Måzart is back

Det är nog fjärde året som han kommer hit och tigger nu.

Jag förmodar att det är samma fågel då den beter sig likadant varje år. Sätter sig på garagetaket, skriker lite så jag skall lägga märke till honom. Sedan väntar han tills jag hämtar något ätbart. Men först så gör han slut på småfåglarnas frön om det råkar ligga några såna på stubben.

För det mesta så brukar han ha sällskap med sig men jag har för mig att han var själv för det mesta förra året. Men i år har han tydligen hittat en ny partner, dom såg väldigt kärvänliga ut där dom åt tillsammans.

Det blev många bilder då han kom mitt i blinget.

Det är klart jag ger dom mat när dom poserar så fint. Och så länge dom bara är två så tycker jag det är ok, skulle hela släkten komma kan det nog bli jobbigt.

  // Ing-Marie

Rödhakar

Det blev mycket besök av rödhakar i helgen som var. Dom var nog väldigt hungriga eftersom dom inte verkade bry sig ett dugg att jag satt där och spanade på dom. Snarare tvärtom, dom kom när jag fyllde på mat, som om dom satt och väntade. Nu har det lugnat ner sig,  men jag har ju inte haft samma möjlighet heller att kolla läget så mycket då jag jobbat på dagarna. Järnsparvarna går ju och pickar i röran på backen mest hela tiden så det blir sällan något bra fotoläge på dom. Fick ju en bild då den var upp vid matningen men den visade jag ju i förra bloggen.

Så här kommer ett gäng bilder på rödhakarna. Dom sista bilderna har jag fotat genom en enbuske.  "Fuskat" lite och sprutat vatten på den, måste ju få lite variation på bilderna :-) 

I tisdags så fick jag  ännu ett bekant besök här, Måzart, min mås som kommit nu i fyra år. Så det kommer nog några bilder på honom och hans vän framöver.

Glasd Påsk på er ! 

 // Ing-Marie

Nyanlända

Var ju lite besviken på att jag inte hade några besök av stjärtmesar i vinter. Så då blev jag så glad när rödhakarna anlände här i början veckan, dom är ju i klass med stjärtmesarna när det gäller söthet :-) 

Dom kom till ett snöigt och kyligt Sandviken så jag förstår att dom var hungriga. Även järnsparvarna dök upp samma dag 

Det är ju just den här tiden dom är lättast att fota, längre fram på sommaren tycker jag att dom brukar vara väldigt skygga.

Nu är det redan lite revirbråk, två kan sällan samsas. Men plötsligt så var dom två bredvid varandra. Hmm, då blev det problem, vem skulle få skärpan på sig :-) 

Här är en lite episod då den typ spydde upp något, se den lilla grejen som ligger till höger på trappen, den är inte med på den första bilden. Kanske var den för glupsk så det blev för mycket.

Dom senaste dagarna har solen värmt och det har varit riktigt skönt när man väl suttit i lä. Och rödhakarna fortsätter att posera. Både här och där. Ibland sätter dom sig tom där man vill att dom skall sätta sig :-) 

Järnsparven hoppar ju mest omkring på backen men här tog den sig upp vid matningen för en gångs skull.

Det blir säkert flera bilder framöver, dom fortsätter att posera så i dag blev det en hel del  minneskortet.

  // Ing-Marie 

Plötsligt händer det

Det har varit den lugnaste vintern någonsin sedan jag började mata fåglarna. Har knappt suttit ute där ute med kameran förutom den tiden då det var invasion med gråsiskor. Vet inte vad det beror på. I höstas röjde dom ner all sly + en massa enbuskar ( ! ) här bakom under kraftledningarna så det är nästa helt avskalat, där var det alltid en massa kvitter, så det kan ju vara en bidragande orsak. Sen har jag ju sett att det cirkulerar minst två sparvhökar här, dom är väl också en orsak men dom har ju alltid funnits vad jag vet och dom små har väl vågat sig hit trots det.

I går var det inte det optimala att man satte på sig lågskor när man åkte till jobbet på morgonen. Men det var bara att pulsa till bilen när man skulle hem för det hade snöat hela dagen.

Blev aningen förvånad då jag kom hem och tittade ut på baksidan, det vimlade av fåglar, främst bofinkar. Så då var det kul att sätta sig och spana med kameran. 

Vart tog våren vägen tror jag dom tänker här.

Gillar ju när bilderna blir lite annorlunda, så ibland är det bra att autofokus inte tar där det var meningen.

Grönsiskorna har jag inte sett på hela vintern, plötsligt var dom också här.

Det kändes nästan lite konstigt att sitta ute och fota i snöväder och klockan närmade sig sju, var på väg att gå in då jag hör kraftiga vingslag och plötsligt sitter den där, sparvhöken, bara några meter ifrån mig !  Tror vi blev lika chockade båda två. Men kul att jag satt med kameran beredd och hann få ett gäng bilder. Men höken blev utan mat denna gång.

Hoppsan ! Sitter du här !

I dag när jag var ut och skulle fylla på mat så var min lilla favorit rödhaken här, vilket jag blev väldigt glad åt.

  // Ing-Marie

Kuttrasju

Så var dom åter här, Duvan Doris med make. Vet inte hur många år på raken dom har kommit nu. Och alltid väljer dom dom samma gren till att försöka göra avkommor, men jag har fått för mig att dom aldrig lyckas. 

I dag när jag tittade ut så anande jag att något skulle hända så jag hämtade kameran och ställde mig i dörröppningen på altanen, hann knappt få fokus innan dom satte igång och sen var det över lika snabbt. Så bilderna är en hel del beskurna men en sån här gång är det inte så noga med kvaliteten.

( Jag har ju fångat dom i "akten" tidigare vilket jag kollade här i bloggen nu, och då var det i Maj förra året jag såg dom.)

Men här kommer dagens bilder.

Det började med en kyss....

......och slutade med, antingen blev hon blyg eller trött, vad vet jag :-) 

// Ing-Marie