju jobbigt. Så numera heter han Ivan. Tycker det passar bra om det nu är så att han kommer från Sibirien. Har fått veta att man inte kan könsbestämma dom ute i fält, men jag tror bestämt att det är en han. Tycker Ivan låter mycket bättre än Ivana ( då kommer ju tankarna på Ivana  Trump, och nu är det ju en kråka vi pratar om och ingen skata :-) ! )

Han gillar när jag är ute med kameran, poserar villigt både här o där. Men nu har jag så mycket bilder på honom så jag får nog ta det lite lugnt ett tag. Men några bilder i solsken skulle ju inte sitta helt fel. Hoppas han stannar tills den dagen kommer.

Så här kommer ytterligare bilder på Ivan.

Här finns mitt tidigare inlägg om honom:

  http://www.fotosidan.se/blogs/imse59/nar-man-far-ovantat-besok-3.htm 

I morse satt han i Rönnen och väntade när jag vaknade, han tycker nog att jag sover för länge på helgerna. Så jag får väl sova nu så han får sina nötter i tid :-)

Go´natt !

  //  Ing-Marie

Inlagt 2016-10-22 23:11 | Läst 3378 ggr. | Permalink

"Här var det många vackra Ivanporträtt. Jag har läst att det är gamle vännen SJ som orsakat nötkråkornas utbredning. Man ville sprida lite kultur i Sverige och planterade därför cembratallar på alla mindre stationsorter. Eftersom Ivan och hans släktingar älskar fröna från cembratallens kottar uppstod nötkråkekolonier på de mest oväntade ställen. Idag har SJ lagt ner alla de här stationerna, de flesta i alla fall, men där cembratallarna fått stå kvar finns också nötkråkorna kvar som små pigga relikter från en tid då även små orter ansågs betydelsefulla."


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Ha.. vilket bra namn.. Ivan! Jättefina bilder på honom! Har han ingen bror som han kan skicka lite mer söderut.. :-) Det är ju väldigt roligt att Ivan har den där lite deformerade näbben, som gör att han alltid går att känna igen! Grattis till erat fina förhållande, hoppas det varar riktigt länge! Tror också att det kan bli väldigt fint när solen tittar fram, och kanske med lite snö också.. jisses vad fint det antagligen kan bli då, även om detta också är fantastiskt fint!
Hälsn!
Svar från imse 59 2016-10-24 13:15
Tack så mycket Jan för dina rader !
Blev lite besviken då jag inte såg honom på hela dagen i går.
Visst är det bra att man känner igen honom pg.av näbben. Men jag är orolig att det ställer till för mycket besvär för honom, han har nog svårt att äta. Nötterna i min stubbe går bra, han gillar ju även margarinet som jag lägger ut. Tar han en nöt som jag tappat på bordet så får han ta den med näbben i sidled.
Så att ta frön ur en tallkotte kanske han inte klarar.
Men om han stannar hos mig så skall jag försörja honom :-)
ing-marie
ehrsa 2016-10-24 16:51
Ha ha, det låter bra.. :-) Jag tror att dessa Nötkråkor tillhör de intelligentaste bland fåglar, så som ALLA kråkfåglar är, så jag tror att den där deformationen på näbben kompenseras genom att vara smart.. och lösa problemen på annat sätt.. Den har ju lyckats överleva ända till nu.. tror också att den här fågelarten som är tämligen orädd, kan bli extra orädd om man är snäll med den.. Hoppas den återkommer!
Hälsn!
Hej,
Det är härligt med en fotograf som har humor. Du lyser upp tillvaron.
Ha en solig söndag
Bob och Ninni
Svar från imse 59 2016-10-24 13:16
Stort tack Bob !
Härligt att du gillar min humor :-)
ing-marie
Här var det många vackra Ivanporträtt. Jag har läst att det är gamle vännen SJ som orsakat nötkråkornas utbredning. Man ville sprida lite kultur i Sverige och planterade därför cembratallar på alla mindre stationsorter. Eftersom Ivan och hans släktingar älskar fröna från cembratallens kottar uppstod nötkråkekolonier på de mest oväntade ställen.

Idag har SJ lagt ner alla de här stationerna, de flesta i alla fall, men där cembratallarna fått stå kvar finns också nötkråkorna kvar som små pigga relikter från en tid då även små orter ansågs betydelsefulla.
Svar från imse 59 2016-10-24 13:17
Tack så mycket Sture !
Så kul att få läsa din info.
ing-marie
Visst är det en Ivan. Det känns helt rätt tycker jag. Det är många fågelarter som det inte går att se skillnad på könen. Så mycket lättare om kulorna hängde på utsidan men så är det inte hos fåglar. Härliga bilder och jag blir förstås lite sugen på en tur till Sandviken. Graven i Gävle är i behov av ett höstbesök.
Hälsningar Lena
Svar från imse 59 2016-10-24 13:20
Ja, så olika det är. Vissa arter är så olik varandra och en del ser exakt lika ut.
Hör bara av dig om du åker mot Gävle, skulle jag inte vara hemma så är det bara att åka hem och gå på baksidan av huset.
Men såg honom inte på hela dagen i går, så jag vet inte om han är kvar. Men det var ju vad jag såg, kollar ju inte hela tiden :-)
ing-marie